Kalastorsdag!

Tårtan gjorde jag själv med lite spritshjälp från Henry.
Blommorna kom Micke med efter jobbet.
Sången stod finaste Henry för - Viss ska e´ leva!
Och som om inte det vore nog så ska jag (och Micke)
BADA och BO här i helgen. Så fint och härligt att jag dör.

Fylleri fyllera, hurra!!

Jag är ju så fantstiskt barnslig att jag faktiskt GILLAR att fylla år och idag gör jag det. 32 år. Känns helt perfekt och jag är till och med så storsint att jag inte lackar ur över att jag inte fick frulle på sängen imorse pga bakfull kille. Livet är underbart. Tårta snart.

Födelsedagskalas

Vid närmare eftertanke verkar jag har bjudit hit lite folk å Henrys vägnar på söndag så då slår vi ihop kalasen och kör enbart på söndag istället. Vilket kalas! Välkomna!

Hallå, hallå.

Min mobil sjunger på sista versen nu, har i princip helt lagt av, så jag inser att det är läge att byta och även om jag tycker det är lite oförskämt av mig så vore det ändå en god idé att slänga ut det här nu, i samband med födelsedag och allt. Jag menar bara att om man nu nödvändigtvis insisterar och verkligen vill ge mig nåt på födelsedagen så är en ny telefon det mest akuta behovet på listan tänker jag. Gillar inte tanken på att låta någon känna sig tvungen att köpa presenter jag inte behöver. Ett litet bidrag till ny mobil gör mig jätteglad! Micke tycker att det inte finns nåt annat än iPhone nuförtiden men jag nöjer mig vad som helst. Tänker säga upp och byta mitt 3-abonnemang som är på väg att löpa ut inom kort för det har varit skitkasst rent ut sagt. Ingen täckning i Minneberg, tydligen. Så kan man ju inte ha det.

Och med det sagt önskar jag alla nära och kära som läser här hjärtligt välkomna till Minneberg på torsdag eftermiddag för lite lätt käk och tårta!

Kontorsnissa

Gästspelade på kontor idag, det var spännande och annorlunda. Skumt att äta sin mat i lugn och ro och höra vuxenkonversationer kring sig. Någon som yttrar nåt om världsläget eller kommenterar den fria viljan, helt plötsligt. Hur gör man? Hur lunchar man och pratar om vuxna grejer samtidigt. Det hela kändes mycket märkligt. Tänkte mig att dagen skulle passera i snigelfart men attans vad klockan tickade på. Tvingades jobba över en timme till och med. Imorgon är jag tillbaks på hemmaplan igen. Att få vara ute på arbetet är en fin förmån tycker jag.

No tuff-tuff for me

Det var jag som kanske mest av alla hade sett fram emot att igår få gå på öppningen på Gröna Lund. Vi hade fått vip-biljetter med åkband och jag var så peppad att åka nya Tuff-tuff-tåget med Henry. Men vad händer. Vaknar med diffust illamående som jag försöker råda bot på med fil och smörgås. Ignorerar obehaget medan jag packar i ordning lite matsäck och kläder till Henry. Jag är fast besluten - jag ska åka Tuff tuff idag. Biter ihop och tar på mig ytterkläderna och skorna. Går till bussen under tystnad. Jävla skit, jag vägrar ligga hemma och spy på en skitfin och vårig lördag när jag bokat Grönan med familjen. Vägrar. Tar bussen till Alvik. Och sen tunnelbanan mot Slussen. Men illamåendet och yrseln tilltar och vid Hötorget tvingas jag ge upp. Jag går av. Henry fattar inget - vi skulle ju åka Tuff-tuff. Jag vinkar till honom genom fönstret och försöker se glad ut där på andra sidan. Väntar en minut på perrongen och tar tunnelbanan tillbaka till Alvik. Är illamående och ledsen och vill bara gråta när jag inser att jag kommer spendera hela lördagen med blåbärssoppa och kräk. Det känns så orättvist.

(Henry hade kul i alla fall, trots kopiösa mängder folk. Han träffade sin kompis Nea och åkte tuff-tuff-tåget, tryckte kakor, glassar och köpte en ballong för 70 (!) kronor.)

Henryälsk

Varit på Ekerö och firat Sara och pappa som fyller år i dagarna. 29 och 59. Lätt att komma ihåg. Pappa fick fiskenät och boj och Sara kammade hem ett gäng presentkort och pengar. Henry var med men sitter ju sällan kvar med oss vid bordet utan leker hellre. Med bilarna. Särskilt när han blir bajsnödig. Hemma går han in på sitt rum och vill vara ifred. Med bilarna. När man är bortbjuden blir det lite knepigare eftersom han inte känner att han har nån trygg och självklar plats att gå iväg till när det börjar bli dax. Han brukar hantera dilemmat genom att försöka be oss övriga i rummet att lämna honom ifred men oftast utan resultat. Av uppenbara skäl. Ikväll la han fram det på ett mer tillmötesgående sätt och berättade vänligt för oss han helst skulle vilja vara ifred med bilarna just nu men att det ändå var ok för oss 8 personer i sällskapet att sitta kvar om vi ville.
Tack, sa vi.
Vassegod, sa han.

Sedan fortsatte han kvällen på strålande humör och bjöd på både veckosången, tummetott- och bönramsan. Kramdes, gratulerade alla födelsedagsbarn sa att han älskade mig.
En riktig liten goding min fina Henry.

2010 var året jag blev träningstjej

och därför är det lämpligt att jag önskar mig träningskläder och cykelhjälm i födelsedagspresent. En sann sporttjej kräver en sann sportoutfit om det nya träningslivet ska vara på riktigt.
Träningsjacka och byxor att springa långa kvällsrundor i. Gillar dom där tighta varianterna på byxorna. Linnen och träningströjor att svettas i. De behöver däremot inte sitta så överdrivet tight. Och en sport-bh kanske? En skön och mjuk cykelsadel skulle sitta fint också.
Det var väl det. Tänker "sport" helt enkelt.

-Gapa stort!

Klockan ett ska Henry besöka tandläkaren för första kollen. Det kan gå lite hur som helst. Håller tummarna och hoppas att besöket till McDonalds och leksaksaffären efteråt ska göra det lite lättare för honom att gapa stort och låta tandläkaren räkna hans tänder. Det finns dock överhängande risk för totalvägran och tandläkaren kommer eventuellt för höra att han eller hon är dum. Sen får ha åka med moster Sara till mitt jobb och hämta upp mig innan vi glider vidare mot Sala och Västerås.

Trevlig helg!

Birthdays comming up

Kan härmed checka av:

* Borrning på Minnemalen (stolt)

* Fixat tid för bilservice

* Bytt däck (eller åtminstone två st, de andra två kommer först på tisdag)

* Ändrat Henrys 3-årskontrolltid (Det här stod visserligen inte på listan och var egentligen Mickes uppgift. Bjuder på den helt enkelt.)

Jobbar på med mina layouter så fort jag får tid över på jobbet. Hylla får vi vänta på tills det dyker upp en på blocket igen. Tv:n skulle man kunna boka in att någon som kan sätter upp. Tandläkare och cykelhjälm tar jag tag i efter lön. Likaså sneakers till Henry. Sen tänker jag mig en vårstädning inom kort, då vi får beta av golv, fönster och balkong. Gärna före alla födelsedagar som ska firas. Pappa den 23:e, Sara den 24:e, jag den 29:e och Henry den 12:e.

Och apropå det. Om Henrys alla morföräldrar med co skulle gå samman inför den stundande 3-årsdagen Henry skulle bli himla glad för en cykel i födelsedagspresent. Antingen en klassisk med stödhjul eller en sån där springcykel utan trampor. Tror även han skulle göra tummen upp för en sparkcykel. En trampbil skulle naturligtvis också göra succé. Trixet är väl egentligen bara att han skulle behöva prova först för att se att han når ner eller fram med sina små fötter och ben. Vi kommer vara i Vimmerby på Henrys födelsedag den 12:e men ni är hjärtligt välkomna att fira söndagen den 2:a maj istället.

