Den retliga hostan dröjer sig envist kvar vill jag lova. Men idag tänker jag trotsa den och bege mig ut i det kaosartade vintervädret för att ta mig uppåt nordligare breddgrader - Sala. Tåget känns helt rätt nu och fastän jag fortfarande har tillgång till Malins lilla peugeot väljer jag gärna att låta den stå kvar, fastfrusen och anspråkslös. I Sala ska min kära mamma firas och bjudas på en å annan överaskning. På lördag drar vi vidare till Tifen och firar allhelgona med Tonie och Kristin och familjen Lilja på Åsvägen. Gissar att det hinns med en fika eller två.
På återseende.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Linda!
Hoppas att du mår bra. Nu när vintern har kommit tillbaka så kom jag att tänka på att jag faktiskt har en halsduk hemma hos mig som är din. Saknar du den? Ha det så skönt i Sala och Tärnsjö i helgen.
Kram, Mallan
alltså linda. jag vet att jag kanske är helt cp. men jag har stora nojan för ikväll. tänker att du ska leverera en överraskning som får mig att gråta av rördhet. har två alternativ. eh. är jag mongo? bara för att vi ska ses liksom? så måste det vara nåt stort?
och vidare. jag råkade glutta i min chefs visitkortshög häromdagen. namnet på översta visitkortet var välbekant. en ad på en formbyrå vi jobbar med. du kanske också känner igen det. lamke var efternamnet. haha.
pusspuss.
åh linda. "kramen är nära" är faktiskt helt fantastisk. och även "det var det ingen som hade sagt" och slutligen också "jag vill bara berätta att XX slog mig i ryggen". du är så rolig. puss.
Skicka en kommentar