Förlåt.

Haft jättedåligt samvete över en skithemsk grej som jag ju VET kan hända även den bästa, fantastiska och mest försiktiga förälder on planet earth, eller nä ok, inte de mest försiktiga kanske men inte långt ifrån i alla fall. Jag vände Henry ryggen efter en middag för att diska några tallrikar och glas och på ett par sekunder har han krängt sig ur stolen och fallit med en hård duns i golvet. Chock och skräck!!! Och gråt tack och lov. Vet inte vad jag hade tagit mig till om han bara legat kvar där tyst och medvetslös. Han (jag) hade tur. Inget synligt märke utvändigt och heller inga andra symtom på varken hjärnskakning/inre blödningar/brutna ben/spräckt skalle eller sår etc överhuvudtaget. Skämdes så jag började stamma i telefonen när jag försökte förklara (mig) för tanten på vårdguiden. Har fortfarande dåligt samvete för att jag så oförsiktigt litade på att han sitter säkert där i barnstolen. Har sagt förlåt flera gånger till Henry efter det och jag tror att jag blivit förlåten också. Räcker tydligen med lite bad, bus och majskrokar vad jag förstår. Men nu är han sjuk också, har fått sin första feberförkylning med snorig näsa och tunga andetag. Köpte klossar till honom idag när jag var på IKEA. Tror att han gillar dom. Skrattade och försökte köra på som vanligt men blev snabbt trött och ynklig. Hoppas det blir bättre imorgon.

Logg

3 kvällar i rad har vi lagt Henry i hans säng där han fått somna själv. Vi/jag har hela tiden suttit bredvid ända tills han somnat. Fortfarande vaknar han varje eller varannan timme men det känns ändå hoppfullt att det verkar gå åt rätt håll och att vi håller oss till planen. Han gråter såklart lite grann men det är mer gnäll/trött-gråt och är inte jättejobbig att uthärda. Första kvällen tog en timme, andra en kvart och tredje 10 minuter. Maybe we´re on to something here.

Talet

Angående programledartävlingen kom jag att tänka på hur intressant och roligt det här med röst och tal faktiskt är. Hur människor uttrycker sig, kroppsligt och verbalt, olika tonlägen och röstmelodier, hur det funkar eller inte funkar så bra, vad det är som gör att det är så spännande att lyssna till vissa medan det är urtrist att lyssna på andra. Micke är skitbra på att prata och uttrycka sig och jag önskar att jag kunde bli bättre på det. Därför tänker jag prova på en röst och talkurs under våren tror jag. Kanske kan jag lära mig några trix å knep.

Jag tittar på tv.

I see, det har gått en vecka sen sist. Sitter här igen som om ingenting hänt och kollar Dubbat för andra gången, känns inte på långa vägar lika kul längre tyvärr och jag får skämmas en smula, platt fall liksom. Däremot verkar nysatsningen Tvstjärnan desto mer lovande. Trodde aldrig jag skulle få se Janne Josefsson sitta i en jury för audition-tv och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillart eller inte. Risken är väl att trovärdigheten kring hans person får sig en känga men å andra sidan har han väl nästan blivit lite av en parodi på sig själv vid det här laget och jag kan förstå ifall han vill söka sig mot en ny generation, nu blir den forne grävande journalisten jury/mys/kuf/janne med svenska folket! Själv har jag redan fallit för och blivit impad av flera av de tävlande och längtar så till nästa omgång och hoppas på en massa improvisationstalanger, älskar sånt!
Hemma är det lugnt, har käkat semla och druckit kaffe, handlat, träffat morsor, diskat, badat och nattat Henry. Har en ny strategi nu, att få honom att somna själv i egen säng eftersom vi tror och hoppas på längre sovperioder då... Dag två och det har gått förvånasvärt bra, somnade efter en kvart ikväll, knappt nåt gråt alls. Att han sedan vaknade igen efter en timme är ett senare dilemma, en sak i taget är planen nu. Ska ta tag i det när Micke är ledig 4 dagar nästa gång, då du Henry har du nattammat för sista gången, deal? Å va jag önskar att det fanns nån genväg, utan gråt och tårar.

Hahaha!!!

Jag sitter och skrattar högt till svt´s nya Dubbat och det är ungefär lika hett som att jag kiknar till Parlamentets "tips från coachen".
Är inte det onsdagsnöje så säg!

Bedtime at ten

Gick och la mig kl 22:00 igår kväll med spanarna i lurarna, och vaknade relativt lugn och harmonisk kring fyrasnåret då Henry hade en liten timme av snurr och bök och två blöjbyten innan jag lyckades få både honom och mig somna om ett par timmar igen. Det kanske kommer bli min nya strategi. Bedtime at ten.

22:30, 00:00, 01:30, 02:30, 03:30, 04:15, 05:30 och 06:45...

