Snoret rinner...

Efter en lång natts förkylningssömn med hosta och nästäppa blev morgonen seg med slummer i soffan och stand up komedi på tvn. Pablo Fransisco, Eddie Izzard och Ricky Gervais. Det var nån mer... Just det, Dane Cook. Gillar Ricky bäst och önskar att man hade en i sin bekantskap.

Försäljningen av tågbiljetter går sådär. Ingen av de två killar som var intresserade igår hörde av sig igen. Och tjejen som mailade att hon endast erbjöd 600 kr för två biljetter har jag sållat bort då hon inte gick med på något av mina bud. Först 900 kr. Sen 800 kr. Nej, hård var hon och var redigt bestämd över att hon minsann inte tänkte betala ett öre över 600. Är inte grejjen med prut att man ska mötas på halva vägen? Stolt och girig på samma gång, I know, men med tanke på att jag redan ställt in mig på förlusten på 1600 spänn känns det helt ok ändå. Dessutom har jag en krok som väntar på napp as I speek. Hannas kompis. Förhoppningsvis är hon inte lika envis som mailtjejen och tar den för 400 kr. We´ll see.

Just sett big fish också. Gillar den. Har ju sett den förut men en fördel jag har är att jag lätt glömmer alla filmer jag ser och kan se dem på nytt igen som om det vore första gången igen. Och igen. Perfekt.

Nyår blir en lugn och fin hemmakväll. Jag och Micke. Sista året tillsammans, bara vi två. Sorgligt men fint på något vis ändå. Det blir nog lite potatisgratäng, nån filé och nån fräsch sallad. Naturligtvis, alltid fräsch. Man vill ju inte ha en dassig. Så har jag köpt massa frukt och glass och ingredienser till en nykter drink. Och grillchips och dip såklart. Det blir ett fint nyår för Micke och mig. Var så säker.

It ain´t my lucky day today....

Det var den julen. Hos mamma med kusiner, glögg, kalle och spel på julafton. Hos Ivarssons med Malin och Emma, dip, prat och mys på juldagen. Hos Liljas med födelsedag, härjande barn och kakor på annandagen. En snabb visit i V-ås för julklappsbyten i onsdags. En heldag med Mia, kidsen, lunch på café och 3-rätters middag på lilla nyårsafton igår. Och så idag, en tidig morgon på vägen mellan Sala och Stockholm. Upptäcker att jag glömt kvar nycklarna i Sala och tvingas ta mig igenom hela stockholm fram och tillbaks till globen och få Mickes nycklar. Planen var att tidigt imorgon bitti ta tåget till Göteborg för att stanna hos Matte och Line över nyår. Men plötsligt har someone på Mattes jobb blivit häktad för something och Matte måste vara stand in för denne som dragit nitlotten att jobba under nyårshelgen. Så det blir inget. Givetvis är inte just-nu-biljetterna som jag köpt och hämtat ut i god tid återköpsbara. Min nitlott. Så nu är läget inte så hoppfullt. Sitter och väntar på att någon som sett biljetterna på blocket vill köpa dem och komma och hämta dem. 1600 kr. Två biljetter, tur och retur till Göteborg, anyone?
Har blivit sjuk igen också. Fuck.

God morgon

Fredag morgon och jag kan sitta framför nyhetsmorgon länge, länge. Fantastiskt att det är så mycket lättare att kliva ur sängen när man inte ska till jobbet. Kände dock sympati för min kille som sin nästintill sjukliga morgontrötthet ändå var tvungen att masa sig ur sängen för att sätta sig på t-banan i 35 min till jobbet medan jag kunde ligga kvar under ett varmt täcke. Han sa inget men jag vet att han var på riktigt dåligt humör över detta. Tröttare kille får man leta efter. Jag undrar om han skulle kunna få gå i terapi för sitt lidande som han varje morgon, men särskilt idag, måste utsätta sig för. Men som den goda flickvän jag är stödde jag min kille denna morgon med att också gå upp och sällskapa honom till en tallrik fil. Om det hjälpte är tveksamt men jag är i alla fall glad att jag inte ligger och drar mig just nu utan istället äter långfrukost framför tvn.

Ikväll eller imorgon åker vi till Tifen och Sala, skönt med bil, man känner sig fri. Ska bli roligt och mysigt att träffa alla föräldrar igen, det var så längesen nu. Kanske även julkänslan kommer infinna sig till slut! God jul!

Jullov

Haha, nu börjar mitt jullov, sista timmen på jobbet var SEG men nu så äntligen! Lite omoget av mig att inte kolla upp i förväg hur mycket komp jag har innestående innan jag begär 5 dagars ledighet men men, antar att det får bli en å annan obetald dag men jag klarar mig. Välbetald som man är... Jullov ska man ha tycker jag!

Tänker just nu på:
1) Intyg till flygresan?
2) Vaccination eller ej?
3) P-boten...
4) Sala, Tifen, familj och gamla vänner
5) Göteborg

Stockholm calling Rymden...

Vet inte vad det är men jag skrattar så när jag ser den här bilden och funderar på varför.

OSA

Å, vad roligt. Att jag just blev påmind av min fina gamla bästis om O.S.A korten vi ägnade typ större delen av gymnasiet (och kanske även högstadiet) åt att skriva under både lektionstid och fritid. Hundratals gratiskort från diverse JC-butiker i Sala och V-ås roffade vi åt oss och postade nästan maniskt varje vecka. Och resultat gav det minsann. 8 inlägg i den rikstäckande gratistidningen. Tjohoooo!

Street och nyår

Skönt med en gratisfika på street till slut. Tackar trötta servitrisen för chokladen och pepparkakorna... Paggan entrade marknaden som en liten jultomte. Han såg så sorgsen ut. Julmarknaden var kanske inget för mig. Jo, bara en mössa för 350 spänn. Nej inget för mig alltså. Passade på att handla en å annan julklapp också. Tror jag är klar med dem nu. Idag gjorde jag en ganska osmart grej. Jag beställde tågbiljetter till gbg för 1600 kr fastän jag inte är säker på att det ens går att åka då. Men jag vill ju så gärna så jag kommer inte kunna förlåta mig själv ifall jag avvaktar och så tar biljetterna slut. Been there done that. Vill inte låta slumpen avgöra nyår i år. Även om de flesta nyåren när vi inte planerat något alls för det mesta har blivit spontant och lyckat. Men for some reason vill jag i år inte bara "hamna" på nån nyårsfest där jag utan vinets värmande kraft i kroppen inte känner mig bekväm nog att kunna tacka för mig och säga god natt och gå hem och sova gott när jag fått nog och då både trötthet och tristess gjort sig alltför påminda. Även om jag skulle vilja kan jag inte förneka det faktum att man aldrig känner sig så ensam som nykter på en fest, och kanske framför allt en nyårsfest. Micke tycker att man inte ska göra nån stor grej av nyår. Jag håller med. Och just därför tycker jag att man utan eftertanke kan boka sig en resa till gbg på nyår. Så slipper man tänka mer på det sen. Det får bli som det blir. Bära eller brista. Nu har jag iaf gjort vad jag kan.

Gud hör bön!

Som om jag var bönhörd har jag nu, inom loppet av ca 45 min, snällt blivit uppvaktad av två fina famlijekillar som löst mitt bilproblem genom att med styrka hamra in bilnyckeln i tändningslåset och vips kunde bilen startas och köras iväg. Men självklart inte utan ett nytt problem: Nyckeln går numer inte att tas ur... Detta innebär, tursamt nog för mig, att de kört iväg med bilen till lämlig verkstad och kvar istället har en fin och pålitlig volvo med skinnklädsel och radio lämnats till mitt förfogande. Hej pappas volvo! Välkommen!

