Synd om mig

Det är synd om mig för jag är sjuk. Det är synd om mig för jag hostar äckligt slem och får träningsvärk i mage och lungor. Det är synd om mig för att snoret rinner mest hela tiden och täpper igen näsan titt som tätt som ger mig huvudvärk. Det är synd om mig för att jag känner mig yr, matt och mår illa. Det är synd om mig för att jag mitt i detta snörvlande och hostande tvingades gå till doktorn idag för att ta itu med något helt annat obehagligt. Skära/klippa (vill inte riktigt veta hur det går till) bort två små leverfläckar som hamnat lite fel på min kropp så kläderna skaver på dem. Det var väldigt synd om mig då doktorn satte bedövningssprutan i mig... Det är faktiskt också lite synd om mig eftersom jag missat två dagars föreläsningar som jag sett fram emot.
Men det är ganska skönt att Annie öppnar för mig imorgon eftersom jag inte orkar. Och det är ganska skönt att jag har tagit ledigt torsdag och fredag.
Men lite synd om mig är det i alla fall just nu.