Otursfredag

Klockan ringde tidigt, min öppning och jag tog det extra lugnt, hann äta frukost och få nyheten om Fuglesangs inställda uppskjut till och med. Anledningen till denna harmoniska morgon grundar sig i att jag fått äran att ha Malins bil då päronen gett sig av till Thailand. Så skönt tänkte jag, att kunna lyxa med att ta bilen till jobbet på morgoen. Yea right. In i bilen kom jag, men inte längre. Förmodligen någon som försökt få med sig bilen under natten men misslyckats. Rattmuffen satt kvar men de brända cd-skivorna var borta. En skruvmejsel i passagerarsätet, utdragna kablar samt en väldigt långt tillbakaskjuten förarstol skvallarade om de oinbjudna gästerna. Efter ca 5 min stod faktum klart. Det sargade tändningslåset gick ej att vrida om, trots ilskna tankar och hårda ord. Det var kallt och mörk ute och jag blev snabbt och bittert varse om att jag skulle bli tvungen till att traska tillbaka upp i lägenheten för att byta bil mot cykel. Halleluja! Stressad var jag. Sen blev jag. Tappade vanten nånstans mellan bil och lägenhet men var alltför upprörd för att försöka leta efter den i mörkret så jag slängde mig på cykeln, trampade den helvetiska djävulsbacken upp, iväg mot en försenad öppning med barn och föräldrar som tåligt stod väntande på trappan på dagis. Högerhanden lindrigt förfrusen. Då ringer Micke: "Dina nycklar sitter kvar i dörren, vad vill du att jag ska göra med dom?" Han på väg till jobbet på andra sidan stan och slutar inte förrän tidigast 5 medan jag däremot har min enda tidiga fredag och slutar 3! Hur otursförföljd kan man bli? Tydligen wasn´t hell enough for me med detta utan när jag äntligen tagit mig igenom dagen på jobbet och slutligen var på hemmaplan igen och TURSAMT lyckats finna mina nycklar på det hemliga ställe jag och Micke tidigare kommit överens om så kommer droppen som får bägaren att rinna över. Bilen är P-botad. Tack för den avslutningen på fredag eftermiddan, känns helt kanon.