Sweet little Henry

Han växer som han ska. 19 dagar och 3860 g. Så Sara du behöver inte va orolig. Nu sover han sött i sin babysitter. Det har han aldrig gjort förut. Känns som att han börjar vänja sig vid jordelivet och verkar tycka att det är helt ok.
Väntar på sol och den utlovade sommarvärmen.
Ser fram emot många och långa utflykter.
Så hej alla vänner, familj och släkt, snart kanske vi kommer och besöker er!

Creepy bugs

Jag är inte rädd för småkryp som spindlar, getingar och bin. Jag kan lätt leva med dem. Fästingar däremot är vidriga och äckliga på alla sätt. Igår morse fick jag döda en som börjat borra sig in i min armhåla. Snuskigt.

First day

Första dagen ensam med Henry och han sköter sig exemplariskt! Vi började dagen med att sova en skön förmiddagslur. Åt lite mellanmål och begav oss iväg till Vällingby för att shoppa loss. Bisarrt hur inköpslistan drastiskt ändras med ett nytillkommet litet knyte. Blöjor, bindor, napp, vitaminer och hemorrojdkräm. Känns ju sådär. Kände att svettbrytningarna var nära när han började grimarsera i kön på Hemköp men han somnade om. Sen vågade jag mig till och med in på både Åhléns och Lindex för att kolla efter en amingsbh men utan framgång. Bara svinstora storlekar. Ok att brösten svällt en aning men C och D-kupor är way ahead for me. Passade på att ta första tunnelbaneturen, en station också, gick som smort eftersom han fortsatte sova...
Middag och eftermiddagslur, första gången han snällt sover vidare i sin egen säng när man lagt ner honom efter maten, känns hoppfullt. Har sovit i en timme nu!
Det här mammalivet kanske inte är så svårt ändå.

Pics

Såna här bilder kan man aldrig bli mätt på. Micke har fotat.

But you´re controlling me...

Idag hade vi, dvs Micke och jag, planerat en sväng till Vällingby för att äta något gott på eftermiddagen. Henry hade tydligen andra intentioner och visade detta genom att skrika högt och oavbrutet tills vi kom halvägs då vi slutligen gav upp och snopet vände om under tystnad, tillbaka hem igen. Vi var besegrade. Blev hämtpizza från Råcksta krog istället.
Vilken makt han har, vår lille parvel.

Välkommen till familjen

Dazed and confused

Eller vad säger jag? 13 dagar är han ju inte alls. Bara 10 dagar gammal faktiskt. Rätt ska va rätt!

Rapport från familjen

Det flyter på. Det går upp och ner. Mycket känslor. Har känt av den omtalade babybluesen. Man känner sig helt slut, trött och värdelös. Läst tjocka böcker om amning och googlat på "kolik och spädbarn". Vaggat, nynnat och vyschat. Åkt vagn och bil. Torkat spy och bajs. Funderat på vad det är man gett sig in på. För att i nästa ögonblick överväldigats av lycka och kärlek av att bara sitta och stirra på det lilla knytet och analysera varje litet ansiktsuttryck och känna sig stoltast och bäst i världen.

Idag är han 13 dagar och vi har varit på BVC. Tog bilen eftersom det regnade. Han gillar att åka bil, Henry. Somnar på stört. BVC-Elisabeth vägde och mätte. Så här kommer senaste måtten Silverhult: Vikt: 3595 g. Längd: 50 cm. Huvudomfång: 37
Nåt annat mätte inte Elisabeth denna gång.

Still recovering

Hej och tack för alla fina grattis, har inte orkat med att uppdatera riktigt, kroppen är rejält slutkörd efter en 29-timmars-förlossning och där återhämtningen på hemmaplan till största del handlar om att försöka hitta små minutrar och kvartar att sova på eftersom jag från och med Henrys första andetag i livet plötsligt förvandlats till något av en sug och mjölkpumpsmaskin som ständigt går på hög varv. Ammar i genomsnitt varannan timme dygnet runt så det är en matglad krabat som just flyttat in.

Omställningen är omtumlande och helt fantastisk på samma gång. Känns som att han varit här i ett halvår redan trots att han bara är knappa veckan gammal. Idag när Elisabeth från BVC var här på hembesök pratade vi om att han i början (av sitt 5-dagarslånga liv) gjorde det och det men nu ligger det istället till på det här viset, så skumt. Nätter och dagar flyter samman, finns ingen rytm överhuvudtaget än så länge. Men vi tar en dag i taget, försöker att inte planera in mer än ett besök/projekt om dagen. En stolt mormor har varit här och premiärkört vagnen, själva har vi inte orkat ta oss utanför dörren än. Imorgon kommer farmor och farfar, på söndag en tur i nya opeln till Ekerö sen är lille Henrys första vecka plötsligt tillända. Av BVC-Elisabeth fick vi veta att det på biblioteket finns en sagobok att hämta ut. Det kanske vi kan göra på måndag. Om vi orkar.

Äntligen här!

Nedräkningen har börjat!

Inatt har jag inte sovit särskilt bra då slemproppar och molande värkar gjort sig påminda, finally! Nåt är definitivt på gång men mer än så vet jag inte. Just nu är det lugnt, Micke har åkt till jobbet och jag har pratat med förlossningen. Blir lite bad och vila till att börja med. En klassiker!
Sen gissar jag att vi inte hörs på ett tag!
Puss och Kram

Bm spår in i framtiden...

Var just till barnmorskan. För sista gången, på ett långt tag. Den 17:de blir jag igångsatt om inget händer innan dess. Skönt med ett definitivt datum även om jag innerligt hoppas på delivery innan dess. Min bm är ju som jag tidigare berättat flummig och rätt newage-ig av sig men det bringade ändå en liten strimma av ljus när hon idag såg mig i ögonen och väldigt övertygande sa:
- Jag kan inte lova, men jag tycker mig kunna se på dig att du kommer föda inom kort, utan att bli igångsatt. Ibland kan man se sånt.
Hm. Leende lämnar jag mottagningen med viss skeptism och hoppas att hon har väldigt rätt.

Försäkringsnissarna spekulerar

Min kusin Jessica var här idag. Hon har också köpt sin första bil i dagarna och plötsligt är vi liksom mer än bara kusiner. Hon tog med sina försäkringspapper och vi diskuterade och jämförde och hade ett moget samtal om diverse premier hit och dit. Kände oss väldigt vuxna och kloka. Hon har också valt moderna försäkringar. Men hon tog halvförsäkring medan jag endast valde en simpel (och lite snålare) trafikförsäkring, vilket i praktiken alltså betyder att jag får hjälp att betala för andras skador när jag är ansvarig vid tex en krock men kan inte vänta mig ersättning då jag sabbar min egen bil eller då bilen blir utsatt för stöld eller sabotage... Får väl se hur (o) smart det var. Men just nu känns det mycket bra och vill ha den här nu för en provtur.

Skönt med lite sällskap idag i alla fall. Började med latte och smörgåsar här hemma och tog sen en promenad till Vällingby. Bankärende, apoteksbesök och färska jordgubbar som inhandlades på torget. Begav oss hem och jag bjöd på smoothie, banan och jordgubb såklart, kalas! Nu kokar potatisen som ska bli potatissallad till ikväll. Måste fundera ut något gott till det. Vill ha grill!!!

När ett samtal börjar av misstag

mrzubak@hotmail.com säger:
Lidice kaj se dela
Linda säger:
nu förstår jag inte... hej ivica
mrzubak@hotmail.com säger:
A ja skrev fel igen
Linda säger:
Du e inte klok
mrzubak@hotmail.com säger:
jag har en vännina i kroatien som heter Lidija
mrzubak@hotmail.com säger:
och du heter linda
Linda säger:
precis
mrzubak@hotmail.com säger:
nära
Linda säger:
haha

Bil är bra

Det är en ny värld som öppnar sig när man blir bilägare. Trafikförsäkring, hel eller halv. Skatt och besiktning. Har ringt runt till massa försäkringsbolag och blivit expert på området. Verkar luta åt Moderna försäkringar. Billigast och trevligast. Det räcker för mig.
Tjingeling!

Karolinska

Idag har jag varit på Karolinska. Inte för att krysta ut unge, nej, nej. Men eftersom jag ibland är obehagligt förutseende så tog jag buss och tunnelbana dit för att göra mig en ny patientbricka. (vilket man för övrigt inte får göra vid den vanliga vårdcentralen anymore...)
Tog en sväng förbi förlossninrgsentrén också, bara för att känna på känslan och omgivningen, få en bild av hur taxin stannar strax utanför och när jag kravlar mig ur baksätet och hänger mig på entrédörren. Det kändes ok. Och lite overkligt. Försökte få en skymt av vad som pågick just nu där innanför de väl skylda förlossningsfönstrena men jag såg naturligtvis ingenting. Det var nog bra.
När farbrorn i präglingen såg att jag var från Sala sken han upp i ett leende, blev nostalgisk och berättade för mig att han läst på Tärna folkhögskola i sin ungdom. Sedan lät han mig veta att som gravid hade jag minsann förtur till präglingen och kunde betrakta det som en tur på Karolinska sjukhusets alldeles egen gräddfil.
Man tackar.

Linda räknar

Efter 7 månaders regelbunden kalkylering på vad mina pengar går till har jag kommit fram till följande:

Mat 1500/månad
Nöjen 14000/månad
Kläder 1100/månad
Övrigt 2200/månad

Sparandet står just nu på +-0 efter 7 månader, vilket känns lite deppigt. Singapore-resa och bebismakeri bär skulden till detta...

Blev lite förvånad när jag insåg att jag lägger minst pengar på kläder. Mer förvånad över att "övrigt-"-kategorin är så dominerande. Denna kategori kräver en mer nogrann granskning men jag anar att Ö.B runt hörnet kan ha något med saken att göra.

My growing garden

Solros, basilika, citron, dill och apelsin. Inte dåligt!

