Det här med mjölkstinna bröst alltså. Det är verkligen fascinerande att plötsligt, på den mest naturliga väg dessutom, vara innehavare av ett par bröst som känns relativt tunga i handen och faktiskt putar på ovansidan. De är ju fortfarande små men antar i emellanåt en rätt smickrande rund form, visserligen bara ett bröst åt gången och inte för nån längre period (Henry styr lite so to say) men ändå, jag är glad för det lilla och passar på att känna och klämma medan jag kan.
Det regnar och Sara är på väg hit med tåg från Uppsala. Imorgon har vi den årliga släktträffen på Ekerö och jag hoppas på sol och vattenskidspremiär för min del. För ganska precis ett år sedan blev jag gravid utan att veta om det och minns att jag på kvällen på släktträffen satt och försökte pressa ner vin och päronkonjak utan vidare framgång, något tog liksom emot och det var som att kroppen kämpade in i det sista för att undvika fyllna till, helt värdelöst tyckte jag då. Idag är känslan en annan och resten historia. Till helgen blir prinsen 3 månader och jag fattar verkligen inte, på riktigt, hur snabbt det går. Tycker just han kom till oss samtidigt som det känns som att vi aldrig varit utan honom. Träffade lilla Anna, 1 månad igår och plötsligt såg han ut som en riktig liten bebis, en sån där mjuk och go man bara ser på bild i tidningar och tv. Nu finns han här på riktigt, vår fina bebis. Henry.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar