Allhelgona

För en månad sedan testade vi en nya sovrutin som Henry annamade utan protest. Vid 8 fick han somna själv i sin säng och sov sedan hela natten utan ammning, gick galant. Vaknade ett par gånger och gnydde men somnade om med lite buff i rumpan som hjälp. Tre veckor senare är allt HELT annorlunda. Somnar i och för sig själv, fortfarande kl 8. Men plötsligt vägrar han somna om utan bröstsnutt och han vaknar MÅNGA gånger. Inatt kl 22, 02, 04 och 04:40. Då hade han dessutom inga planer på att somna om alls. Pigg och otålig ligger han och gnäller, sparkar och drar i näsa och hår för att få upp mig. Kvart i 6 ger jag upp och sätter honom på vardagsrumsgolvet, slår på tvn där nyheterna inte ens börjat (!!) och förser honom med div leksaker. Fine, tycktes han tänka. Glad och förnöjsamt lät han mig ligga halvslumrande i soffan i ...20 min. Men sen. Henry vill inte sitta/ligga/kräla på golvet. Han vill hoppa. Men eftersom han pga av skavsår i båda armvecken fått dra ner på hoppgungandet återstår endast alternativet att hoppa i mitt knä, vilket inte är ett direkt ömsesidigt önskemål kvart över 6 på morgonen. Lite risig stämmning blev det men jag ställde självklart upp. Och efter att ha uthärdat ytterligare en halvtimme, trött så jag nästan grinade, verkade även Henry känna av gruset i ögonen och valde att stilla och åter snutta sig till sömns. Thank you very much. En haltimmesvila senare är det så dax igen for Little Henry... Sovsynken mellan oss är far, far away.
Tröstar mig med en fin helg i Tifen med familj, friends och en och annan sovmorgon.