Countdown

Imorgon börjar 5-dagarsskiftet med ensamma kvällar för mig och Henry, längtar inte direkt ihjäl mig. Idag har vi julgransplundrat på Ekerö. Alltså på riktigt, sjungit grinolle och prästens lilla kråka, pappa spelade dragspel och hade designat ett upphängt lakan med fastklistrade små hajar på som Nillan sedan ställde sig bakom när det var dax för fiskdamm. Spexigt och lekfullt såklart med bottenapp som kalsonger och bh på kroken emellanåt. Här hemma har jag också passat på att rensa fönster från stjärnor och stakar, det sparsamma julpynt som var. Nu är glada julen slu, slut, slut och jag känner mig redo för vår, ljus och värme. Imorgon åker Sara tillbaka till Singapore för hårt jobb 6 dagar i veckan. Det blir lite tomt och Henry lär sakna sin lekmoster en del. Han har förresten snart fått sina första tänder.

Still going strong

22, 23:30, 00:30, 02:30, 04:00 och fortsatt vaken från 06:00. Klart man var förberedd på en del vakna nätter men kanske inte riktigt i den här omfattningen. I vanliga fall hade man kunnat turas om och dela på nätterna men eftersom Micke jobbar sena 11-timmarsskift så måste ju han få sova då. Dessutom verkar ju snuttandet vara avgörande för att möjliggöra Henrys fortsatta sovande. Det är väl förmodligen orättvist tänkt men just nu längtar jag till att få sova fram till en 7, 8 och sedan gå till ett jobb, ta en morgonkaffe, ta en lunchrast, ta en kaffe till och snicksnacka i fikarummet. Och så jobba också då naturligtvis.

Tv Sunday

Söndag. Micke jobbar och jag sitter som värsta hemmafrun i Nillans vita 80-tals-skinnsoffa och glor på Paradiset, vilket bottennapp men man är väl inte förvånad, hur rolig är Helena Bergström egentligen, eller Marklund för den delen. Sugit manus, dialog och regi. Ånej, ångrar direkt att jag ens kände mig tvungen att behöva kommentera det här. Erase and delete please. Fick just ett litet tips om att byta kanal:
Svensk dokumentär. Tre tonårstjejer i Göteborg går igenom ett omtumlande år fyllt av killsnack, vänskap och brutna löften.
Ja tack. Jag gört.

Almost vego

Det är snuvigt, snörvligt, tröttigt och pustigt. Har aldrig haft bihåleinfektion (heter det ens så?) men det känns som att det har varit nära denna gång. Deciliter med snor drippdroppar från näsan som efter en dag blivit öm och svidig av det ständigande gnidandet med husållspapper. Var på Ekerö igår, Sara och Shauna hade bjudit in gäster eftersom det var Shaunas sista dag kvar i Sverige. De bjöd på kambodjanska köttbullar och friterad sötpotatis med en helt fantastiskt delikat dipsås innehållande bland annat curry, citron och koriander. Köttbullarna var indränkta i en, om möjligt, ännu godare barbequesås med honung och vitlök. Jag åt 3 köttbullar och det kändes aningen syndigare än varmkorvarna på nyårsafton men jag försvarar det med att min vegetariska kosthållning egentligen handlar om att jag inte vill köpa hem och tillaga kött utan väljer heller ett vegetariskt och mer djurvänligt alternativ. Men när det bjuds på delikatesser som ovan nämnda (ok undantag för varmkorven som får stå kvar på min svarta lista då) ser jag ingen anledning till att inte provsmaka eftersom jag ju inte ogillar köttsmaken per automatik bara för att jag valt att bli vego. Det verkar dessutom inte stämma det där med att man skulle bli dålig i magen för att tarmsystemet plötsligt ska börja bearbeta animalisk föda efter flera år av uppehåll. Jag mår prima! Eller nej just det, det var ju snoret ja.

Where did we go wrong?

Det går dåligt nu. Varför sover du inte, har jag frågat Henry flera gånger men jag blir ständigt utan svar. Han bara fortsätter sina nätter som om inget vore mer vanligt. Jag tänker att jag kanske måste sluta ta upp honom och amma varje gång han gnyr. Så jag testar det. Sitter med honom, sjunger trollmor och försöker lägga en hand på ryggen men han slingrar sig ur, sätter sig upp och blir ledsen. Han ser övergiven ut när han sitter där ensam i sängen och mörkret med pyjamasen på sned. Jag lägger honom på nytt ner i sängen, kramar och klappar om honom men samma sak. Det blir bara värre och värre allt medan tiden går tänker jag att nu får jag inte ge upp, nu måste jag fullfölja. Men jag orkar aldrig utstå och tar upp honom. Känner misslyckandet och uppgivenheten. Frustrationen. Och självklart det dåliga samvetet. Jag tar upp honom och går med honom utan framgång. Sista utvägen är att amma. Så jag ammar, först från ena bröstet. Det tar honom mindre än en minut att tömma den lilla mjölk som lyckats samla sig sedan sist för en timme sen ungefär. Fortsätter med det andra bröstet och han verkar hitta lugnet och somnar men snuttar vidare. Brösten ömmar efter allt snuttande, klämmande och klösande men jag härdar ut eftersom jag tror mig veta att detta är den slutgiltiga grand finalen som kommer göra så att ungen min somnar inom kort, det har ju liksom alltid funkat förut, hittills. Jag reser mig med honom i min famn och går mot sängen och jag hinner lagom lägga ner honom det allra försiktigaste jag kan och komma ut i vardagsrummet och sätta mig i soffan så kommer gnyendet som snabbt utvecklas till gråt och gnäll. Surprise, Henry har vaknat.

Träningsvärk

Det var längesen sist men den gör sig starkt påmind idag vill jag lova. Jag kan ibland gilla känslan av värken i armar och ben, jag inbillar mig då att jag lever ett lite lagom fysiskt aktivt liv. Inte helt förtappad liksom. Men kanske inte just idag.

Things that make me go GAH!

Väcktes inatt av att någon inte så bright person fyrade av raketer i Råcksta neighnourhood mellan 3 och 4, säkert 50 raketer hann han (!) avverka på den tiden, helt bisarrt, vem gör något sånt, dagen EFTER nyårsafton liksom. Hatar dessa fasansfulla nyårsraketer så fruktansvärt mycket och jag fattar verkligen inte poängen med att stå ute och frysa mitt i natten för att leka med livsfarliga pjäser och öronbedövande smällkarameller. Vem uppfann dessa skitleksaker som får fulla vuxna män så förblindat tillfredsställda och bete sig som freaks? Jag är så totalt oimpad. Idag när jag traskade hem från Vällingby genom parkerna ligger där fullt med kartonger, flaskor och rester från nyårsnatten, ser helt för jävligt ut, ett helvetets påhitt är vad det är. Hur var det nu, skulle inte vissa kommuner införa förbud mot detta? Well excuse me, where do I sign?
Tack för ordet.
/Tant Linda.

New years eve

Fotboll på dagen med med kids och några trogna bänksupportrar. Mycket roligt, slutresultatet minns jag inte riktigt och det är väl heller inte så noga tänker jag. Klockan 18:00 började nyårsfesten/bröllopsfesten där huvudpersonerna var Mickan och Nigel. Fördrink, mingel och julklappsbyte med tjyvaktiga inslag var väldigt trevligt. Alla utom Malin och Erik Angland hade köpt en 50-kronorsjulklapp och lagt under granen. Jag snodde till mig en fin och exotisk rislampa från Nigel men blev lika snabbt av med den igen då makarna skickligt samarbetade och Mickan snodde tillbaka den. Snopen men lika glad för det blev jag när jag istället blev innehavare av två små bubbelflarror som jag lite senare glatt svepte mig. Middan hade indiskt/sydafrikanskt tema och anvjöts under lite bus med bröllopsparet. Bland annant fick bruden med förbundna ögon peka ut brudgummens vader och bjuda denne på en kyss, en tävling i vilken jag genast fattade att Micke skulle ta hem segern när det visat sig att hans vader kind of funnit sina soulmates i Nigels. Hurra för Micke som inte hade den blekaste om att hans gamla ben skulle visa sig utgöra segermaterial. Jag tyckte mig kunna skönja ett något generat leende från Mikaela när hon insåg att hon just kysst fel kille efter att hon pekat ut vilka hon bombsäkert visste vara Nigels vader. Nigel däremot tog klockrent rätt på Mickans fejja, något som förmodligen en välrakad Erik Angland, en av tävlingsdeltagarna, var aningen lättad över.

Eftersom jag hade siktet inställt på att ta mitt sista glas vid 12-slaget, blev min drickinsats lite obalanserad och slutade med ett par sångframträdanden för mycket, några spyor bakom husknuten och två varmkorv med bröd. Jag är vegetarian men det händer att såna petitesser glöms av vid vissa tillfällen. Kebabtallrik från Sala Kebab efter en sen hottankväll kan vara ett ytterligare exempel. Ingen skada skedd, förutom en rätt seg dagenefterdag idag och jag vill minnas att jag faktiskt till och med gillade korvsmaken, det var en såndär spänstig silvervallen smalkorv som liksom knäpper när man biter i den.

Vill sammanfatta nyår 07/08 som mycket lyckat. Tack till alla inblandade och lyckönskningar till Mickan och Nigel som var fantastiskt fina tillsammans!