Nyårsmys à la Henry - cirkus och naket i soffan

Nyårspromenad över Tranebergsbron

Ät knäcke!

Yrselkollaps i närbutiken för en stund sen. Segnade ihop framför unga tjejen i kassan som såg smått skärrad ut. Fick avbryta köp, klä av mig ytterkläder och sätta mig på golvet. Ryckte år mig en läsk, svepte och pustade. En äldre kvinna tittade misstänksamt på mig och sen på gravidmagen, som om hon blev nervös över att jag skulle börja föda där, mitt på coop-golvet. Hon frågade om jag var ok och ba: "Du vet att det finns folk här som kan hjälpa dig om du behöver va?" En annan, också äldre naturligtvis eftersom jag bor i ett pensionärsghetto, herre undrade också hur det var med mig egentligen? Jag ba: "Jomen tack, det går bra, lite gravidyrsel bara, går över." Då kommer tredje kvinnan och ba, i typ förbifarten och utan att lägga särskild notis om mig där på golvet: "Ät knäckebröd."
Känns fint ändå, att ha omtänksamma medmänniskor omkring sig.

Skickat från min iPhone

Skickat från min iPhone

Mellandagsledigt med Henry: Dag 3.

Tar sparken fram på byn gör man här.

New generation stuff

Kvällen avslutades med välling och lite stirr in i tomteväggen.

Morgonjulklapp

Nu äle FIKA!

Älskar vintervyer från bilen.

Mot Tifen - blir skitnervös varje gång jag ska köra över den här bron.

God Jul!

All in

Äh, nu kör vi!

Utslagen hjälte, behöver jullov nu.

Äntligen!

Påväg hem igen

Påväg till Ekerö

Sista

Kärlek

Livet just nu

Linda at the Studio

Blev inbjuden till en sån där fotosession. Man blir mejkad och får posa på manér i en liten studio. Tanken är väl att att man ska få en liten egoboost där framför kameran och liksom drömma sig bort till nån slags låtsasvärld där jag står i fokus, blir omhändertagen av proffs som har till uppgift att fixa till mig och göra mig till en av de där brudarna man annars bara ser i modemagasinen. Utgångspunkten gör om mig. Make my dream. Det finns nåt unket i det där som lämnade bitter eftersmak även om jag såklart gillar att se mig själv i det klassiska (trista) modellformatet, nån de gjort om för att passa in. Men. Långt segt väntande, små svettiga studios, kombinerat med trötta och vad jag föreställer mig, rätt oinspirerade makeup-artister och fotografer som på löpande band drar sitt strå till stacken för att göra vanliga svennar till låtsasmodeller för en dag gör att upplevelsen inte direkt motsvarar den förväntade exklusiva och lylliga känslan. Jag kan inte sluta tänka på de som jobbar där. Jag tänker mig att de, trots flashiga inredningsdetaljer och dyra lokaler, ändå känner sig rätt missnöjda över att vara där. Som att få servera kaffet i en lågbudgetfilm ungefär. Det är ju inte HÄR man vill vara om man utbildat sig till makeup-artist eller fotograf liksom. Tänker jag. Men i alla fall, bilderna blir ju kul att ha, att ta fram och förundras över när man blivit en gammal skrynklig tant. Och jag får väl ändå medge att man blir lite hetare i smink och ljussättning av proffs.

Efter maten kan man välja mellan en pepparkaks-Svampbob eller ett pepparkaks-UFO.

Tar en fika på Waynes

Vore man hemma hos mig nu skulle man fått smaka nygräddade saftiga lussebullar.

Tjyvstartade pepparkakabaket imorse

Torsdagstvättsdilemma

Så himla ofräscht att för andra gången i rad upptäcka att jag tvättat trosskydd tillsammans med övrig tvätt och som liksom luddat av sig vita små fjun som i sin tur klibbat sig fast på samtliga svarta kläder.

Henry hösten 2010

Rebecca & Fiona om my heart

Är sjuk, har ont i huvudet, halsen och hostar. SVTplayar Rebecca och Fiona och skrattar högt, vilka stjärnor. Späckat med älskvärda oneliners. Den här liksom, när Örebro ringer med alltför kort varsel och ställer in ett jobb surnar Fiona till:

"Att de ens frågar oss om vi spelar schlager?! Gör ju att man vill mörda dom."

