Varit på Ekerö och firat Sara och pappa som fyller år i dagarna. 29 och 59. Lätt att komma ihåg. Pappa fick fiskenät och boj och Sara kammade hem ett gäng presentkort och pengar. Henry var med men sitter ju sällan kvar med oss vid bordet utan leker hellre. Med bilarna. Särskilt när han blir bajsnödig. Hemma går han in på sitt rum och vill vara ifred. Med bilarna. När man är bortbjuden blir det lite knepigare eftersom han inte känner att han har nån trygg och självklar plats att gå iväg till när det börjar bli dax. Han brukar hantera dilemmat genom att försöka be oss övriga i rummet att lämna honom ifred men oftast utan resultat. Av uppenbara skäl. Ikväll la han fram det på ett mer tillmötesgående sätt och berättade vänligt för oss han helst skulle vilja vara ifred med bilarna just nu men att det ändå var ok för oss 8 personer i sällskapet att sitta kvar om vi ville.
Tack, sa vi.
Vassegod, sa han.
Sedan fortsatte han kvällen på strålande humör och bjöd på både veckosången, tummetott- och bönramsan. Kramdes, gratulerade alla födelsedagsbarn sa att han älskade mig.
En riktig liten goding min fina Henry.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar