Två andra filmer igår. Inside man och The weather man. Inside man var helt ok, The weather man bättre. Nicolas Cage is the reason. Alla har nån känd tv-profil, programledare, nyhetsankare etc som man gillar. Eller inte gillar. Men det finns alltid en bestämd åsikt. Nicolas spelar en halvmisslyckad väderpresentatör som, i egenskap av detta, regelbundet råkar ut för smärre tillbud när han rör sig omkring på Chicagos gator. Han får junk-food kastat på sig. Är det inte resterna av en soft taco eller burrito så är det en hot applepie eller en medium choclate milkshake. Första gången han fick något kastat på sig råkade han stå precis intill en papperskorg, varför han tolkade det som en ren olyckshändelse. Men det visade sig alltså vara fel. Attacken var högst personlig och riktad direkt mot honom. Man hade kunna tänka sig att familjelivet skulle vara av ett mer lyckat slag, but no. Frånskild från bitter fru, överviktig dotter kallad "camel-toe" och småkriminell son. Försummad och fylld av prestationsångest inför sin döende far, en erkänd, prisbelönt och svårflirtad före detta författare och journalist. Han är inte särskilt nöjd med sin tillvaro, gör tappra försök till omstart både med arbete och familj. Men utan framgång. Aldrig är oddsen på hans sida. Aldrig verkar han räcka till. Ständigt gör han människor besvikna, trots att hans intention alltid är genuin och god. Han är the good, struggling guy som man i slutet hoppas att det ska vända och gå bra för. Att han ska få lyckas på ett eller annat sätt. Men det gör han aldrig. Och det är väl kanske därför jag gillade filmen så mycket. Den skildrar ett grått vardagsliv, misslyckade relationer och förlorade drömmar. Men att det är ok ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar