Blev inge dyk på simmet igår för Henry eftersom han hade fattat fel och drog in ett djupt andetag när vattnet sköljde över hans ansikte istället för att stänga mun och hålla andan. Han är inte riktigt redo men det är bara och träna, sa instruktören och fortsatte obekymrat vidare till nästa barn på tur. Kändes lite snopet och genant att stå i där bassängen och småskvätta vatten med en vattenkanna när alla andra barn höll på med temat för dagen; dyk.
Micke jobbar sista dagen på Klicken, lite sorgligt har jag förstått, han är bra på det han gör och är en mycket omtyckt arbetskompis. Vet jag väl! Proffsig, vass och lättsam, vem vill inte ha såna kollegor? Nu blir han hemma en vecka med mig och Henry men sen börjar han om på ny kula. Ny tidning, nytt folk, nya tider. För 10 år sedan hade man kanske sett annorlunda på det men nu, va fan, detta vickande hit och dit, fram och tillbaka, tillfälliga stolar här och där, allt laborerande med duktiga människor för att slimma produktionen, effektivisera och maximera vinst. Det är hårda tider för tidiningsbraschen har man hör rätt länge nu. När ska man få se ljuset i tunneln? Ialla fall så ser de nya arbetsiderna för honom (och för mig) bitvis rätt tunga ut. 11 timmarspass fem dagar i en vecka för att nästkommande 2 veckor endast jobba tre och två dagar per vecka. Men samma arbetstider, 14-01 (!!!) kvällar och nätter!!! Hejdå softa tvkvällarna med fotboll, te, mackor och mys! Och hejdå supporten under Henrys nattning. Kanske, kanske och förhoppningsvis får vi hinna tillbringa en lunch tillsammans innan det är dax för Micke att dra till jobbet. Ob-ersättning, gratis taxi och en hel del lediga veckodagar tillsammans känns föga tröstande i detta nu. Jag hoppas innerligt att det inte blir långvarigt. Nightshifts are hell.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar