Förlåt.

Haft jättedåligt samvete över en skithemsk grej som jag ju VET kan hända även den bästa, fantastiska och mest försiktiga förälder on planet earth, eller nä ok, inte de mest försiktiga kanske men inte långt ifrån i alla fall. Jag vände Henry ryggen efter en middag för att diska några tallrikar och glas och på ett par sekunder har han krängt sig ur stolen och fallit med en hård duns i golvet. Chock och skräck!!! Och gråt tack och lov. Vet inte vad jag hade tagit mig till om han bara legat kvar där tyst och medvetslös. Han (jag) hade tur. Inget synligt märke utvändigt och heller inga andra symtom på varken hjärnskakning/inre blödningar/brutna ben/spräckt skalle eller sår etc överhuvudtaget. Skämdes så jag började stamma i telefonen när jag försökte förklara (mig) för tanten på vårdguiden. Har fortfarande dåligt samvete för att jag så oförsiktigt litade på att han sitter säkert där i barnstolen. Har sagt förlåt flera gånger till Henry efter det och jag tror att jag blivit förlåten också. Räcker tydligen med lite bad, bus och majskrokar vad jag förstår. Men nu är han sjuk också, har fått sin första feberförkylning med snorig näsa och tunga andetag. Köpte klossar till honom idag när jag var på IKEA. Tror att han gillar dom. Skrattade och försökte köra på som vanligt men blev snabbt trött och ynklig. Hoppas det blir bättre imorgon.