Små kärlekshot i vardagen

Ett sms från Micke för ett par år sedan löd:
Om du köper follor* på vägen hem så älskar jag dig. Annars inte.

Well. Känner att det kan vara läge för en retur:
Till alla hjärtans dag vill jag ha det här. Annars gör jag förmodligen slut.


* Slang för folköl

Snönörd

Alltså vintern. Jag förvånar mig själv över min kärlek till den. Kommer på mig själv att älska vara i det här vita mjuka livet just nu. Spenderar förmiddan med att skotta, bygga och ösa snö. Fluffig och mild och ren och gnistrande. Ger mig små lyckorus. Grabbar tag i en unge och slänger ner oss i en snöhög, virvlar och kastar snö omkring mig. Galopperar fram som en ardenner, lätt och mjukt i den halvmeter höga snön. Jamen ni fattar.
På lördag beger jag mig till Flottsbro och åker utför. Det känns rätt lämpligt just nu.

Man måste älska dom här kidsen

- Då får du nog börja jobba nån annanstans om du inte gillar att städa.
Ganska exakt de orden sa en unge till mig idag efter att hon hört mig klaga (!) på risigt städengagemang bland barnen. Vid ett senare tillfälle pratade vi om vilka de första människorna på jorden var då en annan unge plötligt brister ut:
- Först var det människorna, sen kom aporna!!

Ja må ha leva

Första gången

Galen

Det är värdelöst att behöva bråka och bli osams framför ögonen på ens barn men det är ju tyvärr oundvikligt ibland. Mellan Micke och mig handlar det nästan aldrig om regelrätta gräl med skrik och gråt (okej gråt då men aldrig skrik eller ens höga röster) utan vi kör mer på det tysta bråket, diskussion på låg nivå med med små anklagelser och bitska kommentarer hit och dit, när våra känslor och åsikter krockar. Jag känner mig så gott alltid som Förloraren. Jag hatar och är helt värdelös på bråk och avskyr och är rädd för den uppdämda stämmningen som blir efteråt, precis efter bråket men innan försoningen, och jag har skitsvårt att acceptera att man bråkar ibland, att det liksom är helt i sin ordning och till och med normalt. Jag tror, eller egentligen inte men känslan är ändå vid varje bråk, att nu är det kört, nu finns ingen återvändo, vi kan aldrig bli sams igen och nu gör vi slut.
Men det jag ville komma till var att nu när Henry börjar hänga med i konversationer som inte bara rör honom och hans grejer så börjar han även att lägga sig i det som sker runt omkring honom. Till exempel ett "bråk" mellan mig och Micke.
- Sluta prata, kan vara en kommentar från honom. Men den kanske mest förvånande hittills, och även smått skrämmande, kom igår kväll vid den gamla Salarondellen när vi var på väg till familjemiddag i 20 minusgrader och han avbryter oss från sin pulka och säger: (obs riktat till MIG!!)

- Du är galen!

- ?????!!!!!!!

Tänk svart bälte.

Nyårsafton 2009

Det var ju inte så att jag ville göra mig till på något vis men tro fan att jag slängde in en stek i ugnen på nyår och bjöd grabbarna och mig själv på. Lite sås och gelé till det så kan man fatta att jag rodde iland min första ungsstek i livet. Glass och exotiskt frukt till efterrätt kunde inte bli mer perfekt. Henry vägrade somna så han följde med ut på tolvslaget med en flaska välling. Han var totalt oimpad av fryverkerierna, drog ner vagnssufletten tjatade om att få gå hem till Minneberg igen. Han tyckte tydligen det lät illa och sa nåt om att det var läskigt. Jag kan hålla med. Kanske inte det mest roliga eller lämpliga för en tvååring. Han fick som han ville tillslut och vi pulsade hem i snön. Gott Nytt År!

Vitt. Tycker om.

Favoritplatsen är under sopnedkastet i trapphuset.
Helt normalt.

Julen 2009 - Sala

Julen 2009 - Ekerö