Kasta skit

Från och med 1/11 (mammas birthday) kommer jag få fast anställning, en sk tillsvidareanställning. Sånt är jag inte bortskämd med, var 8 år sedan sist, då jag uniformsklädd gled fram över Sveriges järnvägar som tågvärdinna, oh, those were the days... Vid den tidpunkten innebar det ingen trygghet direkt. 19 bast och fast anställd var ju snarare ett stessmoment när jag funderade över alla drömmar och saker jag ville hinna med att göra innan jag landade nånstans och blev fast anställd. Nu däremot välkomnar jag den med stora famnen. No more stress på ett tag framöver, nu ska jag bara fokusera på en sak åt gången, inte tänka på massa om, eller kanske, jag borde osv. Jag kan planera semester, en Singaporeresa i januari skulle sitta fint. Jag kan gå till banken och ta ett lån om jag vill. Bara en sån sak liksom. Perfa, känns mycket bra.

Åkte en sväng till Lövsta avfallsstation och dumpade datorskärm, våffeljärn, 3 (!) stekpannor, massa glas och porslin mm. Och en rätt ful pidestal. Pidestal liksom, vem har en sån nuförtiden anyway? Det är rätt fascinerande på såna där avfallstationer. Jättemycket människor som kommer med fullastade bilar och släp med saker som en gång i tiden var värdefulla köp men som nu förvandlats till skit som människorna otåligt väntar på att äntligen få göra sig av med. Det är inte klokt vad mycket saker som bara kastas. Men det är ju hur skönt som helst! Som rening av själen. Känns mycket lättare nu. Jag älskar att få kasta gammal skit!