Måndag, fredag, måndag.

Trött. Trött, trött, jättetrött är jag nu. Veckorna bara rasar iväg, det är måndag, fredag och sen måndag igen. Börjar bli kallt på morgnarna. Imorse när jag gled iväg vid 7-klippet var det både halsduk och vantar som gällde. Mössan hade jag i väskan men kunde inte förmå mig att ta på mig den, trots att det hade varit rätt skönt. Men jag får hålla ut nån vecka till tror jag. Krama det allra sista ur sommarvärmen innan det är dax.

I morgon kommer Mickes föräldrar och hälsar på, Ola och Ulla-Britt. De ringde igår och undrade om de kunde få komma. Då skäms jag lite. Vi är verkligen dåliga på att bjuda in dem. Inte bara dem heller föresten. Kanske beror det på vår bosituation, som i och för sig är rätt ok för tillfället, man vänjer sig vid det eviga andrahandsboendet med sunkig tapet, droppande toalett och förfallna köksluckor. Ett hopplock av föräldrars begagnade möbler och överblivna grejjer överallt. Vår lägenhet visar tydligt vårt ickehavande av bil. Köper vi nån gång nya grejjer så får de trängas med de gamla. I vårt vardagsrum just nu, står till exempel 2 vita trädgårdsstolar i plast, en stor zinkblomkruka, en dataskärm och en stor blå vas. Allt detta har vi tryckt in i hörnet under ett visserligen ganska fint bord men som också bara står där, utan funktion liksom. Har tänkt många gånger att det hörnet av vardagsrummet är helt dött och ser mest ut som nåt alternativt vindsförråd och att man brode göra nåt åt saken. Men så går en dag och man glömmer bort att det ser för jävligt ut. Eller så tar nån slags överlevnadsinstinkt över och tvingar en att stå ut med det. Tills det är dax för beskök....

Men det är väl såhär också, att det kanske inte ligger på vår första priolista att fixa och kämpa med att få en envist sliten andrahandslägenhet från tidigt 50-tal att glänsa i varje hörn. Det är ju inte för evigt som tur är, som längst till stambytet och renoveringen 2008, sen blir det nog tack och good bye Håsjögränd for good. Tills dess antar jag att vi står ut. Och det är helt ok.