Skickat från min iPhone

Två saker som gör mig trött idag. Förutom halsen.

Tog ledigt idag. Lämpligt med tanke på att jag fick svinont i halsen igår och det verkar hålla i sig också idag. Tanken till ledigheten var att jag egentligen hade jour och förberett mig på att jobba på kooperativet om nån i personalen skulle bli sjuk, men så blev det alltså inte. När man jobbar på förskola själv och samtidigt är förälder är det lätt hänt att slitas och skuldbelägga sig dubbelt upp mellan de två världarna. Till exempel lämnar man inte sitt barn på förskola och går hem och unnar sig en ledig dag, så gör man bara inte och risken finns till och med att man blir ifrågasatt över varför man överhuvudtaget valt att skaffa barn. Nu fick ju jag ändå en "giltig" ursäkt att lämna Henry när halsen började trilskas och jag inte kände mig frisk nog att kunna ha en skön heldag med Henry vid en eventuellt inställd jour. Men det stör mig enormt att jag förmodligen inte skulle kunnat unna mig en ledig dag, helt för mig själv, utan att drabbas av det dåliga samvetet. Blir så trött på det.

Ringde försäkringskassan idag för att dubbelkolla vilka regler som gäller kring föräldrapenningen vid nästa barn, och det visade sig ju att jag hade koll på läget, men var liksom inte nöjd med det och behövde typ bekräftelse från FK. Hur som helst, hjärtklappning under de ca 15 minutrarna jag satt i kö känns inte hälsosamt. Varför blir jag så rädd?
Trött på det också.

Försöker att inte ta det personligt.

Farfar och Monsters inc

Efter ca en timme gillar man inte såna här besked

Grattis mamma och mormor på födelsedagen!

Älskade unge!

Lillebror

Sommaren svischade förbi, jag blev gravid. Mådde uselt till en början och dagarna kändes bitvis outhärdliga. Olustman var total och aptiten närmast oigenkännlig. Personality disorder. Nu har 4 månader gått jag mår som mig själv igen och om allt flyter på som jag hoppas blir Henry storebror i början av april. Den 1:a rent av om ultraljudsmätningarna får bestämma. (Bearbetar i smyg de eventuella aprilskämts-kommentarerna.) Det blir i alla fall en liten lillebror och med det också det 9:e barnbarnet av manligt kön på Mickes sida. 3 bröder med tillsammans 9 killar. Grabbiga kusinträffar om ca 10-15 år alltså.

Theese boots are made for walking

Hittade finaste kängan idag och nu vill jag bara gå, gå, gå.

Skickat från min iPhone

19:30 - mission completed.

Haha!! Lyssnar på Håkan. Jag har FIXAT det! Så himla lätt när man kan. Nu har jag LÄRT mig, som Henry brukar säga.

Gadgethate

Teknikhatet is all over me just nu. Egentligen borde jag bara skita i det, och snällt vänta på att Micke kommer hem och fixar men det STÖR mig enormt att jag ska misslyckas så fundamentalt vareviga gång jag ska till att sätta igång nåt datarelaterat. Denna gång skulle jag lyssna på lite Håkan, sätta på en himla LÅT och så ba: tvärtyst i högtalarna. Hur svårt ska det va liksom. Fan att man ska behöva längta tillbaka till cd-skivornas tid, sätta i en platta i en simpel jävla cd-spelare och så kom det ljud, musik! Nu ska man trixa och hålla på till förbannelse med tv, dator, ipad, nas och högtalarknappar, fan va sur jag blir. Nu är hela min eftermiddag rubbad på grund av detta. Kom av mig helt i matlagning så det blev lite makaroner till Henry, thats it, inget till mig fortfarande vilket också skulle kunna förklara mitt horribla humör för tillfället. Vill grina över det faktum att jag ska tvingas vänta till 8 för att Micke ska behöva komma hem och hjälpa mig. Slå på en LÅT liksom, kan det bli mer förnedring. Blir tokig.

Lite mera höst

Vi går också på höstpromenad. I sköna Minneberg.