Dagens gökungar och Jasna

Idag var vi på djurgrupp i Björklunds hage (en 4h-gård) och fick lära oss om djur. Ledaren frågar barnen om de vet varför man inte ska springa eller skrika bland fåren i hagen?
Barn 1: - Därför de kan bli rädda!
Ledaren: - Ja, det stämmer. Vad kan de mer bli rädda för?
Barn 2: - Spöken!!!

Lite senare när vi sitter ute och barnen har ätit mellis klart och sprungit iväg för att leka en stund passar jag på att sätta mig ner en på ett av sittunderlagen som ligger på bänken. Cirka 50 meter bort, högt upp i lekställningen hör jag ett av barnen ropa högt och tydligt till mig:
- Linda! Det är ok att du lånar mitt sittunderlag!!!

Jag har så fina barn och jag kommer sakna dem massor!

Men det nästan roligaste var när poletten trillade ner för min kollega Jasna då hon till stor förtjusning insåg fakta och inte kunde hålla sig när ledaren frågade barnen om de kunde gissa vilket stort djur med läskiga fötter som hönan hon höll i famnen var släkt med?
Jasna: - Dinosaurierna!!!

Babydwelling

Cocillana till en gravid. Det tyckte jag kändes rätt ignorant och oansvarigt av läkaren när han ordinerade morfinhostmedicin till mig. Han hävdade dock att det inte skulle ha någon negativ påverkan på barnet i magen. På infon läser jag att inga ogynsamma effekter har påvisats. Men jag känner mig skeptisk och ställer den i kylen till bättre behövande så länge. Micke till exempel.

Besattheten kring valet av vagn börjar så smått ge vika. Micke har ju generöst överlämnat vagnbeslut till mig, vilket såhär i efterhand kanske inte var så smart gjort med tanke på att när jag nu äntligen har bestämt mig för en Kronan så återstår problem 2, nämligen leveranstiden på 6-8 veckor. Hur kunde det bli så? Förvånad? Nä. Är det nåt som jag kan öva på under ledigheten framöver så får det bli det; att ta ansvar och fatta många, snabba beslut. Och bara gå vidare, utan att älta, vrida och vända. Doesn´t make you happier at all. Stackars unge. Får väl skaffa en lånevagn de första veckorna. Av någon som kan det här med planering lite bättre.
Hej Lina! (Och Micke Ekhult)

Har föresten inhandlat första babyoutfitten också, kändes weird men lyckligt! Fatta vad fin han kommer bli i dessa! Bajsbrunt och vitt is the colour.

Våffelday

Asagoda våfflor blev det, och snäppet nyttigare med lite grahamsmjöl och havregryn i smeten. Men the thing is, glass, banan, grädde, chokladsås och sylt. Efter två laggar är man pruttmätt. Nu blire six feet och helgens godisrester...Mmmmmm.

Jag får världens finaste latte av Micke.

Mission failed

Tröttheten är tillbaka men jag försöker liksom ignorera den. Stressen över alla oinköpta bebisprylar har övergått till nåt slags vakumtillstånd där jag inte kan förmå min hjärna att tänka klart. Den går på tomgång och är stuck on repeat. Kommer ingenvart. Därför tvingade jag mig själv och micke, i sviterna efter en hård influensa, att besöka 4 barnvagnbutiker igår för att känna och klämma och förhoppningsvis få en feeling för vilken slags vagn vi skulle trivas med. Ett rätt misslyckat försök skulle det visa sig. Butik 1 på St Eriksgatan fanns inte av nån märklig anledning. Butik 2 på Västmannagatan var så minimal att vi med nöd och näppe lyckades få plats i butiken tillsammans med ett annat par då säljaren samtidigt försökte demonstrera vagnens alla fördelar. Micke hittade en stol som han kunde sitta på och på så vis markera en lagom avslappnad distans medan jag kände mig tvingad att ställa frågor jag redan visste svaret på, bara för att dölja den lätt klaustrufobiska stämmning som infann sig. Besöket blev kort, tack och lov, och vi lämnade butiken, försäljaren och det andra paret med en viss lättnad och jag förmodar att vi aldrig kommer åter, trots att jag nog lät påskina att vagnarna kanske verkade vara något för oss. Butik 3 på Karlavägen, en hederlig babyplanet, hade jag störst förhoppningar om. Stor och med gott om utrymme till att göra sig anonym och glida fram mellan vagnar, sängar, stolar mm FÖRUTOM att samtliga vagnar antingen var för små, för hippa, för 3-hjuliga eller helt enkelt bara för fel för oss. Lämnade babyplanet med STOR besvikelse. 4:de och sista butiken skulle ligga på Kungsgatan men det visade sig ju vara en inredningsbutik som inte verkade ha något i barnväg att sälja över huvudtaget. Åtminstone skyltade de inte direkt med det och vid det här laget var Micke nästintill köldskadad efter en helt orimligt kall och blåsig vårlördag och jag nära kollaps av yrsel och matthet till följd av att jag glömt inta varken mat, vitaminer eller järntabletter. En kort och gott misslyckad lördagsutflykt till city.

