Tid

Åååå, när ska 5:an sluta sända gamla värdelösa repriser (inte säker på att det är repriser men det KÄNNS verkligen så, så uttjatat) av Outsiders, jag dör av likgiltighet inför dessa desperata frekshows. Tur att Seinfeld finns i kvällens tablå, det blir till att försöka hålla sig vaken, kanske. Sömn, eller snarare avsaknaden av den är väl ungefär det hetaste ämnet i bloggen just nu. Fattar inte hur eller ens att det funkar för mig med så minimalt med sömn. Borde jag oroa mig? När är det stopp, hur mycket mer pallar man? Dagarna flyter på och jag till och med promenerar fram och tillbaka till Abrahamsberg (totalt 1 ½ timme) efter en vanlig natt med ca 2-3 timmars sömn. Jag leker, skrattar, bär och tröstar. Matar, byter, handlar, suckar. Lagar mat, tvättar, torkar, dammsuger. Badar, säger nej nej, aj, aj, lampa, boll och pappa. Planerar in en fika här och där, träffar vän med barn, tar en sväng till IKEA, Sala eller stan. Tvn står på men jag tittar inte. Har blivit helt värdelös på internet, är ständigt ouppdaterad och lost in cyberspace. Alla har sitt. Trött på fejjan. Kanske för att det pågår noll kommunikation där. Kollar bara in för att bekräfta min oförändrade status eller om det lagts upp nya bilder.

Tänker på det här med föräldraledigheten och på vart den tar vägen. Jag harjusåmyckettid-stressen är mig i hälarna dagligen. Vill låta bli att fokusera på vad jag måste göra istället för vad jag vill göra. Harmonisk obalans. Mindfunction disorder. Stör mig på att min gnutta energi av lust och kreativitet ungefär lagom räcker tills det sista majskornet är upplockat från golvet och bordet blivit torkat. Jag tänker på Tiden. Den här Tiden som ju tydligen ska vara den bästa, enligt dom som vet. Man ska njuuuuta och ta till vara på den här Tiden. Särskilt med tanke på att vi i Sverige dessutom ska ha skämts bort med att få den här lååånga Tiden. Och visst är det Tid ochTid och Tid. Men mammaledig my ass. Det blir jag förhoppningsvis när jag börjar jobba igen.