No charter for me

Näst sista dagen av semestern. Eller arbetslösheten är väl en mer passande beskrivning. Visst har jag haft en LÅNG och SKÖN ledighet men jag måste erkänna att den riktiga semesterkänslan aldrig riktigt infunnit sig. Den där känlsan av att bara slappna av och inte tänka på framtid, höst och jobb... Don´t know why. Eller jo, jag har en aning men orkar inte gräma mig över det nu. Fick nyss en inbjudan:

J€SSÌ€ säger:
tjena !! läget ? när var det du skulle börja jobba ?
Linda säger:
hej, jag börjar på måndag, pjhuuu.....
J€SSÌ€ säger:
men då !! jag som tänkte att du skulle åka till lefkas med mig....

Jag har typ aldrig åkt på en semesterresa tillsammans med en kompis. Då räknar jag inte med gången jag och Carro lyckades ta oss till Teneriffa med 48 timmars försening när vi var 16 och fick bo hos hennes mormor och morfar som hade lägenhet där. Det var för övrigt första gången jag smakade avokado med räkor. Tyckte det smakade plast men sa inget eftersom jag antog att det skulle bringa viktiga vuxenpoäng i mitt tonårsfyllda liv att klämma i mig den gamla 80-tals klassikern med ett leende på läpparna. Dessutom har jag för mig att det samtidigt bjöds på ett glas vin (champagne?) och som för att liksom dölja min entusiasm över detta (vi var ju bara 16!!!) tuggade jag plikttroget i mig hela den smaklösa avokadon. Nu däremot ÄLSKAR jag avokado!

Men i alla fall. Eftersom jag börjar jobba på måndag blir det ingen utlandsresa för mig. Det var lite synd, hade gärna solat och badat på Lefkas, eller vilken ö som helst för den delen. Men har man skrivit arbetskontrakt så har man.