Jag tittar på tv.

I see, det har gått en vecka sen sist. Sitter här igen som om ingenting hänt och kollar Dubbat för andra gången, känns inte på långa vägar lika kul längre tyvärr och jag får skämmas en smula, platt fall liksom. Däremot verkar nysatsningen Tvstjärnan desto mer lovande. Trodde aldrig jag skulle få se Janne Josefsson sitta i en jury för audition-tv och jag har inte riktigt bestämt mig för om jag gillart eller inte. Risken är väl att trovärdigheten kring hans person får sig en känga men å andra sidan har han väl nästan blivit lite av en parodi på sig själv vid det här laget och jag kan förstå ifall han vill söka sig mot en ny generation, nu blir den forne grävande journalisten jury/mys/kuf/janne med svenska folket! Själv har jag redan fallit för och blivit impad av flera av de tävlande och längtar så till nästa omgång och hoppas på en massa improvisationstalanger, älskar sånt!
Hemma är det lugnt, har käkat semla och druckit kaffe, handlat, träffat morsor, diskat, badat och nattat Henry. Har en ny strategi nu, att få honom att somna själv i egen säng eftersom vi tror och hoppas på längre sovperioder då... Dag två och det har gått förvånasvärt bra, somnade efter en kvart ikväll, knappt nåt gråt alls. Att han sedan vaknade igen efter en timme är ett senare dilemma, en sak i taget är planen nu. Ska ta tag i det när Micke är ledig 4 dagar nästa gång, då du Henry har du nattammat för sista gången, deal? Å va jag önskar att det fanns nån genväg, utan gråt och tårar.