Idag har jag varit på Karolinska. Inte för att krysta ut unge, nej, nej. Men eftersom jag ibland är obehagligt förutseende så tog jag buss och tunnelbana dit för att göra mig en ny patientbricka. (vilket man för övrigt inte får göra vid den vanliga vårdcentralen anymore...)
Tog en sväng förbi förlossninrgsentrén också, bara för att känna på känslan och omgivningen, få en bild av hur taxin stannar strax utanför och när jag kravlar mig ur baksätet och hänger mig på entrédörren. Det kändes ok. Och lite overkligt. Försökte få en skymt av vad som pågick just nu där innanför de väl skylda förlossningsfönstrena men jag såg naturligtvis ingenting. Det var nog bra.
När farbrorn i präglingen såg att jag var från Sala sken han upp i ett leende, blev nostalgisk och berättade för mig att han läst på Tärna folkhögskola i sin ungdom. Sedan lät han mig veta att som gravid hade jag minsann förtur till präglingen och kunde betrakta det som en tur på Karolinska sjukhusets alldeles egen gräddfil.
Man tackar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar