Påskhets

Glömt kameran i Sala och blev med det helt oinspirerad att blogga på ett tag tydligen. Är precis hemkommen från en chockartad påskvistelse i Tifen och behöver ventilera lite bara. Var först på öppet hus på landet hos Nina, som fyller 40, och Mange bland en sisådär 110 andra gäster. Jag hetsåt av samtliga 5? svingoda potatissallader med rostbiff och tryckte strax därefter i mig en stor kaffe och smakbitar av ca 6? olika tårtor. Alla under loppet av max 30 minuter. Nervositet och hunger är en dålig kombination tydligen. Kunde inte välja eller nöja mig med en av rädsla att gå miste om den godaste, vilken för övrigt visade sig vara en brun och smetig chokladmousse-tårta. Och appropå det. Gick en tipspromenad längs landsvägen när magen råkade i gungning, jag drabbades av kramper och fick panikskita i skogen helt enkelt. Nä men för fan, du kan väl gå på toa istället tyckte Micke som uppenbarligen aldrig drabbats av magkramper förut. För mig var valet mellan att samsas om en toalett med hundra andra eller ohämmat skita ute i det fria rätt enkelt. 10 minuter senare mådde jag som en prinsessa och magen var helt i sin ordning igen. Älska svensk landsbygd i såna lägen. Hemma hos Ola och Ulla-britt försökte vi umgås i lite mindre skala med endast 8 barn och 8 vuxna. Men barnen alltså. Det är inga små jollrande mjukisungar direkt. 8 killar i åldrarna 2-12. Jag satt förstummad på en stol och bara lät ljuden rinna av mig och allt jag kunde fundera på var att detta nog var ett lagom kaosigt uppslag för en familjedokusåpa på femman eller nåt. Ola svor för sig själv när han försökte återställa skivsamlingen tvrummet. Med en tung suck hittade han en skiva liggandes på golvet. Fläskkvartetten, bästa skivan! Det går jävlar i mej inte släppa in dom här, sa han.

Så går det när man släpper lös dom. Barnen.