Linda at the Studio

Blev inbjuden till en sån där fotosession. Man blir mejkad och får posa på manér i en liten studio. Tanken är väl att att man ska få en liten egoboost där framför kameran och liksom drömma sig bort till nån slags låtsasvärld där jag står i fokus, blir omhändertagen av proffs som har till uppgift att fixa till mig och göra mig till en av de där brudarna man annars bara ser i modemagasinen. Utgångspunkten gör om mig. Make my dream. Det finns nåt unket i det där som lämnade bitter eftersmak även om jag såklart gillar att se mig själv i det klassiska (trista) modellformatet, nån de gjort om för att passa in. Men. Långt segt väntande, små svettiga studios, kombinerat med trötta och vad jag föreställer mig, rätt oinspirerade makeup-artister och fotografer som på löpande band drar sitt strå till stacken för att göra vanliga svennar till låtsasmodeller för en dag gör att upplevelsen inte direkt motsvarar den förväntade exklusiva och lylliga känslan. Jag kan inte sluta tänka på de som jobbar där. Jag tänker mig att de, trots flashiga inredningsdetaljer och dyra lokaler, ändå känner sig rätt missnöjda över att vara där. Som att få servera kaffet i en lågbudgetfilm ungefär. Det är ju inte HÄR man vill vara om man utbildat sig till makeup-artist eller fotograf liksom. Tänker jag. Men i alla fall, bilderna blir ju kul att ha, att ta fram och förundras över när man blivit en gammal skrynklig tant. Och jag får väl ändå medge att man blir lite hetare i smink och ljussättning av proffs.

Efter maten kan man välja mellan en pepparkaks-Svampbob eller ett pepparkaks-UFO.

Tar en fika på Waynes

Vore man hemma hos mig nu skulle man fått smaka nygräddade saftiga lussebullar.

Tjyvstartade pepparkakabaket imorse

Torsdagstvättsdilemma

Så himla ofräscht att för andra gången i rad upptäcka att jag tvättat trosskydd tillsammans med övrig tvätt och som liksom luddat av sig vita små fjun som i sin tur klibbat sig fast på samtliga svarta kläder.

Henry hösten 2010

Rebecca & Fiona om my heart

Är sjuk, har ont i huvudet, halsen och hostar. SVTplayar Rebecca och Fiona och skrattar högt, vilka stjärnor. Späckat med älskvärda oneliners. Den här liksom, när Örebro ringer med alltför kort varsel och ställer in ett jobb surnar Fiona till:

"Att de ens frågar oss om vi spelar schlager?! Gör ju att man vill mörda dom."

Skickat från min iPhone

Två saker som gör mig trött idag. Förutom halsen.

Tog ledigt idag. Lämpligt med tanke på att jag fick svinont i halsen igår och det verkar hålla i sig också idag. Tanken till ledigheten var att jag egentligen hade jour och förberett mig på att jobba på kooperativet om nån i personalen skulle bli sjuk, men så blev det alltså inte. När man jobbar på förskola själv och samtidigt är förälder är det lätt hänt att slitas och skuldbelägga sig dubbelt upp mellan de två världarna. Till exempel lämnar man inte sitt barn på förskola och går hem och unnar sig en ledig dag, så gör man bara inte och risken finns till och med att man blir ifrågasatt över varför man överhuvudtaget valt att skaffa barn. Nu fick ju jag ändå en "giltig" ursäkt att lämna Henry när halsen började trilskas och jag inte kände mig frisk nog att kunna ha en skön heldag med Henry vid en eventuellt inställd jour. Men det stör mig enormt att jag förmodligen inte skulle kunnat unna mig en ledig dag, helt för mig själv, utan att drabbas av det dåliga samvetet. Blir så trött på det.

Ringde försäkringskassan idag för att dubbelkolla vilka regler som gäller kring föräldrapenningen vid nästa barn, och det visade sig ju att jag hade koll på läget, men var liksom inte nöjd med det och behövde typ bekräftelse från FK. Hur som helst, hjärtklappning under de ca 15 minutrarna jag satt i kö känns inte hälsosamt. Varför blir jag så rädd?
Trött på det också.

Försöker att inte ta det personligt.

Farfar och Monsters inc

Efter ca en timme gillar man inte såna här besked

Grattis mamma och mormor på födelsedagen!

Älskade unge!