Dissed by Henry

Henry körde just ut mig från sitt rum genom att lugnt och sansat beordra mig att:

Gå! Inte vara här! Där är dörren!

När jag lite förvånad och aningen sårad försöker fråga varför bara jag måste gå och inte Micke som också är på hans rum, konstaterar han bara kort att:

Inte du!

Sedan börjar han fabricera en helt overklig historia om en fågel ute i vardagrummet som vill prata med mig.

Kolla va min kille kan! Värsta proffset!

En Stallone tack!

Nu väntar vi i ett par månader på leverans bara...

Bärga lite bil kanske?

Bilen strejkade imorse och jag fick ta bussen till jobbet. Att gamla Pojen (R.I.P) strulade titt som tätt var inte konstigt alls men att fina familjebilen Volvo v40 ska börja protestera är inget jag räknat med. Men. Eftersom jag verkar vara närmast synsk på området tecknade jag en försäkring för bara 2 veckor sedan som skulle täcka just oväntade motorstopp och starthjälp när man behöver det. Så himla glad över det nu! Jag ringde bara nu ikväll och sa att min bil startar inte och jag behöver hjälp, och inom en halvtimmme så står det en bärgare redo på parkeringen för att hjälpa till. Nu lyckades han (det var batteriet) men OM det inte gått hade han kört mig till närmsta biluthyrning och fixat ny bil till mig och dumpat min bil på närmsta verkstad. Fatta! Så himla smidigt. Så himla bra idé. Så jävla säker på försäkringar. Jag alltså.

Welcome weekend

Tredje fredagen i rad som jag inte är på jobbet och det börjar kännas som en obehaglig ovana nu, att ringa och berätta att man inte kommer den här fredagen heller. Den här gången är det Henry som har febrat ur. Men som vanligt hoppar han och stojar omkring. Sov dock 2 timmar på dagen och jag följde hans exempel. Skönt skönt. Nu tar vi helg beger oss till Tifen.

Novemberdwell

Micke frågade mig just om många är trötta på mitt jobb. Och berättade att på hans jobb suckar alla väldigt mycket just nu. Det är tungt och motigt. Lunchen är dagens höjdpunkt. Och det uppfinns tydligen en del andra strategier för att minimera det huvudsakliga jobbsittandet också, till exempel att välja den längsta kön när man köper snus. Bara för att dra ut på pausen.

Jag är också trött. Trött och upptagen över att känna mig otillfredsställd. En odefinierbar stress tynger mig. Vill ha struktur, bocka av listor, bli KLAR. Det blir man tydligen aldrig när man jobbar på förskola. Det är ett ständigt pågående utvecklingsarbete har jag hört och det kommer hela tiden upp nya saker att ta i itu med. Det går runt, runt istället för framåt, uppåt. Tillbaks på ruta 1. Ser inte den förbannade utvecklingen. Känner mig aldrig klar. Blir sällan nöjd. Ser allt som inte hinns, inte görs, inte orkas. Är kantig och linjär, kan inte göra C före B. Och jag är innerligt trött på att städa efter ungar varje dag.

Liten novembersvacka bara. Tror jag.