Grill, svensexa och Slick

Karl-Fredrik är i stan löd ett sms på lördag eftermiddan. Karl-Fredrik, den sköna och aptrevliga snowboard-killen som vi inte hade sett på 3 år. Nu var han i Stockholm för att firas av med svensexa eftersom han hittat kärleken och gifter sig på Gotland om två veckor.

Micke och jag mötte upp Michel på Nyfiken gul, ett mysigt restauranghak vid Årstaviken som har utformat det, för dem, gyllene konceptet: Betala dyrt - grilla själv. Mysigt med grill men Micke var måttligt förtjust då han nervöst insåg att han skulle vara tvungen att hålla koll på sitt fläskkött all by himself... Men efter att ha uttryckt en viss oro, bett servitrisen om särskilda grilltips och försökt memorera lathunden för ungefärliga grilltider verkade det ändå som om han var rätt nöjd på det stora hela. Chevré-såsen var trots allt en succé som förmodligen inte skulle hindra vare sig mig eller Micke från att komma tillbaka och grilla kött både en och två gånger till...Slurp.

Fredrik dök upp lite senare och hann med en öl och resterna från Michels grillade forell innan vi begav oss iväg, vidare till hornstull och kvarterskrog där Karl-Fredrik med vänner inmundigade nachotallrikar och billig öl. Ett kärt återseende med många kramar och fina ord.

Två öl senare var vi påväg mot kvällens sista anhalt - kägelbanan och queerklubben Slick. Där hånglades det friskt, vilt och brett och dansades intimt och länge. Några svettigare och uthålligare än andra. Michel hanterade svettbrytningarna genom att till en början bara sitta still med en öl på en bänk och senare genom att åka hem. Micke och Karl-Fredrik testade en annan väl beprövad metod, överkroppsstrippa. Och med bara, svettiga bringor tog de även tillfället i akt att trängas med likasinnade på den lilla dansscenen... Mycket mys där vill jag lova. Själv svepte jag en å annan väl kyld päroncider.

En lyckad kväll som fick se sig som besegrad då pustande vakter gjorde oss påminda om att musiken hade tystnat och stället skulle tömmas på folk. En sista cigarett utanför Mosebacke, kramar och avsked och en inbjudan till bröllop fick avsluta natten för denna gång. Vi skildes åt, Micke och jag mot t-banan och Karl-Fredik och co mot motsatt håll. Det postitiva med att bo nästan längst bort på gröna linjen är att det berättigar färdgodis på den 30 min långa resan hem till Råcksta. Det inhandlades snabbt på seven eleven innan avgång. Micke och jag hamnade i nåt slags skojfriskt humortillstånd på tunnelbanan mot Hässelby som i princip gick ut på det enkla konceptet att bjuda våra medresenärer på ballerinakakor. Med 25% extra nougatfyllning, of course. Vi blev smått förvånade över den svala resopns detta mötte. Slutresultatet blev att 0 personer av ca 10 tillfrågade ville låta sig bjudas på en kaka. Det är ett hårt slag för Ballerinas varumärke. Jag gissar att det kan ha något med förpackningen och kakornas svåråtkomlighet att göra.





Mongogäng.