Nattligt recept

För första gången fick jag inatt erfara hur det är att ha en unge på armen som vägrar sova i enlighet med de flesta normala människors dygnsrytm. Jag ville gråta och skratta på samma gång, för jag jag så helvetiskt trött och förbannad men när jag insåg vilken lösningen på detta problem var log jag mitt allra hemligaste leende för att undvika ge Henry intrycket att jag på nåt vis skulle gilla att hänga med honom istället för att sova på nätterna. En babysitter och en lampa var nattens recept på en stilla harmonisk bebis. Själv kunde jag lägga mig i soffan, fortsätta slumra och bara vänta ut honom. Och efter 2 timmar var kampen över. Henry sov sött och vi kunde båda återgå till våra sängar och fortsätta natten the ordinary way.