Lite krangligt med sa manga nya namn att lara sig men sa ligger det till tror jag. Att paradison Manukan ligger 15 min speedbat-resa fran Kota Kinabalu, som ar huvudstad i provinsen Sabah, som ligger i Borneo, som hor till Malaysia. Sa har i alla fall jag tolkat det. Anyway.
Hemkommen efter 4 harliga dagar som visserligen fick en mardromsstart efter en intensiv fartfylld taxifard i 130 km/h utan sakerhetsbalte och som fortsatte med hjartklappning, kallsvettningar, yrsel och frossa pa flyget till Kota Kinabalu i torsdag. Tur att min superhjalte till lillasyster tog hand, baddade och klappade om mig da. Flygvardinnorna kunde tyvarr inte erbjuda nagon filt pa den over tva timmar langa flygresan sa foljden blev att alla mina och Saras linnen, shorts och underklader fick bli filtsubstitut tillsammans med tva tunna saronger. En mycket skakig flygresa, minst sagt och flera ganger hann jag fa daligt samvete over att jag sa oansvarigt gett mig ivag pa tropikresa i slutet av min 6:e graviditetsmanad. Poor little Henry. Men lagom till landning hade bade frossa och skuldtankar hunnit ge sig av och istallet bytts mot spand forvantan over vad som komma skulle. Hade inte bokat hotell i forvag eftersom vi inte riktigt visste hur lange vi ville stanna i staden eller om vi hellre ville aka nagon annanstans, nagon o eller sa.
Utanfor flygplatsen, in the middle of nowhere, forsokte vi fa info om busshallplats/avgangstid for att ta oss in till staden men vi insag snabbt vart dilemma nar kvinnan vid infocentret pa knagglig engelska forklarade att
You have to wait, maybe 30 minutes or maybe 1 hour or maybe I don't know, but you have to wait. Vi borjade sa smatt traska den drygt 3 km langa vagen in mot stan i hopp om att passera lamplig busshallplats. Men vi behovde inte promenera langt innan en sliten gammal buss dyker upp pa andra sidan av vagen och busschaufforen far syn pa oss, stannar och ropar in oss till bussen och vi far aka med, for 1 ynka ringits (2 kr) dessutom. Vi fragar om den verkligen gar in till staden med tanke pa att den gar at "fel" hall och han nickar trottsamt och kor sedan ivag med tva forvirrade vitingar som enda passagerare. Forst over knaggliga vagar for att sedan gena over diverse bushmarker. Men fram kom vi tillslut och staden var en stad. Kota Kinabalu. Dar spenderade vi forsta natten pa Hotel Capital, ett bra hotell med god comfort. I kind of needed it then.
Vi bestamde oss i detta stadie for att de resterande dagarna hitta nagon mysig o som vi kunde aka till for att bada, relaxa och bo pa. Vi fick dessvarre veta att alla resorter var fullbokade nar guidekillen som just forsokt smickra med
Your eyes look beautiful plotsligt erbjod sig ringa en van pa on som vi skulle kunna fa bo hos... Hm. Thanks but no thanks. Vi drog ut till on Manukan anda, pa vinst eller forlust, om det bara sa var for dagen sa ville vi (jag) ligga pa den dar paradison med palmerna, kockosnotterna, det turkosa vattnet och vita stranderna jag sedan liten fantiserat om. Och sa blev det och battre anda eftersom den underbara personalen till och med kunde erbjuda oss overnattning pa deras resort, inte bara en natt utan tva. Till mycket formanligt pris dessutom eftersom det rorde sig om ett
unrenovated room. Fattar inte vad de menade med det for rummet, HUSET var helt wonderfullt och hur bra som helst. Mitt bland palmerna pa den vita stranden vid det turkosa vattnet, of course. Kockosnotterna pa armlangds avstand. I was so happy.