Idag känner jag mig lite starkare men förvånas fortfarande av att den utdragna förkylningsinfektion som drabbat mig börjar närma sig 5 månader nu. Kan det var dags för sjukskrivning kanske??? Det är inte normalt.

Feeling backdrunk

Vi är sjuka. Hostar och snörvlar, snorar och nyser. Micke har feber och svettas ner våra nya sköna lakan flera gånger varje natt. Inatt tyckte han att hans svett luktade sjukdom, nära föruttnelse. Själv känner jag mig yr och matt med svidande ögon. Tillsammans med de bistra vindarna och snöblandade regnet som piskar mot fönsterkarmen känns denna söndag som en hederlig gammal bakfyllesöndag. Det är sådär.

Why?

Är det sant som ryktet säger, att när Gynning tog ut sina sillisar så ersatte hon dem med nya, lite mindre, but still, sillisar?! I så fall är jag inte längre impad.

Syrgas

Idag på föräldrarkursen frågade vår barnmorska oss vad vi hört om olika slags smärtlindring varpå Micke svarar att han mest hört talas om syrgas som verkar vara den mest vanliga metoden. - Ja, fortsätter barnmorskan innan hon snabbt går vidare utan att ens verka reflektera över att Micke just sagt syrgas istället för lustgas. Jag var sprickande nära en högstadie-skratt-attack men lyckades hålla mig i skinnet. Hon är såå flummig. Och väldigt fräsch konstaterade vi på vägen hem. Sista gången nästa fredag, då ska vi prata sex och samlevnad efter förlossningen.
Kan gå lite hur som helst.

Dagens unge

X och jag sitter ute på verandan och äter dagens mellis, macka och mjölk och jag inleder lite lättsamt småprat med att fråga:
- Jaha du X, vad ska du göra i helgen då?
X tänker efter.
- Jag vet inte riktigt, jag tror att jag kanske ska åka till landet.
Det blir tyst och X ser lite tveksam ut, kliar sig på hakan och tänker högt:
- Eller var det i sommar...?

Work it out and let the boing begin

Tvättat, dammsugit, ruskat mattor, vädrat täcken, torkat möbler, plockat kläder, målat, hängt tvätt, rensat linneförråd, kastat kuddar, bäddat rent med nya lakan. Och jobbat 4 timmar på ballongen, det är vad jag gjort idag. Värsta maratonpasset och jag blir lika förvånad varje gång över vad jag tillåter min kropp att klara av. Vad kan man säga? Boandet har börjat! Nu behöver jag bjudas på mat och vila. Förslagsvis av Micke men av någon outgrundlig anledning verkar också hans kropp gapa efter fysiska kraftansträngningar och befinner sig väl just nu någonstans på spåret längs råcksta träsk, iförd orangea träningsbyxor, mössa, springskor och Ipod. Jag är mäkta imponerad och nästintill stum av detta faktum.

50 days to go...

Sådär ja. Nu är cykelslangen bytt och påfylld med luft och jag kan ta vårens första cykeltur imorgon till jobbet. Fan va handy jag är när det gäller sånt där. Och fan vad ohandy jag är när det gäller andra saker, till exempel framförhållning och planering. Det gäller också Micke, tyvärr, vi utgör ett rätt hopplöst par på det viset. Enligt kalendern ska vi få ett barn om exakt 50 dagar och man hade ju kunna föreställa sig en viss förberedelse inför detta, kanske, eventuellt, då rå.
Få se nu.
1. Har vi fixat vagn? Nä.
2. Har vi fixat säng? Nä.
3. Har vi fixat skötbord? Nä.
4. Har vi fixat babyskydd? Nä.
5. Har vi överhuvudtaget fixat något som kan tänkas komma ett nyfött litet barn väl till gagn, typ kläder, blöjor, badbalja, febertermometer, barnolja, våtservetter, skötväska, filt, sängkläder, bärsele etc etc? Nä.
6. Har vi dessutom en egen lägenhet i vilken vi tryggt kan boa till oss utan att behöva oroa oss för att inom kort riskera bli bostadslösa? Nä just ja, nu minns jag, vi har ett svart 2:a handskontrakt. Så var det ja.

Den här staden och mig

Allt är sig likt. På ett nästan kusligt sätt. Söndag morgon och jag tar vägen genom centrum till stationen. Gågatan fullkomligt skriker ut sin ångest över den totala tomhet som kättrat sig fast längs husfasaderna. Lördagnattens lyckorus är över för den här gången, som så många gånger förr. Och jag vet. Någon har däckat på en efterfest. Någon har kräkts en pizza. Någon har somnat med skorna på. Någon har skrattat hysteriskt. Någon har fått ligga. Någon har gråtit och någon har kramat. Jag möter en man. Mannen är Rosen. Of course. Han ser ut som förr, nyvaken och förvirrad, verkar inte veta vart han är på väg. Jag stannar till vid bankomaten som är nerkletad med en gårdagens kebabtallrik. Tar ut en hundring till en aftonbladet och lite tåggodis. Har gått här så många gånger förr. Och det är något med den här staden, som ena sekunden omsluter mig med sin trygghet, charm och värme, för att i nästa sekund, rått och beräknande, dra bort mattan under mina fötter och tvinga mig till flykt för att utstå den ensamhet jag sen lämnas kvar med. Det är nåt. Nåt med den här staden. Och mig.

Lonesam tonight

Ensam ikväll men ändå glad över att Micke kunde åka med jobbet på seminariekryssning en dag tidigare så vi kan gå på vår första föräldraträff tillsammans på fredag. Hade inte varit roligt att dyka upp by myself första gången. Vilket intryck, vilka blickar man skulle få tvingas möta. Värsta förorts-looser-morsan liksom. Stackars henne, farsan till barnet är säkert alkis också. No thanks.
Så därför tillbringar jag min kväll i ensamhet med nya ballerinakakan som by the way inte alls var nån höjdare men eftersom jag rutinerat kände en viss misstänksamhet mot just detta redan i affären garderade jag mig och lämnade hemköp med ett paket nya och ett paket traditionella ballerinor. I`m so good!
Förresten blev jag lite motvilligt uppmanad av barnmorskan idag att känna ett 8-månaders bebiskranium fixerat i mitt eget bäcken. Det var lite creepy. Och jag blev dessutom påmind om att det inte rör sig om några futtiga cm i omkrets som ska krystas ut genom ett litet hål inom ett par månader. Det var liite mer information än jag behövde just då. Jag vet ju redan att det kommer göra helvetiskt ont, kan jag inte bara få lämna det där, så länge det är möjligt, please?!!

GRATTIS MIA 30 ÅR!

Love u darling, ha en fin dag, vi ses till helgen!

Lasse

På helgmorgnarna älskar jag att titta på nyhetsmorgon. Mest på lördagar eftersom det är Lasses dag. Han är rolig och skönt förvirrad ibland. Som i lördags när han skulle småprata lite under trissen som annars brukar flyta på rätt fint men den här gången fick Lasse känna på hur språksvårigheter mellan människor lätt kan ställa till det. Det blev han snabbt varse om när han frågade den trissskrapande gästen med utländskt påbrå om han hade några turnummer?
- Ja, svarade gästen kort och snabbt, anningen ansträngt och verkade heller inte göra nån ansats på att utveckla svaret eller delge Lasse vilka dessa turnummer var.
Förbryllad över gästens fåordiga respons blir Lasse lite nervös, men gör ett nytt försök, harklar sig och stammar lite försiktigt:
- Vad är...Hur..Vilka då?
Gästen ler varmt mot Lasse och svarar snabbt och utan minsta tvekan:
-Blommor!
Stackars Lasse som snällt höll god min för att undvika risig stämning.

Lite senare, i samma program, höll samme Lasse på att glömma att Sofia Källgren stod redo att uppträda och var istället påväg att resa sig och gå vidare i programmet när han får en påminnelse i öronsnäckan.
-Ja just ja, säger Lasse och bläddrar lite nervöst i sina papper, men först ska vi lyssna till Sofia som....(paus) ...som ska sjunga....(paus) ....en låt.... (paus) ....som heter.....
Tystnad. Lasse blir tvungen att vända sig lite generat mot Sofia och artigt fråga:
Sofia, vilken var det?
Man måste gilla Lasse, man måste det.

God Morgon

Kändes så märkligt att ligga kvar i sängen imorse och jag låg och blinkade i en halvtimme innan det kändes ok att stiga upp. En släng av dåligt samvete över att jag blivit så morgonpigg när jag inte behöver och Micke som ligger där bredvid mig och som inte önskar något hellre på morgnarna att få snooza i timmar. Lång väg till jobbet har han dessutom. Så lång att utanförskapet gör sig särskilt påmint då hans Skanstullbor till kollegor emellanåt småpratar om morgonens panel i SVT´s morgonsoffa, eftersom han vid tidpunkten för detta inslag redan befinner sig i en packad t-banevagn på väg mot Globen. Men håll ut baby, snart kommer rewarden.

Funderar på vad jag kan göra nu. Man vill ju inte gärna dra igång nåt avancerat men blir lite stressad av att inte bege mig till jobbet efter frukosten. Skulle kunna koll apå en film men misstänker att tröttheten då slår till precis vid när det blir dags att ge sig iväg. Känner mig inte redo för att börja planlägga mina lediga morgnar ännu. Och tanken kanske är att jag bara ska koncentrera mig på att ta det lugnt, sova längre, bläddra i en tidning, skala en apelsin och dricka en latte utan att känna mig understimulerad. Jag tror jag fixar det galant faktiskt. Ska nog ändå fila lite på arbetsbeskrivningen till jobbet som underlag för kommande lönesamtal. Vi har lönesamtal i grupp, är inte det lite konstigt by the way?

Nu blir det långdusch, sen måste jag fylla på med energi efter gröten tidigt imorse. Latte och ostsmörgås och mycket juice tippar jag.

Puss å Kram!

Utflykt Barkarby

IKEA var sig likt med trängsel och familjepack. Jag snodde åt mig sista Maloupåslakanet så Jessica blev utan. Sen blev det en hylla och lite annat smått och gott. Trevlig busstur till Barkarby station förresten som bjöd på strålande solsken och gemytlig grillkioskfeeling. Jessica skulle bjuda på latte med ångvispad mjölk men efter 20 minuters intensivt studerande av bruksanvisningen till den flashiga espressomaskinen blev vi tvugna att ge efter till förmån för den mer traditionella uppvärmningsmetoden - mjölk i kastrull, plain and simple. Bättre lycka nästa gång!
Jag måste börja åka mer buss.

Let me be great!

Två linnen. Två tunna tröjor. Två koftor. En tunn brun tunika och en vit stickad. Det är vad jag lyckades inhandla på mindre än 45 minuter idag efter jobbet. Skitnöjd. Fredagsshopping när den är som bäst, I love it. Men köp inte massa kläder när du är gravid, det är ju så onödigt, säger de. Men hallå, suprise, så prioriterar jag att vara fin och känna mig nöjd, även med en fettomage. Som by the way också råkar vara rätt fin och som jag känner mig några smulor stolt över. Så trots att jag blir tvungen att köpa en fin tröja i nån storlek större än normalt och som jag eventuellt måste överge efter graviditeten så tycker jag att det är värt det. Varför ska jag plötsligt sluta bry mig om mig yttre och bli en dassig gammal t-shirt-morsa bara för att jag är gravid, I don´t get it. Kläder är ju till för att wearing and wearing it out god dammit.

För övrigt hade jag en fantastic sista heltidsdag på jobbet. Jag var glad och lättsam, hade dagen till ära smetat på foundation, mascara, kajal och en touch og lipgloss. Det var one of those days helt enkelt, då allt bara känns fantastiskt bra och då man utstrålar nån slags magisk energi som inte går någon obemärkt förbi. Va fin du är, har du örhängen Linda? Du verkar så glad! Och min frozen vanilla/bluberry cake fick över förväntan mycket beröm. Kan du allt du, Linda? undrade Inga-Lill. Och tja. Idag kan jag rätt mycket faktiskt.
Trevlig helg. Det här är inte ett försvarstal. På riktigt.

Babytider

Månad 8 påbörjad idag. Till helgen blir det premiär till IKEA och Babyland för att kolla in bebisprylar. Helt overkligt. Har surfat runt lite i barnvagnsdjungeln också, verkar som att det står mellan den här eller den här. Kronans vagnar är väldigt fina men rätt dyra och verkar så himla låga, det gillar jag inte.

Sportlovstider på jobbet denna vecka vilket betyder softa dagar at the office skulle man kunna säga. Idag har jag byggt en megastor snölyckta som någon pajade kort efter att jag lämnat den. På förmiddan roade Jasna och jag oss med att spela dockteater för ungarna, mycket uppskattat och man sparade ju inte på sin väl förvärvade teatertalang och improvisationsförmåga direkt. Jag ger mig själv betyget mycket väl godkänd för god inlevelseförmåga. Har ocskå hunnit med att stämma en gitarr och sjungit, skrivit en sponsringansökan till If, fixat diplom till alla Hasaloppsåkare samt filat på den årliga förskolekalendern till enheten. Så många supersöta bilder som jag tyvärr inte kan delge bloggläsare förstås. Imorgon är sista heltidsdagen på ett tag. Det borde fan i mig firas på nåt sätt. Kanske ska jag överaska med nån slags tårta!

Nu blir det invigning av den nya stekpannan jag fick av mamma när hon var här i söndags. Pannkakor med sylt och grädde står på kvällsmenyn!