Ps. 1 Detta för mig lyckosamma förfarande innebär självklart INTE att jag tänker ge upp bestridan av den felaktiga parkeringsanmärkningen.
Ps. 2 Som att någon hade trott något annat.

It´s just not fair!

Hatar att erkänna det men jag är fortfarande på uselt humör efter fredagens incident med bilinbrott, skadegörelse och p-böter. Det är inte rättvist och jävligt drygt att hålla på att författa formella brotts- och skadeanmälnigar, bestrida parkeringsanmärkningar och bifoga fullmakter, kvitton och bevis, kolla upp (andras) försäkringsbolag och ev bärgningsfirmor. Kan ju tyckas småaktigt och självförvållat, det är väl bara att betala den där p-boten och gå vidare liksom. Men.
1: Jag kräver rättvisa! Varför ska jag betala en sur p-bot när någon annan sabbat bilen så den inte går att flytta?
2: Även om jag nu betalar boten (vilket jag faktiskt gjort idag för att undvika ytterligare komplikationer med påminnelse och kronofogd inblandade) så är inget löst och jag kan ändå inte slappna av. Bilen står där den står och jag riskerar ännu en parkeringsanmärkning om jag inte fixar detta under veckan, innan torsdag. Samtidigt som en riktigt LÅNG vecka väntar på jobbet med 18 utvecklingssamtal inbokade. För att inte tala om den mardrömstidiga Luciamorgonen på onsdag.... Bilrelaterade problem är för övrigt en okänd värld för mig. Jag som aldrig tidigare ägt en egen bil nån gång. All of a sudden är bilproblem det enda som upptar min hjärnkapacitet just nu. It sucks. Och som jag sa, jag hatar att erkänna att jag låter det påverka mitt humör så kopiöst.
Jag förtjänar inte detta.

Otursfredag

Klockan ringde tidigt, min öppning och jag tog det extra lugnt, hann äta frukost och få nyheten om Fuglesangs inställda uppskjut till och med. Anledningen till denna harmoniska morgon grundar sig i att jag fått äran att ha Malins bil då päronen gett sig av till Thailand. Så skönt tänkte jag, att kunna lyxa med att ta bilen till jobbet på morgoen. Yea right. In i bilen kom jag, men inte längre. Förmodligen någon som försökt få med sig bilen under natten men misslyckats. Rattmuffen satt kvar men de brända cd-skivorna var borta. En skruvmejsel i passagerarsätet, utdragna kablar samt en väldigt långt tillbakaskjuten förarstol skvallarade om de oinbjudna gästerna. Efter ca 5 min stod faktum klart. Det sargade tändningslåset gick ej att vrida om, trots ilskna tankar och hårda ord. Det var kallt och mörk ute och jag blev snabbt och bittert varse om att jag skulle bli tvungen till att traska tillbaka upp i lägenheten för att byta bil mot cykel. Halleluja! Stressad var jag. Sen blev jag. Tappade vanten nånstans mellan bil och lägenhet men var alltför upprörd för att försöka leta efter den i mörkret så jag slängde mig på cykeln, trampade den helvetiska djävulsbacken upp, iväg mot en försenad öppning med barn och föräldrar som tåligt stod väntande på trappan på dagis. Högerhanden lindrigt förfrusen. Då ringer Micke: "Dina nycklar sitter kvar i dörren, vad vill du att jag ska göra med dom?" Han på väg till jobbet på andra sidan stan och slutar inte förrän tidigast 5 medan jag däremot har min enda tidiga fredag och slutar 3! Hur otursförföljd kan man bli? Tydligen wasn´t hell enough for me med detta utan när jag äntligen tagit mig igenom dagen på jobbet och slutligen var på hemmaplan igen och TURSAMT lyckats finna mina nycklar på det hemliga ställe jag och Micke tidigare kommit överens om så kommer droppen som får bägaren att rinna över. Bilen är P-botad. Tack för den avslutningen på fredag eftermiddan, känns helt kanon.

Welcome weekend!

Ja, det gick ju bra det där. Veckan alltså, skönt att avsluta den på topp med glada, kramiga barn som säger att man är snällast av alla.... Tände 1:a adventsljuset idag på samlingen och det med det sköljer något magiskt över gruppen. Alla sitter tysta och får ta varsin pepparkaka ur burken. Innan maten till och med. Sen övar vi luciasånger, lusse lelle är mest populär. Nästan alla sjunger med. Men bara nästan. För några vill heller berätta högt om hur det såg ut bakom första luckan i deras adventskalender.

Ska bli ett nöje att äntligen få idolfinalen överstökad till sist. Fattar inte, det är ju inte intressant och jag känner väl ingen större symati för någon av boysen. Då ser jag mycket hellre fram emot nybakta lussebullar med mandelmassa som jag bakade igår. Vad vore tvn utan tillgugg? Not much, not much at all.

Födelsedagsfika imorgon hos Kristin och adventsfika hos pappa och Nillan på Ekerö på söndag. Det räcker lagom som helgens planering. Kanske hinns det med att mysa till det lite med julstjärnor i fönstren också. Dammsuga är något man borde göra men kanske inte orkar. Skulle vilja shoppa lite också. Men nej, just det, har ju redan brännt hela julklappsbudgeten på klappar till mig själv...Glömde.

Skönt att klaga

Inte för att jag vill att nån ska tycka synd om mig men jag vill ändå skriva ned mina jobbtimmar denna vecka.

Måndag 8-20
Tisdag 8.30-20
Onsdag 7.15-20
Torsdag 8.30-16.15
Fredag 8.30-15.45

Alltså ca 51 tim på jobbet är inplanerade för denna vecka. Och måndag nästa vecka har chefen planerat in möte 16:30 när jag egentligen slutar 15. Typiskt chefer. Min enda tidiga dag som kommer en gång var fjortonde dag. Känns inte kul. Sen är det utvecklingssamtal för resten av tiden fram till jul med många, många extra timmar. Not what I need right now. Vill ju softa, baka lussebullar och chilla inför julen. Som grädde på moset efter mitt exklsiva impuslköp av 2000 kr-kappan öste jag på med att inhandla rengöringsprodukter från Mary Kay idag för 1300 kr. Vad har hänt? Dags att betala räkningar också och jag misstänker att CSN är inblandat denna månad. And you know what they say - CSN just can´t wait.
Men som sagt. Inte synd om mig egentligen. Det är bara att bita i det sura äpplet och deala med det, förmodligen i slutet av månaden, lagom till jul. Som tur är har jag två av 3 familjemedlemmar i Asien vid den tidpunkten så julklappar till dem känns inte JÄTTEURGENT. Eller hur.... Sara? Vi behöver väl inte skicka klappar till varann, tar med en rejäl gottispåse till dig i Januari istället, ok?!
Må så gott så länge!

Nån som hört av Juha by the way?

Lost på söndagsaktivitet

Jag älskar söndagar! När man var yngre så var det alltid fredagarna, eller lördagarna som var höjdpunkter under helgen. På söndagen var liksom allt redan över och man låg oftast hemma i soffan med lätt släng av bakfylleångest. Så är det inte längre och det känns hur bra som helst. På söndagar är jag ordentligt utvilad och har hunnit fylla på med ny energi. Särskilt härligt blir det när solens strålar når ens höstbleka kind, som idag. Eftersom jag råkade gå åt fel håll när jag skulle promenera på Hornstull strand idag och missade julmarknaden och istället knatade på ända fram till Årstaviken och skanstull blev planen något ändrad. Istället för en å annan marknadsjulklapp till nära och kära blev det en väldigt fin och dyr kappa från Zara. Och en luvtröja från H&M. Så går det när lokalsinnet slår dövörat till. Att gå/köra/cykla vilse är för övrigt något som händer mig väldigt ofta och jag tycker det verkar så konstigt med tanke på att jag själv känner mig säker på hur jag ska ta mig från punkt A till B. But no. Obviously. En gång när jag bodde i London hittade jag inte till mitt nya jobb en måndag morgon. Det slutade med att jag sökte ett nytt jobb istället. Som bara låg 3 minuter från lägenheten...
London förresten, I miss u.

