Istället för att sova

Det är läggdax och Henry letar frenetiskt efter kryphål. Han just kommit upp och druckit vatten. Försökte med en rostad macka efter det. Kramat mig och sagt älskar dig. Nu börjar han få till det - "äske dej" säger han i varm ton. Nu hör jag honom pröva andra strategier, till exempel att han skulle vilja komma upp och säga " Hejdå Sara" och "krama mofar". Tyvärr en timme försent - kanske att den hade funkat annars.

Älskar dej

Henr y har lärt sig säga "jag älskar dig" och han har också fattat att det är en fras som möter stort positivt gensvar varför han nu, varje kväll när han ska sova, förklarar för den som nattar honom att han gärna skulle vilja komma upp och säga till den som inte nattar honom att han "kleser dej!" Och det är ju såklart han FÅR.

Vardagsmonster

Det råder nästan harmonisk stillhet här på bloggen, som att jag fortfarande vilar kvar i den för länge sedan avslutade semesterlunken. Men det stämmer inte. I verkliga livet stressar jag och oroar mig. Mellan sovandet, lämnandet, jobbandet, hämtandet, handlandet, matlagandet, städandet, tvättandet och plockandet. Vardagen som hela tiden jagar mig, hinner ikapp och går mig på hälarna och den ständiga känslan av att aldrig riktigt räcka till. Det kanske är nåt med mig som gör att jag aldrig känner mig riktigt nöjd, skavanker och sånt som stör, stjäl fokus och gnager, stressen över vad vi ska äta idag ger mig samma vardagsångest som att jag måste snacka med banken om att börja pensionsspara, ringa försäkringskassan eller hålla reda på jourer, planeringsdagar städveckor eller faddermöten. Och när ringde jag mamma sist? Jag vill kunna planera och ha framförhållning, strukturera och sortera bland mer eller mindre viktig information men jag får svårt att tänka klart. Det är klart att vardagen går bra ibland också - när jag lyckas utföra mina åtaganden utan att ramla ihop efteråt. När allt går enligt planen och det skapas tid och utrymme för annat. Sånt som jag har glömt bort att jag tycker är roligt eller mår bra av att göra. Och jag undrar om det här med att ha ordning och harmoni runt omkring mig bara är en effekt av, ett försök till att råda bot på, mina inre stressmonster som ploppar upp överallt i vardagen. Det kan ju vara så, men det kan ju också vara så att jag, för att fungera så harmoniskt som jag skulle vilja, faktiskt MÅSTE ha ett rent golv och fräscha lakan att sova i. Att jag har BEHOV att tillfredställa. Att det liksom är stommen i allt och så fixar jag inte det. Nedbrytande. Hinner inte. Orkar inte. Whats the point liksom? Om en vecka är allt lika rörigt, smutsigt, illaluktande och störande igen så varför bry sig och ödsla tid och energi hela tiden? Att lära sig leva i det som stör kanske är bra men jag vet inte hur jag ska hantera det utan att känna att det är som att ge upp en bit av sig själv.

Vi hänger på Ekerö

Minuten efter att blomkrukan i fönstret rasat ner ska det dammsugas.

Ängbybadet

Hos mormor

Efterlysning

Vagnen som Henry kör är hans älsklingsvagn. Han tar den med sig vart vi än går och fäller ihop den och packar in den i bilen när vi åker nånstans. Ibland vill han att jag kör honom i den men oftast vill han köra den själv och helst lägga sina favoritbilar där i sitsen. Vagnen är från sent 70-tal av märket Emmaljunga och i mycket fint skick i rött och mörkblått skinn. Senast hade han den vid Ängbybadet i torsdags men sen är den bara borta. Det känns så bittert och sorgligt ifall någon stulit den - en liten barnvagn liksom, varför? Henry frågar efter den och kan inte förstå att den bara är "borta".

Henry hämnas

Genom att dra bort allt papper på toarullen och bädda ner hunden och dockan med det.
För att jag tog mig friheten att duscha istället för att hänga med honom i 5 minuter. Så går det!

Semesterpics

GRÖNAN












HEMMA I MINNEBERG




SKANSEN






BALKONGPROJEKT


LEKPARKEN I TRANEBERG




SALA




RÅLIS




EKERÖ









Notera Henrys strategi (tre sista bilderna) för att ta sig in i händelsernas centrum.
Lyckas nästan alltid.