Dumma doktorn

Helvete vad ont det gjorde i hjärtat idag när jag släpade med mig Henry till doktorn för göra halsprov. Såklart hatade han det. Stackars liten, han hade klart och tydligt deklarerat för mig innan att han INTE ville och att han endast skulle sitta bredvid och titta på mig. Jag hade klubba och russin som lock och belöning men det var inget han nappade på när stunden väl var kommen. Han vred sig krampaktigt in mot mig när doktorn närmade sig och fan vad det sved att behöva ställa sig på fiendens sidan och hjälpa doktorn så han kunde sticka ned en otäck tops i halsen. När det hela var över fick doktorn veta hut ordentligt och det är ju en liten om än klen tröst för Henry i alla fall. Du är dum, får inte göra så. Jag blir arg på dej och morrar på dig, jag ska knuffa på dig, han är dum. Jag tror han lyckades såra doktorn lite faktiskt. Domen blev ändå positiv för Henry som inte hade streptokocker men sämre för mig som däremot hade ett nytt gäng som letat sig dit sedan december. Blir jag immun mot antibiotika nu eller?

Henry blev som tur var snabbt på gott humör och efter att han hade snackat lite ytterligare skit om doktorn i korridoren och utanför receptionen inför sköterskor och patienter kunde han slutligen tillstå sig att ta klubban han blivit utlovad. Sen gick vi på McDonalds och käkade strips, hans favvo. Sen har har varit på strålande humör hela dagen. Vi har kolla på Pandan, spelat ballongspelet och gjort madrasstrix. Helt plötsligt skickade han iväg mig till affärn för att köpa mjölk och ägg så vi kunde göra pannkakor med sylt och grädde. Gick skitbra tydligen, han sa glatt hejdå när jag gick och när jag ca 5 minuter senare kom tillbaka möttes jag av ett lika glatt hej. Att han litade på mig och att jag skulle komma tillbaka efter den morgonen känns ändå som ett gott tecken. Han hatar mig nog inte längre.

Har försökt prata lite försiktigt om händelsen för att liksom bearbeta det men han verkar måttligt intresserad av att ändra uppfattning utan fortsätter istället hävda hur skitdum den där doktorn var. Och klistermärket som han gavs som tröst vägrade han ta i och ligger fortfarande i overallfickan och jag tänker att det är en god idé att låta den ligga där ett tag till. Det var Henrys första riktiga möte med doktorn. Om tre månader kommer han bli inbjuden till första tandläkarbesöket. Då blir det Mickes tur.