Lördag igen

Japp, det var den veckan... Som innehöll en del jobbiga moment på jobbet men som jag tycker jag klarade av rätt bra, min ringa erfarenhet till trots. En ganska dålig dokumentär på filmfestivalen, No body is perfect, har jag sett. Oengagrerande, ytlig och omotiverat påträngande är min sammanfattande åsikt. Den enda jag blev något berörd och intresserad av var den sorgsna, intersexuella Kim. Hade gärnat velat lyssna till henne/honom hela filmen istället för att tvingas se på halvfeta, sensationskåta swingers in action. Däremot hoppas jag på bättre upp ikväll med mina två avslutande festivalfilmer; The fountain och The science of sleep.

Orkade en strips och 3 avokadorullar till idol igår men sen var det tack och god natt för mig. Fredagarna blir rätt långa när man börjar 7. Idag är jag som förväntat fortsatt trött, det gråtrista vädret gör det inte lättare. Hade tänkt mig ett premiärbesök på Street-julmarknaden men såg att solen kanske kunde titta fram imorgon så jag avvaktar. Känns lite mer lustfyllt att söndagspromenera längs söder mälarstrand en solig dag. Fastän att det är julmarknad...

Skypade med Sara och fick i uppgift att kolla upp sköna platser i Malaysia/Borneo dit jag skulle vilja åka från singapore i januari. Jobbigare kan man ju ha det... Längtar så!

Denne skönhet kan man få träffa i Kota Kinabalu.

Och här kan man bada och snorkla.

One more try

Idag känns allt mycket bättre och jag är pepp på film. Jag gör ett nytt försök och ser Little miss sunshine och Paris je t´aime på Rival. Looking forward to it. Love is in the air. Kanske träffar jag Fredrik. Eller nån annan. Det spelar ingen roll. Hej igen filmfestivalen!

Fredagsfilm - nej tack!

När det är filmfestival i Stockholm ska man gå och se film tycker jag. Billigt och spännande även om jag kanske inte väljer de allraste smalaste och lågbudgeterade filmerna i första hand. Festivalens andra dag och jag har redan hunnit med två. Shortbus och Little Children. Bra början. Jag har 6 st återstående biljetter till filmer under denna vecka och nästa. Allt betalt och klart. Men. När man bor i Råcksta, känner sig lite krasslig, regnet öser ner, och en ensam tur till tekniska högskolans kårhus med bussbyte vid odenplan väntar så känns filmfestivalen en idolfredagkväll som denna lite motig. Dessutom är den jag allra mest vill krama på just nu påväg hem från jobbet med kärlek till mig. Därför skiter jag i Wild Tigers I Have Known ikväll och förlikar mig samtidigt med tanken på att jag förmodligen kommer ha en å annan regrets för detta faktum vid senare tillfälle. Men det är mitt beslut och slutgiltiga svar. Kalla mig gärna lat. Själv känner jag mig glad, harmonisk och älskvärd!
Trevlig kväll!

Linda goes Asia

Den 18 Januari beger jag mig till Singapore för att umgås lite med syster.
Tyckte att det var dags nu.

Grattis på Fars Dag!

Inte alla som har en rockpappa minsann! Puss å Kram.

Greetings from Superwoman!

Ibland ligger jag i som fan och vet inte var den där extraenergin kommer ifrån egentligen. Sedan jag slutade jobbet för 1 ½ timme sen har jag hunnit följande:

* Cyklat hem och på vägen stannat vid tempo och handlat mat för en 4-hundring. Det blev 2 tunga kassar. En på vardera handtag.
* Plockat kläder
* Puffat kuddar (!!!)
* Bäddat
* Vattnat blommor
* Lagt in en maskin med tvätt
* Plockat in disk i skåpen
* Diskat
* Bytit handdukar i badrummet
* Torkat spisen
* Pratat i telefon
* Bloggat
* Lyssnat på Kent
* Spridit en svag doft av apelsin/kanel i lägenheten

Nu känner jag mig helt tom. Kan det vara så att den lilla cykelturen till och från jobbet kickar igång det fysiska centralsystemet månne?
Snart kommer Tonie & Kristin över. Och Micke som nyss börjat jobba igen. Kanske ska förbereda lite fika i alla fall...

And it´s over

Så var det över. Dagen D kom och försvann och med den Malins bil. En parkeringsplats gapar tomt. Scary vad bekväm man tillåter sig bli med en bil som vän. På onsdagmorgnar när det är mörkt och jag börjar 7. På tisdageftermiddagar när det är mörkt och jag slutar 5. Eller på söndagkvällen när vi blir utbjuden till Ekerö för en familjemiddag. Så skönt med bil, bara glida iväg. Fast det har varit en del moments of anger måste jag erkänna. När passagerardörren plötsligt går i baklås och vägrar återställa sig trots frustrerande kommandon från mig men kanske mest från Micke eftersom det är han som saknar körkort och är direkt hänvisad passagerarsidan. Men. Nu är den eran alltså över. Imorgon bitti blir det cykel med flashiga lysen bak å fram. Alltid något. Thank you and goodbye.

Weekendplans

Den retliga hostan dröjer sig envist kvar vill jag lova. Men idag tänker jag trotsa den och bege mig ut i det kaosartade vintervädret för att ta mig uppåt nordligare breddgrader - Sala. Tåget känns helt rätt nu och fastän jag fortfarande har tillgång till Malins lilla peugeot väljer jag gärna att låta den stå kvar, fastfrusen och anspråkslös. I Sala ska min kära mamma firas och bjudas på en å annan överaskning. På lördag drar vi vidare till Tifen och firar allhelgona med Tonie och Kristin och familjen Lilja på Åsvägen. Gissar att det hinns med en fika eller två.
På återseende.

Synd om mig

Det är synd om mig för jag är sjuk. Det är synd om mig för jag hostar äckligt slem och får träningsvärk i mage och lungor. Det är synd om mig för att snoret rinner mest hela tiden och täpper igen näsan titt som tätt som ger mig huvudvärk. Det är synd om mig för att jag känner mig yr, matt och mår illa. Det är synd om mig för att jag mitt i detta snörvlande och hostande tvingades gå till doktorn idag för att ta itu med något helt annat obehagligt. Skära/klippa (vill inte riktigt veta hur det går till) bort två små leverfläckar som hamnat lite fel på min kropp så kläderna skaver på dem. Det var väldigt synd om mig då doktorn satte bedövningssprutan i mig... Det är faktiskt också lite synd om mig eftersom jag missat två dagars föreläsningar som jag sett fram emot.
Men det är ganska skönt att Annie öppnar för mig imorgon eftersom jag inte orkar. Och det är ganska skönt att jag har tagit ledigt torsdag och fredag.
Men lite synd om mig är det i alla fall just nu.

Sad, sad

Sorgligt. Det här stod att läsa i Stockholm city idag angående branden i grannhuset igår. Och jag hade rätt, det var ju en gammal dam.
R.I.P old lady neighbour.

Fire, fire!

Fan, vad läskigt. Att det brann i vårt grannhus. Men jag tror att ingen skadades för ambulanspersonalen kom ut med en tom bår. Men fy vad läskigt, den där röklukten, thank god I`m not living in there. Det värsta är att nåt sånt här lika gärna skulle kunna hända i vårt hus, gammalt å risigt som det är. Vi har dessutom en rätt opålitlig spis som ibland visar en släckt lampa fast plattan står på. Det är ju insane egentligen! En gång kände jag den där hemska röklukten i vår trappuppgång och då visade det sig att det hade lekts med och tänts en liten brasa längst ner i källaren, förmodligen några kids. Men jag kan bara föreställa mig lukten i väggar och rum i grannhuset efter detta! Poor neighbours... Och stackars tantens nu rök/vattenskadade/utbrända lägenhet. För jag tror det är en äldre tant som bor där. Och jag inbillar mig även att hon inte var hemma när det hände, kanske var hon och hälsade på något litet barnbarn nån annanstans. Snart beger hon sig hem till Råcksta. Och möts av detta! Stackars, stackars...

Dagens barn:

- Man kan ju inte lita på fröknar.
(Med anledning av att jag tidigare svarat något undflyende på frågan om jag ville spela fotboll.)

Kasta skit

Från och med 1/11 (mammas birthday) kommer jag få fast anställning, en sk tillsvidareanställning. Sånt är jag inte bortskämd med, var 8 år sedan sist, då jag uniformsklädd gled fram över Sveriges järnvägar som tågvärdinna, oh, those were the days... Vid den tidpunkten innebar det ingen trygghet direkt. 19 bast och fast anställd var ju snarare ett stessmoment när jag funderade över alla drömmar och saker jag ville hinna med att göra innan jag landade nånstans och blev fast anställd. Nu däremot välkomnar jag den med stora famnen. No more stress på ett tag framöver, nu ska jag bara fokusera på en sak åt gången, inte tänka på massa om, eller kanske, jag borde osv. Jag kan planera semester, en Singaporeresa i januari skulle sitta fint. Jag kan gå till banken och ta ett lån om jag vill. Bara en sån sak liksom. Perfa, känns mycket bra.

Åkte en sväng till Lövsta avfallsstation och dumpade datorskärm, våffeljärn, 3 (!) stekpannor, massa glas och porslin mm. Och en rätt ful pidestal. Pidestal liksom, vem har en sån nuförtiden anyway? Det är rätt fascinerande på såna där avfallstationer. Jättemycket människor som kommer med fullastade bilar och släp med saker som en gång i tiden var värdefulla köp men som nu förvandlats till skit som människorna otåligt väntar på att äntligen få göra sig av med. Det är inte klokt vad mycket saker som bara kastas. Men det är ju hur skönt som helst! Som rening av själen. Känns mycket lättare nu. Jag älskar att få kasta gammal skit!

På väg till Polen

Å, vad jag känner mig ouppdaterad nu, ska bloggen bli ett bittert stessmoment all of a sudden? Oh no, då jävlar! Helgen kan sammanfattas med shopping och spontan påhälsning i Tifen. Veckan gick och allt snurrade fort, fort. Det har blivit kallt, jag har slängt stora delar av min garderob, kånkat säckar till bilen för att lämna till läkarmissionen när det plötsligt dyker ner en lapp i brevinkastet om klädinsamling imorgon onsdag. Självklart står alla säckar fortfarande färdigpackade i bilen och jag tar beslutet att åter kånka ur dem och ställa dem på trappen utanför porten istället, eftersom läkarmissionens tider ändå aldrig verkar passa mina. Så kläderna bär av till Polen istället, hoppas det är lika ok.

Idag gjorde självaste stadsteatern ett besök till dagis och bjöd på Allra käraste syster för barn och pedagoger. Mycket uppskattat, och så fick man maräng.... Tusen tack!

Dagens barn:

Jag berättar vid lunchen att man får vara försiktig när man äter kycklingben så man inte sätter i halsen.
- Kan de sparkas då?

World trade center

Ja, då har man fått WTC-filmen överstökad. Den var för mig ett nödvändigt ont kan man säga. Jag kände mig inte direkt skitsugen på att se den men av nån märklig anledning hör den till den skara filmer som man bara måste ha sett. Ett hinder att ta sig över liksom. För att kunna gå vidare. Den var såklart också helt enligt förväntningarna och bjöd på få överaskningar. Apparantly. Smäktande stråkar och känslosamma dödssamtal var dominerande inslag i den över 2 tim långa filmen. Med skickliga filmknep rycktes jag lätt med i känslostormarna men jag kände mig lite tveksam och en smula misstänksam emellanåt. Kanske har regissören Oliver Stone nåt med saken att göra. För självklart är WTC en katastrof och tragedi för alla som mist en nära vän eller anhörig i attacken. Jag bara tvivlar på att göra en film på temat, som reduceras till: 2 poliser fastnar i rasmassorna, hustru och barn i olidlig väntan på ev dödsbesked, tappra män som slutligen lyckas rädda de 2 poliserna och med sensmoralen att den mänskliga godheten alltid segrar. Den känns inte särskilt motiverad och jag undrar varför eller ens om vi verkligen behöver en film om WTC-tragedin? Mer än nån annan av de tusentals tragedier som utspelar sig i världen varje dag, menar jag?
Don´t think so.

Frankensteins monster = kul!!!

Födelsedagsbarn nr 2. Nillan på Ekerö. Hämta Jessica vid Brommaplan halv 7. Får ta med min smörgåstårta eftersom den inte riktigt gick åt igår. Ett jättefint och scary inbjudningskort kom med posten idag. Helloweenparty på g...... Då delar sig Håsjögränd i två läger. En som gillar maskerad. Och en som bestämt INTE gör det. Så var det med det. Men älska varann kan man göra ändå!

Puss & Kram.

I made it!

Jag lyckades om jag får säga det själv.
Med min första, alldeles egna smörgåstårta. Smakade gudagott!

Smörgårtårtsbakdax!

Someones birthday 2morrow... Har ingen aning om hur den blir, har aldrig bakat någon förut. Får improvisera lite med dessa ingredienser:

skinka
ost
räkor
crabbsticks
pepparot
ägg

Nåt ska man väl kunna slänga ihop!
Trevlig kväll!

Mandarinos!

Mandarinerna (clementinerna, satsumas...?) har anlänt! 12,90 kr/kg på hemköp. Köpte mitt fjärde kilo idag. Mums! Ska strax på lite födelsedagsfika i Söderberga. Vi blev lite fega och folkskygga och vågade inte komma på utsatt tid så vi får dispans och komma på kvällen istället. Schyrrelyrre!
Ses snart!

Småstad 4-ever.

Såg Farväl Falkenberg på nya Vällingbybiografen igår. Man hade kunnat beskriva den som en riktig grabbfilm eftersom den helt saknade kvinnliga rollporträtt. Inte ens en liten biroll hade man brytt sig om att klämma in. Men intrycket är ändå att den inte känns speciellt grabbig utan mer som en träffsäker om än lite ovanlig, poetisk skildring av småstadsnostalgi i allmänhet men kanske ung manlig vänskap i synnerhet. Igenkänningsfaktorn är hög, och stundtals rätt jobbig, även för en småstadstjej som mig. Den dokumentära berättarstukturen gör det ibland omöjligt att värja sig från den småstadsångest som letar sig in under skinnet och blottar gamla dåliga minnen man helst hade velat låta falla i glömska. Samtidigt är det just detta som ger filmen liv. Karaktärerna är levande och skådisarna bjuder ödmjukt på autencitet och intimitet. Dialogerna är fantastiska, går rakt in i hjärtat och jag vill bara ha mer. Mindre poesi och mer dialog och jag skulle gärna se Farväl Falkenberg och lära känna karaktärerna en gång i veckan som tv-serie.

Det är med blandade känslor som jag måste erkänna att som biofim känns filmen stundtals lite långtråkig. För även om jag skulle önska något annat så är jag alldeles för fyrkantigt inkörd på tydliga narrativ, dynamiska rollgestaltningar, protagonister, antagonister och allt vad det heter. Det är liksom det man är van vid och känner sig mest hemma med. Nya grepp gör en lite förvirrad. Men. Samtidigt är det ju faktiskt befriande att se att det ändå satsas på Farväl Falkenberg. Att man vågar. Memfis är produktionsbolaget såklart. Och jag hejar på dem och väljer att stå ut med lite gäsp och skruvande i biostolen, trots allt.

Jag tror ändå att den största behållningen i filmen för mig är just ämnet. Småstadsångest och nostalgi. Föräldrars barn som ständigt återvänder och blir vad de en gång var. Sover i en utsliten bäddsoffa. Drar runt på stan, får en affärsidé eller filosoferar kring framtiden. Svara på frågor som Vad ska du göra sen, å sen å sen å sen...? Att minnena av din småstad kopplat sånt grepp om dig att det är omöjligt att helt skiljas ifrån den. Eller att bryta upp och återvända som vuxen. I din småstad blir du alltid den du var.

Lite kuriosa är ju att jag faktiskt bott ett år i Falkenberg under min folkhögskoletid, vilket bidrog till ytterligare småstadsnostalgi. Helt klart en film i min smak.

Dagens barn:

- När man åker bil kan man bli jätteavundsjuk. Då blir jag alldeles yr och kräks.

Problems with Skype

Linda säger:

NU!!!

Linda säger:

ringer dig nu

Sara säger:

ok

Linda säger:

det går signaler nu, hur svarar du?

Sara säger:

vet inte

Sara säger:

jag tror jag har svarat

Sara säger:

men jag hor dig inte

Linda säger:

ja, det blev tyst

Linda säger:

jag hör inte dig heller

Linda säger:

vad har du för telefon då

Sara säger:

vanta mitt batteri haller pa och dor

Linda säger:

ok

Linda säger:

testa ring mig sen, lägger på nu

Linda säger:

hör inget

Sara säger:

javlar

Linda säger:

kanske inte funkar med din telly

Sara säger:

det har funkar inte

Sara säger:

nej

Linda säger:

får skaffa dig ett headset

Sara säger:

vanta ska jag se vad jag kan hitta

Linda säger:

men vi connectar ju tydligen ändå

Sara säger:

ja

Linda säger:

hörde du ringsignalerna

Sara säger:

nej

Linda säger:

när du ringde till mig, jag svarade ganska snabbt

Sara säger:

ja jag sag det

Sara säger:

men horde inte

Linda säger:

la på nu

Sara säger:

ok

Sara säger:

jag ska prova nagot annat

Sara säger:

sen ringer jag igen

Linda säger:

ok

Linda säger:

hör inget

Sara säger:

nu hor jag dig

Sara säger:

ja

Sara säger:

nej jag marker det

Sara säger:

ja

Sara säger:

den kanske inte funkar

Goda pannkakor

Igår kväll lyssnade jag på filosofiska rummet innan jag somnade. Det är bra men funkar nästan bättre som sömnmedel åt mig. För idag minns jag inget av vad som sas i programmet. Däremot minns jag att jag vaknade alldeles av mig själv halv åtta, precis några sekunder innan klockan började ringa, av att jag var tokkissnödig och värk i njurtrakten av detta. Gick raskt iväg till toan, öppnar toalocket för att mötas av nattens fräna urinlämning. Fan att jag inte spolar men det känns liksom inte aktuellt just då, på natten när det är tyst och mörkt och man bara är vaken med ena ögat och längtar tillbaka till att krypa ner i sängen igen. Sen utgör ju vår speciella spolanordning ett extra jobbigt moment som man inte heller känner sig riktikgt redo för nattetid.

Bra dag på jobb, en av de frånvarande tillbaka i alla fall. Den andre imorgon hoppas jag. Vädret vill jag inte ens kommentera. Har tröttnat på det här nu. Frysa på morgonen och svettas på eftermiddan. Hur länge ska man behöva hålla på? Dessutom har jag rensat ut min sommargrderob nu och bara väntar på att få börja använda mina nya varma skor. Så det så!

Nu blir det pannkaka och sylt. Det gör väl inget att inte mjölken räckte riktigt? Tar lite midre av allt istället. Micke höll just på att lacka ur ordentligt när han skulle vända på pannkakorna och ilsket demonstrerade vilken totalt jävla värdelös stekpanna vi hade. Men pannkakor är gott ändå. Och de MÅSTE inte vara runda för att ätas. Inte av mig i alla fall.

Sköna söndag

Vaknade tidigt av mig själv och inväntade nyhetsmorgon med att förbereda riktig helgfrukost. Fil, färsk frukt, all bran, ägg, smörgås och nyponte. Såna morgnar är de bästa. Väckte Micke vid 9-snåret och han lyckades masa sig upp strax därefter. Sen har det varit slummer på soffan av och an för mig fram till ett. Är ju så trött. Ser alltid fram emot att få gå och lägga mig och verkar kunna somna när, var och hur som helst. I fredags när vi var bjudan till Tonie och Kristin delade vi upp oss på kvällen eftersom T och M så gärna ville spela fifa på Xbox och jag och Kristin hellreville kolla på Pirates of caribien i deras sovrum. Så vi tog med oss chips, dip, godis och läsk in till oss, lade oss tillrätta och bullade upp med mjuka kuddar och sköna täcken. Klockan var nio på kvällen och både Kristin och jag tvärdäckade efter en kvart. Där låg vi, sida vid sida som när man var liten och sov över hos sin bästis för första gången. Då man var helt överväldigad över att man kunde titta på tv hela kvällen och kanske till och med en bit in på natten. Men tröttheten slog alltid till när man minst ville det. Och det var alltför pinigt att erkänna att man hellre ville sova än kolla på film så det slutade med att man låg där och smygblundade med både tvn och nattlampan på, i hopp om att den andra skulle somna först. Och ungefär så var det i fredags med mig och Kristin. Vaknade ett par gånger av att Tonie skrek av frustration då han förlorade match efter match mot Micke. Efter slutresultatet 4-1 och klockan närmare 11 var det så äntligen dags för hemgång för mig och Micke. 20 minuter senare sov jag sött. Undrar om det är normalt.

Pärlan is here!

Nu ere lite flyt på g. Inte för att jag har en bonussyster, Malin, som just efter att min "ordinary" syster, Sara, också dragit till Singapore för pluggets räkning. Nä, det vore inte särskilt schysst att kalla det flyt. Men däremot är det flyt att jag under hennes vistelse i Singapore har lagt beslag på hennes lilla vita peguot från odefinierbart decenium. Men den går bra och med härlig turbo och soppasnål som få. Var till Hässelby och hämtade den igår. Mange (Malins kille) berättade att Malin kommer hem i November... Fatta! Glassa runt i bil till November.... Kan hända att det blir svårt att släppa pärlan när det blir dax. Eller, som Micke sa, så blir det INTE det. Den har som sagt några år på nacken, glansdagarna är förbi och det har berättats för mig om strejkande motor ibland... Men, som del i flytstimmet just nu, har vi ju en Tonie, vän och händig bilentusiast som erbjudit sig att ta en titt på pärlan för att se över hennes behov för ett mer riskfritt körande. Det tar vi tacksamt emot såklart även om jag gärna vill påpeka att jag faktiskt vet hur man fyller på olja...

Så. Idag blir det premiärtur. Till Kista för lite höstshopping och därmed trotsa det faktum att termometern visar 35 grader i solen just nu. Sista helgen före löning och jag har lite pengar kvar för en gångs skull. Hoppas dock att det inte är 3000 andra som också har det och tänker trängas med mig i gallerian. Väntar bara på Kristin nu så är vi snart påväg! Vi och pärlan.

???

Vafan Blogger, varför går det inte längre att lägga upp bilder? Förklaring tack!

Hamburger Börs....

Vi har turen att ha ett par fina vänner som med jämna mellanrum bjuder med oss på Hamburger Börs och R.E.A. eftersom de i sin tur råkar vara vän med en snäll "Basse" som serverar där. Då slipper vi köpa dyr biljett och kan åka lyxåk nästan ända fram till entrén. Förutsättningarna kunde inte varit bättre. So far so good. Men nedan följer en resumé på varför just denna föreställning av R.E.A kanske inte skulle komma att höra till 5 i topp-listan. Men dock en minnnesvärd kväll kan jag säga.

Vi behövde vara på plats senast 2 timmar före show = träsmak + dyrt... Sämsta bordet hade reserverats åt oss. Pelare, ca 1 m i diameter placerad mitt framför oss. Not a good start.
Ny och osäker servitris tar vår beställning.
Ny och osäker servitris går iväg för att hämta dryck.
Ny och osäker servitris kommer tillbaka, tappar brickan med dryck över vårt bord. Flaskor går sönder, glas på bord, stol och golv. Micke får en uthälld staropramen över jeanslåret. Luktar inge vidare. Stackars Micke. Och stackars tjejen.
Personal kommer och torkar upp. Det tar tid och vi får ny servitör och nytt bord. Perfekt läge denna gång. Yippie! Nye servitören undrar om det gick bra efter incidenten tidigare.
- Eh, nä, det gick inte så bra eftersom en av oss råkar ha dyngsura och öl-stinkande jeans på sig just nu... (Undrar vad kompensationen blir - gratis middag, varmrätt, eller kanske dessert...?) Då skrattar Nye servitören nervöst och säger:
- Jasså, haha, ja, jag trodde jag skulle dö när det hände...
Och sen tvärtyst. Nye servitören säger inte ett ord. Ingen ursäkt och tydligen inte en tanke på kompensation.

Vidare. Hamburger Börs nya höstmeny visa sig bestå av hela 4 varmrätter att välja mellan:

Halstrad gösfilé 240:-
Hjortfilé 255:-
Hamburger börs klassiska tournedos 245:-
Böntrio 185:-

That´s it. Som vegetarian var det alltså ett lätt val. Böntrio. Dessutom så billigt. Men betyget blir crap: Geggigt, segt och smaklöst. Information som jag även delgav Nye servitören när han insmickrande undrade hur maten smakade. Jag frågade även om han själv nån gång hade avnjutit denna vegetariska rätt. Det hade han inte. Suprise...
Missnöjd över detta tänkte jag att jag åtminstone kunde få avsluta middagen med en anspråkslös dessert kallad: Vår egen vaniljglass med chokladsås a´ 115 kr. Den var ju klart bättre än böngeggan men mer hade jag nog väntat mig. Söt, sockrig och isig. Snarare i klass med Coops egna vaniljglass.

Som grädde på moset så avslutades denna kväll med att Nye servitören kommer med notan och vill att vi ska betala. Han säger då, äntligen, att han dragit av lite på notan för missödet tidigare. Han passar också på att svära sig fri från ansvar och skylla ifrån sig på den stackars tjejen som tappade brickan med orden:
- Jag trodde nog att hon serverat mer förut men det hade hon tydligen inte. (Blink, blink typ). Vi blir förvånade över det oproffsiga skitsnacket men tackar ändå ödmjukast för avdraget och läser på notan och finner att Nye servtören dragit av, hör å häpna:
1 Pepsi max! Dra på trissor!
Eftter tröttsamma upprepade misstag lämnar vi till sist bordet och notan, Nye servitören får hela 3 kr dricks samt det lilla tillägget:
- Det är bra så...

No more Hamburger Börs for me på ett tag.

Too much too soon

Militärkupp i Thailand, syster som ska dit.
Svullen och trött.
Regnade på mig när jag cyklade hem.
Alla sjuka på jobbet, I´m on my knees.
Värk. I ben, rygg å huvud.
Öppnar imorrn. (07:15)
Måste ringa chefen om fel lön.
Måste tvätta.
Plocka smulor under bordet.
Slänga säckar med kläder.
Dumpa andra grejer.
Köpa nya kläder.
Vattna blommor.
Fixa körkort.
Luskamma.

Önskar time out.
Kanske rea med Tonie och Kristin lindrar.
Vet ej.

Val

Valet avgörs idag. Många kommer bli glada. Men nästan lika många besvikna. Jag hoppas på att få bli glad idag. Men det känns lite uppförsbacke måste jag erkänna.
Valet är ditt - make a difference.

Måndag, fredag, måndag.

Trött. Trött, trött, jättetrött är jag nu. Veckorna bara rasar iväg, det är måndag, fredag och sen måndag igen. Börjar bli kallt på morgnarna. Imorse när jag gled iväg vid 7-klippet var det både halsduk och vantar som gällde. Mössan hade jag i väskan men kunde inte förmå mig att ta på mig den, trots att det hade varit rätt skönt. Men jag får hålla ut nån vecka till tror jag. Krama det allra sista ur sommarvärmen innan det är dax.

I morgon kommer Mickes föräldrar och hälsar på, Ola och Ulla-Britt. De ringde igår och undrade om de kunde få komma. Då skäms jag lite. Vi är verkligen dåliga på att bjuda in dem. Inte bara dem heller föresten. Kanske beror det på vår bosituation, som i och för sig är rätt ok för tillfället, man vänjer sig vid det eviga andrahandsboendet med sunkig tapet, droppande toalett och förfallna köksluckor. Ett hopplock av föräldrars begagnade möbler och överblivna grejjer överallt. Vår lägenhet visar tydligt vårt ickehavande av bil. Köper vi nån gång nya grejjer så får de trängas med de gamla. I vårt vardagsrum just nu, står till exempel 2 vita trädgårdsstolar i plast, en stor zinkblomkruka, en dataskärm och en stor blå vas. Allt detta har vi tryckt in i hörnet under ett visserligen ganska fint bord men som också bara står där, utan funktion liksom. Har tänkt många gånger att det hörnet av vardagsrummet är helt dött och ser mest ut som nåt alternativt vindsförråd och att man brode göra nåt åt saken. Men så går en dag och man glömmer bort att det ser för jävligt ut. Eller så tar nån slags överlevnadsinstinkt över och tvingar en att stå ut med det. Tills det är dax för beskök....

Men det är väl såhär också, att det kanske inte ligger på vår första priolista att fixa och kämpa med att få en envist sliten andrahandslägenhet från tidigt 50-tal att glänsa i varje hörn. Det är ju inte för evigt som tur är, som längst till stambytet och renoveringen 2008, sen blir det nog tack och good bye Håsjögränd for good. Tills dess antar jag att vi står ut. Och det är helt ok.

Skype and fussball

Present! Idag fick jag en present av Micke. Ett headset med mikrofon och allt. (Kanske just därför det heter headset by the way. Hörlurar och mikrofon i ett.) Men ändå. Blev liksom så glad och överaskad. Trots att jag redan igår föreslog att han skulle köpa ett till mig idag och han svarade "kan jag väl" så kändes det så suprisigt ändå. Tack så mycket! Det ska jag nu använda när jag via Skype ska hålla kontakten med min syster eftersom hon är så kass på mejleri. Sorry sis men så är det and you know it too... Så nu ska hon få sin andra chans. Hon har en slags förkärlek till telefonsnack kan man säga, I say no more. Så på hennes initiativ har jag alltså nu införskaffat mig Skype, gratis telefon via nätet, och headset. Webbkamera måste man inte ha men det hade jag sedan förut så det kan ju bli riktigt avancerat här framöver mellan Stockholm - Singapore. Så nu sitter jag bara här och väntar... Undrar hur det låter, kommer det ringa som i en vanlig telefon eller? Hur ska jag veta när hon vill prata? I guess time will tell.

Bra dag på jobbet, vädret kunde ju inte varit bättre. Det är ju sommarvärme igen. Spelade fotboll med 5-åringarna och blev helt svettigt. Kan även ha att göra med det faktum att lagen var indelade efter deras önskan: Linda mot oss (= 5st). Måste erkänna att jag ändå gruvade mig efter förlusten. De är ju bara barn, borde vara mer rutinerad än så. Men ändå. Jag ville faktiskt vinna. Planerade inför föräldramöte också. Jag gillar det. Att planera och strukturera. Formulera och illustrera. Mer sånt kanske?

Soppdax snart. Igår potatis och broccoli. Idag en spansk gazpacho. Med ostmacka och mjölk. Yepp.

Husbygge och avsked

I helgen har jag varit byggnadsarbetare och isolerat vägg, rivit och spikat panel. Gick i fars fotspår helt enkelt. Och jag kan väl summera det hela med att konstatera att det stämmer som de flesta säger, ett hårt arbete som kräver såväl diciplin som uthållighet. Särskilt för en otränad människokropp som min. Här kan man snacka om ogynsamma arbetställningar. Höga stegar och tunga "koben" som man säger på äkta snickarmanér. Men det som kanske fascinerade mig mest var alla de tusentals spindlar, klibbiga nät och frasiga getingbon som uppenbarade sig mellan, bakom och i det ruttna timmerstockarna. Rätt tacksam över att jag inte lider av spindelfobi. Blev en del extra och kletiga hammarslag här och där. Sorry spiders, time too move on.

Helgen blev också sista helgen med syster som efter krångel med incheckning och förseningar på arlanda igår kväll nu, till sist, kom med flyget till Singapore, her second home. Det är faktiskt lite pinigt att jag ännu inte varit där och hälsat på henne. Och som alla alltid säger - passa på och åk nu, nu när du har nånstans att bo och allt... Och visst, det är ju en fantastiskt bra tillfälle att verkligen åka om man ändå tänkt åka, och för övrigt är jag väl den enda på jorden som INTE besökt Asien än. Nya chartern liksom. Jag som inte ens hann med den gamla. I feel so alone!!! Men. Det råkar ju faktiskt också vara på detta vis, att när jag är ledig, eller arbetslös mellan vikariat, tex kring sommar och jul och skulle kunna åka så har min syster en tendens att komma hem. Jag tolkar det som att saknaden efter Sverige blir för stor helt enkelt. Så till mitt försvar måste jag ändå hänvisa till just detta. Det är inte jättenkelt att få det att gå ihop med jobb, ledighet och resa. Men jag SKA faktiskt försöka få till nån resa inom det närmsta året, det ska jag. Frågan är väl snarare hur Sara ska ha tid med att klämma in alla familjemedlemmar som passar på att besöka henne och Singapore, nu med fulltime masterstudies of design å allt. Lycka till sweet sister, vi ses!!

Morning hell

Usch, what a day. Vaknade till ymnigt regn imorse. Fan. Jag har fortfarande inte införskaffat mig ett riktigt regnställ. Det borde ju vara A och O när man jobbar på dagis. Och det jag har, som ska föreställa ett regnställ, är verkligen inget bra regnställ eftersom jag efter 30 min ändå är blöt igenom både tröja och jeans. Vad är det för jävla regnställ? Sur och tvär satte jag mig på cykeln och trampade iväg min kvartslånga bit till jobbet i morse. Det var dessutom ett sånt där hatregn som trots neddragen huva till näsan ändå envist letade sig in inunder och dränkte både ansikte och hals. Efter cp-backen som var ungefär100 meter längre idag fick jag halvnjuta i alla fall ett par tre sekunder nedför. Tills den förbannade bällstavägen-rondellen dyker upp som en smäll på käften. Fastän det är väjningsplikt åt alla håll och där i princip regeln först in först ut gäller så är det alltid stressade tokbilister som utgår från att de åker på huvudled och vägrar väja en milimeter för en plaskvåt cyklist som mig. De ä bare å åk liksom. Det är så surt. Och när de dessutom har mage att skita i att använda blinkers inför en simpel högersväg och jag därför tvingats tvärbromsa och nästan ramlat av cykeln för att jag tolkat det som att bilen var påväg raktfram genom rondellen gets me so pissed off. Nonchalanta svin! Börja cykla era as!

Bönkok och rotfruktspytt

Fredagen bjöd på kalas på Lurudden då Malin fyllde 24 år. Fick skjuts ut med Micke och Carolina för ovanlighetens skull... När man inte själv äger någon bil får man ödmjukt förlita sig på att någon annan som har bil, snällt låter en åka med i tid och otid. Allt är bara en fråga om anpassning. Visst är det bekvämt med bil men för det mesta är jag en vän av kollektivtrafik, särskilt efter SL´s prissänkning. Men det är klart, NÅN gång lär ju behovet av en egen bil bli alltför stort. Just not yet.

Resten av helgen har varit stilla och rofylld. Em-kval i lördags med magnifik päronkaka och vaniljglass. Dessutom fick jag ett enormt sug efter rotfrukter, (tror bestämt det var Mia som överaskade mig med frukterna sist jag var i Sala) vilket resulterade i en gräddig rotfruktspytt med honung, vitlök och vitvinsvinäger. Serverat med stekt korv och senap. Låter kanske rätt trist med rotfrukt till lördagsmiddag men det är ju faktiskt supergott! Känns till och med lite exotiskt.

Söndagen har fortsatt i matens tecken och jag fick ett ryck med att koka 1 kg kidneybönor. Det är lite mekigt med tillagningen. Tar ju så lång tid. Först 10 timmars blötläggning, sen ca 1 timmes kok. Men nu är det färdigkokat för ett tag och frysen laddad med protein för en vegetarian. Nästan lika gott som kålrot, palsternacka och rotselleri... Blev ett perfekt tillbehör i dagens mexikanska chiligryta.

Gissar att söndagen kommer avslutas med resterna från päronkakan. Kanske ska prova grädde som tillbehör denna gång?

Bon appetit.

Trio på Boheme

Men så sök han då äntligen upp. Darin. Och tjejerna fick lön för mödan med både autograf och bildposering. Förevigat av mig på 6:e våningen dessutom. Grattis tjejer!
Precis kommit hem efter liten avskedsträff på Bistro Boheme, väldigt najs hak för att ligga på drottninggatan måste jag säga. Linnea var också med, jätteroligt att träffa henne, och hon verkade sig lik. Nyanställd servitris på ekologiska Streetrestaurangen. Tänkte snart sätta hennes kunskaper på prov genom ett besök. Men i alla fall. Trio på Boheme. En trevande början med kort summering av de senaste 4 åren av våra liv som slutade i skön folkhögskolenostalgi. Till middag en tjeckisk klassiker, panerad ost och krämig potatissallad och mineralvatten. Det fick bli det sista jag och Cindy äter. Tillsammans på ett tag. Ha så gott i England kompis. Vi ses snart igen! Kram, kram!

Idag

Idag var en bra dag. Så bra som en dag kan bli. Fast ändå lite bättre. Trots att det inte blev nån make up kurs. Men däremot fick jag filmfestivalens medlemskort. Och så köpte jag en fin löpare på Indiska för 10 kr. Å lite annat smått å gott som gör en bra dag bra.
Tack för idag.