Och appropå träningen

Med nya springskor kommer pressen. Numer springer jag till och från träningen. Så himla hurtbulligt. Har gjort det två gånger. Alltså - en vana.

Kom ihåg att inte glömma!

Annan grej som jag måste göra är att sluta glömma mina bokade Satsklasser. Man bestraffas med prickar tydligen. Får man tre prickar på tre månader får man bokningsförbud på 3 veckor. Nu har jag glömt två gånger på en vecka, det håller ju inte, det fattar man ju.

Vårgöra

Serva bilen.
Tvätta bilen.
Byta däck på bilen.
Gå till tandläkaren.
Borra på Minnemalen.
Presentera layout-utkast på folder, dokumentation och föräldrabrev till studiedagen.
Färdigställa projektsammanfattningar till alla 14 kids som slutar i sommar.
Fixa hylla nån jäkla gång.
Få upp tv:n nån jäkla gång.
Fixa gardiner.
Tvätta fönster.
Torka golv.
Vårpyssla på balkongen.
Köpa sneakers till Henry.
Köpa cykel till Henry.
Köpa cykelhjälm till mig.

Listan kan göras hur lång som helst och jag måste börja beta av den nu för att komma till ro men var börjar man. Blä.

Henry at work

Polis, polis

Nu när Henry börjar uppnå den charmanta åldern 3 öppnar sig en helt ny värd för oss. Vi kan gå på museér av olika slag som till och med han har behållning av. Jag älskar det och det blir så mycket roligare att ha Henry med. Det är som när man ger leksaker till barn, man uppryms liksom av deras genuina glädje. Smittas av deras nyfikenhet och upptäckarlust. Idag var vi på Polismuseét och provade att sitta i polisbil, det räcker liksom, Henry är skitnöjd och glad och det är så tacksamt att vara förälder då. Bjuda på lite gott av världen och se hur han omhuldar den med öppna famnen och gör hoppsasteg bland montrarna. Värmer i hjärtat.

Påskhets

Glömt kameran i Sala och blev med det helt oinspirerad att blogga på ett tag tydligen. Är precis hemkommen från en chockartad påskvistelse i Tifen och behöver ventilera lite bara. Var först på öppet hus på landet hos Nina, som fyller 40, och Mange bland en sisådär 110 andra gäster. Jag hetsåt av samtliga 5? svingoda potatissallader med rostbiff och tryckte strax därefter i mig en stor kaffe och smakbitar av ca 6? olika tårtor. Alla under loppet av max 30 minuter. Nervositet och hunger är en dålig kombination tydligen. Kunde inte välja eller nöja mig med en av rädsla att gå miste om den godaste, vilken för övrigt visade sig vara en brun och smetig chokladmousse-tårta. Och appropå det. Gick en tipspromenad längs landsvägen när magen råkade i gungning, jag drabbades av kramper och fick panikskita i skogen helt enkelt. Nä men för fan, du kan väl gå på toa istället tyckte Micke som uppenbarligen aldrig drabbats av magkramper förut. För mig var valet mellan att samsas om en toalett med hundra andra eller ohämmat skita ute i det fria rätt enkelt. 10 minuter senare mådde jag som en prinsessa och magen var helt i sin ordning igen. Älska svensk landsbygd i såna lägen. Hemma hos Ola och Ulla-britt försökte vi umgås i lite mindre skala med endast 8 barn och 8 vuxna. Men barnen alltså. Det är inga små jollrande mjukisungar direkt. 8 killar i åldrarna 2-12. Jag satt förstummad på en stol och bara lät ljuden rinna av mig och allt jag kunde fundera på var att detta nog var ett lagom kaosigt uppslag för en familjedokusåpa på femman eller nåt. Ola svor för sig själv när han försökte återställa skivsamlingen tvrummet. Med en tung suck hittade han en skiva liggandes på golvet. Fläskkvartetten, bästa skivan! Det går jävlar i mej inte släppa in dom här, sa han.

Så går det när man släpper lös dom. Barnen.