onsdag, december 21, 2011

Dox - Gazas tårar

Det är det starkaste och vidrigaste jag hittills sett på tv. Jag hulkgrät okontrollerat i kudden som ett litet barn men det är ändå inget jämfört med den känsla av total tomhet och meningslöshet som sen infann sig. Vill bara krama mina barn det hårdaste jag kan och be dem om förlåtelse över den sjuka sjuka värld vi gett dem.

Svt play visar inte filmen pga att skydda minderåriga för det vidriga krigsvåldet. Vill man se den är det 00:35 inatt som gäller.

http://svt.se/2.149969/1.2525815/gazas_tarar

söndag, december 11, 2011

Oink oink.

Hitta den här gamla bilden i iphonen. Från i somras. De små liven.

The best days of my life. Eller nåt.

Man kan tycka att det är dålig uppdatering här. Att det sällan SKRIVS något nuförtiden. Förklaringen är inte mer spännande än att det inte hinns med helt enkelt. Eller prioriteras bort. Vilket är lite synd. Jag vill kunna minnas den här tiden senare i livet, på riktigt, också de till synes små och triviala sakerna, inte bara summera föräldraledigheten till nåt idylliskt "bästa tiden". Vaddå bästa tiden förresten. Allt är relativt. Ett axplock, ett litet uttdrag ur en dag i oktober: (Meningen var att jag skulle uppdatera tidigare men, ja. Kids kommer i vägen en del ba. Försöker ta det med ro fast jag egentligen hatar alla avbrutna ambitioner.

05:00 - 05:30 Väcks av, ibland jollrande men oftast gnällande/gråtande, bebis. Försöker ignorera ljuden men inser oframgången av detta beteende och går snabbt upp innan resten av familjen också väcks.

05:45 Byter bajsblöja. Eftersom våtservetterna inte har inhandlat sig själva blir det vaskning i handfatet. Är för trött för att ens reflektera över känslan hand möter smetig barnbajsstjärt.

6:00 Kollar tv-nyheterna. Sam röjer runt i soffan, han vill bestämt inte sitta själv på golvet bland leksaker så tidigt på morgonen. Samtidigt försöker jag lista ut nåt smart wordfeuddrag. Har nyligen börjat, när alla andra just verkat sluta. Varför funkar inte CP när PC går hur bra som helst, kan man undra. Och alla genitiv S på allt. Blir tokig och vill lägga av men har blivit beroende.

6:20 Henry kommer utvinglandes från sovrummet och nämner yrvaket att han "tog lite sovmorgon". Slut på nyheter, på med barnprogram. Sam blir som vanligt skitglad att se Henry och kan lugnt nöja sig att sitta still i soffan bredvid honom i några minuter. Jag passar då på att krypa upp i soffan, dra filten över axeln och slumra till lite lätt. (Obs. Detta var när krypandet inte hade kommit igång. Nuförtiden är det mer livat kan man säga.)

6:20 "Mamma jag vill ha oboy och macka, här i soffan." Orkar inte bråka om var, när och hur vi intar våra måltider. Och själv är jag för trött för att göra/äta min frukost och Sam äter först vid 8-klippet så det är klart Henry inte behöver sätta sig själv vid matbordet. Jag går, om än motvilligt, upp och gör sedvanligt i ordning hans frukost. Rågkaka med smör och varm oboy. 4 skedar får han fast jag tjatar om att jag tycker det blir för starkt. Det tycker, uppenbarligen, inte han. "Jag vill att det ska smaka kladdkaka", säger han bara.

6:30-7:30 Tv/Lek/Spel. Underhåller Sam samtidigt som jag försöker plocka ordning i lägenheten, om jag inte orkade kvällen före. Ogillar starkt att vistas i röran. Innan jag går med Henry till Minnemalen vill jag att golvet är framkomligt, disken undanplockad, bordet avtorkat, tvätten vikt, sängen bäddad, persiennerna uppdragna, fönstret öppnat. Är medveten om att ribban kanske är orimligt högt satt här men ändå, jag försöker. Fräschören är viktig. This is my daily space liksom. Vill kunna ANDAS. 

7:30 Påklädning. Här brukar det bjudas på motstånd och om Henry fick välja skulle han gå i sina kallingar dygnet runt. Kort sammanfattat hatar han att klä på sig. Får lirka och hålla på, hjälpas åt och turas om.

8:00 Utfodring av Sam. Han vill ha gröt och gapar stort och det hela är över på ca 15 minuter. Ansiktsdusch i diskhon och sen påklädning till gnäll. Han är trött vid det här laget.

8:15 Micke har snoozat i ca 1 timme och en kvart och masar sig till sist ur sängen, kommer upp och säger Gomorron gomorron. Istället för att bemöta honom med ett Gomorron tillbaka kör Henry på den lite mer ifrågasättande stilen: "Ska du inte säga gomorron till Sam också, undrar han direkt?" Jag passar på att trycka i mig macka, klä mig anständigt och borsta tänderna. Jag är fantastiskt snabb och hinner till och med pudra lite fondation på haka och kinder. Ska ju ut bland folk.

8:30 Dax att förbereda Henry på att det snart är dax att gå och nästa påklädning, ytterkläder. Han spelar tv-spel eller kollar barnprogram och låtsas inte höra. Mitt bästa drag, och det enda som egentligen funkar blir då: "Vill du ha hjälp så kommer du NU!! Rätt smidigt faktiskt och sen är vi påväg. Morgonen som mammaledig avklarad.

onsdag, november 16, 2011

lördag, oktober 29, 2011

måndag, oktober 17, 2011

fredag, september 30, 2011

"Jag VILL ha stökigt och NI behöver inte vara på mitt rum!"

 
Efter stort motstånd städar till slut Henry in sina saker på sitt rum. 

tisdag, september 20, 2011

Nattlig konversation

Henry kommer in till vår säng på natten och kryper ner mellan mig och Micke.
H: Kan du värma mig tack? Känner du va kall jag är?
M: Ja, har du haft utan täcke?
H: Nä, jag har haft utan strumpor.
M: Ok.

onsdag, september 14, 2011

Weddingday Tonie & Kristin 27/8 2011















Sala








Leksand sommarland














Paus

Den här känslan igen. Att ligga steget efter, hinna med allt jag vill. Det går inte. Bloggens glesa inlägg är ett tydligt exempel. Hela sommaren bara försvann. Planen var att dela in veckorna och lägga upp bilder därefter. Men sommaren (och jag) kom av sig med Johnnys hastiga bortgång. Dagarna flöt ihop, jag har pendlat mellan Sala och Stockholm, mellan sorgbubbla och hektiskt småbarnsliv, och så plötsligt var hösten här.  Försöker hinna i kapp och publicerar därför ljusglimtar från sommaren 2011. Strax.

tisdag, september 13, 2011

söndag, september 11, 2011

onsdag, september 07, 2011