Ego

Lång dag at the office kan man säga. La mig i soffan framför tvn när jag kom hem, xboxen bjöd på stand up comedy men inget skämt var tillräckligt underhållande för att jag skulle kunna hålla mina ögon öppna. En skön dos slummer efter krävande arbetsdag alltså. Blev dock jätteglad när jag upptäckte att det låg en avskedspresent till mig på jobbet från Lisa, min fd kollega som nu flyttat till Gbg med siktet inställt på att bli barnläkare. Förmodligen Sveriges bästa, tippar jag. Hon hade lämnat ett litet orange kuvert med personlig hälsning och en lyckosten i form av en bergskristall som tydligen ska bringa klarhet och balans i livet. Om ni kan läsa vad det står så fattar ni också att man känner sig lite extra stolt och att dessutom förmedla den vidare här på bloggen gör ju att egot mitt befinner sig i ett rejält frosseri just nu. Men det är väl därför jag bloggar kanske. För att övertyga andra, men mest mig själv, att jag faktiskt gör bra saker som andra uppskattar. Skönt att få det bekräftat. Det roligaste är tacket för hjälp med a-kassan, haha, det säger en del... Tack Lisa. Lycka till!

Första dagen

Första dan på jobbet flöt på fint. Efter kramkalas med barn och kollegor kändes mina 7 veckors ledighet som ett minne blott. Bra eller inte, I don´t know men jag inbillar mig nog att det mesta kändes bra. Hade dock svårt att hålla mig ifrån mina gamla ballonger som blivit så stora under sommaren och det verkade som att de hade lite svårt att släppa iväg mig också. Till ny avdelning, nya fröknar och nya barn - glassar denna gång. Dagen bara svischade förbi, hann inte mer än att komma innanför portarna så var det dax att bege sig hem igen. Skönt med tidiga måndagar, 8-15 är en helt perfekt arbetstid!

Prisonbreak ikväll, det är riktigt bra. Det är sällan jag hittar en serie som jag tycker är värd att följas. Problemet är att jag ofta glömmer/missar nåt avsnitt och det räcker för att jag ska falla ur mönstret, tappa intresset och sluta kolla. Därför älskar jag bredband och dc i skön kombo. Några klick är allt som behövs och plötsligt har man två dygn med ett Prisonbreakmaraton framför sig. Utan comercial break, dessutom!!!

Kvällens huskurstips:
Hett bad med olivolja och äppecidervinäger. Huden blir silkysmooth och doftar pepparmint(!!!) men det bästa av allt: spänningshuvudvärken släppte direkt! Rekomnederas varmt.

God Kväll.

Sista helgen

Min semester fick ett fantastiskt avslut med solskenshelg på Lurudden. Mycket sågs till att hinnas med:

släktträff
kräftskiva
vattenskidåkning dag 1
grillmiddag och efterrätt
allsång
pappa som mandarin-tolk...
övernattning
frukost
fika
pausvila med ipod på filt i gräset
vattenskidåkning dag 2
korvgrillning innan hemfärd

Verkar som att vattenskidor är min nya favvosport. Och jag kunde nästan åka på bara en skida. Grattis till mig! Tack alla nära och kära för en fin helg, ni är BÄST!










-Håll i båten Gun...

Moneys - where did you go?

Jag har kommit på att jag inte har någon koll på min ekonomi what so ever, detta både på gott och ont. Det är ju bara så skönt att handla på kortet precis när man vill och känner för det. Fast jag VET att csn-jävlarna ska ha över 2000 spänn av mig denna månad och jag har DUBBEL mobilräkning (eftersom jag köpt ny mobil+ abonnemang och inte avslutat mitt gamla. Puckat), så har jag inom loppet av 30 minuter ändå spenderat detta:

- Hårfärg, 100 kr
- Mössa, 80 kr
- Halsduk, 200 kr
- Grönsaker på torget, 100 kr
- Mat, 125 kr
- Alkohol, 185 kr

Summa: ca 800 kr.

Det borde inte gå ihop. Särskilt inte med tanke på att jag under juli och augusti bara har 80% av lönen. Och jag har lagt märket till att sparkontot krymper lite för varje månad. Ändå känns det inte alls som att jag lever över mina tillgångar och lyxar med restaurangbesök, bio, konserter etc. Faktum är att jag nästan alltid köper och lagar egen mat. Jag går sällan ut och festar. Och har i alla fall under sommaren aldrig tagit tåget nån längre sträcka än till Sala. I don´t get it. Det ska bli uppföljning, ordning och reda bland miss Gardqvists utgifter från och med nu.

No charter for me

Näst sista dagen av semestern. Eller arbetslösheten är väl en mer passande beskrivning. Visst har jag haft en LÅNG och SKÖN ledighet men jag måste erkänna att den riktiga semesterkänslan aldrig riktigt infunnit sig. Den där känlsan av att bara slappna av och inte tänka på framtid, höst och jobb... Don´t know why. Eller jo, jag har en aning men orkar inte gräma mig över det nu. Fick nyss en inbjudan:

J€SSÌ€ säger:
tjena !! läget ? när var det du skulle börja jobba ?
Linda säger:
hej, jag börjar på måndag, pjhuuu.....
J€SSÌ€ säger:
men då !! jag som tänkte att du skulle åka till lefkas med mig....

Jag har typ aldrig åkt på en semesterresa tillsammans med en kompis. Då räknar jag inte med gången jag och Carro lyckades ta oss till Teneriffa med 48 timmars försening när vi var 16 och fick bo hos hennes mormor och morfar som hade lägenhet där. Det var för övrigt första gången jag smakade avokado med räkor. Tyckte det smakade plast men sa inget eftersom jag antog att det skulle bringa viktiga vuxenpoäng i mitt tonårsfyllda liv att klämma i mig den gamla 80-tals klassikern med ett leende på läpparna. Dessutom har jag för mig att det samtidigt bjöds på ett glas vin (champagne?) och som för att liksom dölja min entusiasm över detta (vi var ju bara 16!!!) tuggade jag plikttroget i mig hela den smaklösa avokadon. Nu däremot ÄLSKAR jag avokado!

Men i alla fall. Eftersom jag börjar jobba på måndag blir det ingen utlandsresa för mig. Det var lite synd, hade gärna solat och badat på Lefkas, eller vilken ö som helst för den delen. Men har man skrivit arbetskontrakt så har man.

Sköna söder

Bilutflykt till söder och lunch på vetebullen på hornsgatan. Jag åt en grillad baguette med avokado och vitlök. Massa god sallad och vattenmelonbit som tillbehör. Mycket gott. Lite stros i krokarna, sen hem och mötas av ett tungt regn som lyckligtvis var över på några minuter. Det är fint på söder minsann. Men det blir nog ändå inge kägelbana och Gogol Bordello för mig i kväll. Too much effort. Vill äta, sega och tänka. Det får bli en annan gång!

Roses and leaves...

Det är faktiskt svårare än vad man tror att göra marschipanrosor. För att inte tala om murgrönsblad... Men Mia och jag gjorde ialla fall vårt bästa, tro det eller ej. De skulle senare sättas på en exklusiv bröllopstårta i tre våningar som skulle serveras till kaffet. Undrar om någon av gästerna funderade på varför man gjort rosorna så olika varandra. Varför en var tunn och skör å en annan tjock och outslagen. Varför en hade frasiga kronblad när en annan var helt len och jämn. Eller varför en drunknat i vetemjöl.
Förmodligen inte.




Till vänster: Lindas, Mitten: Orginal, Till höger: Mias