Husbygge och avsked

I helgen har jag varit byggnadsarbetare och isolerat vägg, rivit och spikat panel. Gick i fars fotspår helt enkelt. Och jag kan väl summera det hela med att konstatera att det stämmer som de flesta säger, ett hårt arbete som kräver såväl diciplin som uthållighet. Särskilt för en otränad människokropp som min. Här kan man snacka om ogynsamma arbetställningar. Höga stegar och tunga "koben" som man säger på äkta snickarmanér. Men det som kanske fascinerade mig mest var alla de tusentals spindlar, klibbiga nät och frasiga getingbon som uppenbarade sig mellan, bakom och i det ruttna timmerstockarna. Rätt tacksam över att jag inte lider av spindelfobi. Blev en del extra och kletiga hammarslag här och där. Sorry spiders, time too move on.

Helgen blev också sista helgen med syster som efter krångel med incheckning och förseningar på arlanda igår kväll nu, till sist, kom med flyget till Singapore, her second home. Det är faktiskt lite pinigt att jag ännu inte varit där och hälsat på henne. Och som alla alltid säger - passa på och åk nu, nu när du har nånstans att bo och allt... Och visst, det är ju en fantastiskt bra tillfälle att verkligen åka om man ändå tänkt åka, och för övrigt är jag väl den enda på jorden som INTE besökt Asien än. Nya chartern liksom. Jag som inte ens hann med den gamla. I feel so alone!!! Men. Det råkar ju faktiskt också vara på detta vis, att när jag är ledig, eller arbetslös mellan vikariat, tex kring sommar och jul och skulle kunna åka så har min syster en tendens att komma hem. Jag tolkar det som att saknaden efter Sverige blir för stor helt enkelt. Så till mitt försvar måste jag ändå hänvisa till just detta. Det är inte jättenkelt att få det att gå ihop med jobb, ledighet och resa. Men jag SKA faktiskt försöka få till nån resa inom det närmsta året, det ska jag. Frågan är väl snarare hur Sara ska ha tid med att klämma in alla familjemedlemmar som passar på att besöka henne och Singapore, nu med fulltime masterstudies of design å allt. Lycka till sweet sister, vi ses!!