Jul och vinterälsk!

Ett litet mästerverk av Sara såklart.

Kräksjukan kom och tog mig inatt.

Trodde tills väldigt nyligen att jag skulle gå på en långt i förväg bestämd och skittrevlig återträff med härliga gamla Salabästisar, bundisar och exkillar (!) vilket jag hade sett fram emot väldigt mycket. Halsflussen var avklarad och vinet låg välkylt och väntade. Vad händer? Jag sätter igång med kräkfest i stället.

Vinterkräkan slog till som en smäll på käften och jag låg hulkandes på toaletten från 9 i går kväll till 3 inatt. Så orutinerat och uppkäftigt att jag dör. Tänkte i morse att om jag vilar ordentligt under dagen så kanske det finns en liten möjlighet att gå ändå - det handlar förmodligen om en once in a lifetime-träff och det vore alltför pissigt att tvingas lämna återbud samma dag på grund av en vidrig kräksjuka natten innan. Men tyvärr. Kroppen värker och skriker av weakness och nederlag. Orkar inte kan inte. Det blir inget för mig.

Så jävla bittert.

Känns så definitivt liksom.

Halsböld

Vi kör tema halssjukdomar här nu. Micke med en förhoppningsvis avtagande halsböld och jag med en begynnande halsfluss. Botar streptokocker med Kåvepenin. Henry frisk än så länge. Lucia på fredag. Det kunde varit bättre.

Varde ljus

Köpt ljusslinga och monterat på balkongen. Gillar den där känslan ändå - klä på sig varmaste jackan, vantar och mössa. Ta tag och ro iland det här med belysningen i jul alltså. Micke och Henry tittade ut genom fönstret där jag höll på att stöka. Om det var av genuint intresse, total oförståelse eller att de bara gjorde som de blivit tillsagda spelar inte så stor roll. Känslan var ändå härlig. Som att vi gjorde det tillsammans. Som familj. De släckte ner i fönsterna på insidan och var med mig när jag stoppade i kontakten och gav ljus i mörker. Julens små ting alltså.

Rester av pelargoner är kvar. Nu ska det snart bli grönt och juligt istället. En en.