Nice day

Vilken lovley day! Som började med havregrynsgröt, juice och grape till frukost. En te, sudoko och lite korsord på balkongen. En banan och jordgubbs-smoothie nån timme senare. Promenad via träsket, skogen och Grimsta till Kanaan. En sandwich jordgubb på pickninckfilten Sigvard eller vad den nu heter. Sällskap av Tonie och Kristin som dök upp på en väldigt orange vespa. Tonie frågade Micke om han vill testa gasa. Det ville han inte.
Avslutningshäng på Råcksta krogs uteservering i hettande sol med pizza och en stor stark (not for me of course). Det var en nice day, very nice. Lite men bara ytterst lite molande värk. Give it to me Henry!

Söndag

Hap. Det var den helgen det. Nu går vi till skogen. Så ni vet.

Rädd liten sångfågel

Stackars söta, fina lilla Sophie Zelmani som tvingas våndas och intervjuas av Lasse Bengtsson i nyhetsmorgon. Vem är hon så rädd för?

Kan du räkna till tidning?

Ett-ning.
Två-ning.
Tre-ning.
Fyr-ning.
Fem-ning.
Sex-ning.
Sju-ning.
Ått-ning. Ok, jag köper åttning. Men sen spricker det.
Ni-ning och framförallt Tid-ning känns ju helt ologiskt.

Det är lugnet före stormen

Ätit pannkaka med sylt och grädde. Promenerat till träsket. Gått genom kyrkogården till Grimstafältet. Sällskapat med hästar och lösspringande hundar. Lyssnat på Timo men föredrog skogens sus och dus istället. Lagt mig ner i gräset och mött solen. Nästan somnat. Kissat bakom en gran och gått skogsvägen hem. Tackat en gumma för hennes lyckönskning då hon såg min mage. Gett en kvinna med barnvagn vägbeskriving. Satt några frön. Hängt en tvätt. Brännt en skiva. Druckit en latte. Pratat i telefon med nyfikna nära. Skrattat åt Schulmans Anna-Book-blogginlägg. Nästan löst ett sudoko. Kollat på King of Queens.
Nu funderar jag på att släppa ut två getingar som irrat sig in. Kanske är de kompisar.

Why?

Funderar lite på varför jag gillade The Prestige så mycket som jag såg igår. Kanske var det den dära magin... Eller kanske Bale eller Caine. Eller så var det Radiohead till eftertexterna.
Funderar även på varför jag grinar en skvätt till Pluras Fulla för kärlekens skull...

2:a Maj - deliveringday

Någon är sen. Det gör mig lite sur.

You and Me – Not forever

Hittade gamla bilder under vårstädningen, bilder och en del dagboksanteckningar som påminde mig om min och Mickes historia. Den börjar redan 1993, alltså för 14 år sedan vilket betyder att Micke på ett sätt funnits hos mig i nästan halva mitt liv. Det är en historia, skör och sorglig, naiv och romantisk på samma gång. De som känner till den skulle kanske beskriva den som en klassisk och lyckligt rosaskimrande kärlekssaga men säkert skulle någon på samma gång kalla den en fisljummen vardagsstory om två kärlekstrubblande landsortskids som efter år av flyktiga möten på vitt skilda vägar, uppför, nedför och utför, på svajiga ben slutligen råkar hamna sida vid sida på en gemensam gammal väg.

Själv har jag svårt se historien som något annat än år, månader, dagar och sekunder av ögonblick som lagt sig väl tillrätta hos mig och som gör sig påminda i mitt liv varje dag. Den innehåller till en början mest dammiga minnen från tidiga osäkra tonårsår. Platser som Salaparken. Folkets hus och Hej Babberiba. DLK och Coca Carola. Replokaler och festivaler. Långhåriga grabbar med musikdrömmar, gitarrer och alltför unga tjejer vid sin sida. Lukten av billigt vin och cigaretter. Smaken av den förbjudna folkölen och hånglet på gräset mitt i natten. Första fyllan och den bittra eftersmaken. Sekunder av eufori och timmar av längtan. Förväntansfyllda och dagdrömmande högstadieår. Oändliga prat. Oförglömliga ord. Efterfester och nätter som aldrig tog slut. Dimmiga dar. Kyssar. Kramar. Kärlek. Unga. Vilsna. Vägar som korsas och skiljs. Timglas som rinner ut. Saknad. Tomhet. Obesvarade brev och telefonsamtal. Rädsla. Förtvivlan. Hopplöshet. Besvikelse. Sorg. Skuld. Tyst gråt. Ett hål i ett hjärta. Minnen som bleknar. Tid som flyter iväg.
Tystnad. Paus.
Ett ofullbordat slut.

När historien fortsätter har det gått dagar, månader och år. Vi är äldre, erfarnare, helare och jävligt mycket smartare. Framförallt är vi äldre. Och lite coolare. Vi minns det gamla men nu är vi nya. Vi har gått i skola, levt i kollektiv, jobbat, stämplat och rest jorden runt. Del två börjar på hårdrocksklubben Starbar och Söder, långt ifrån småstadstristess och landsbygdsångest. Vi är fulla och snygga, dricker bärs, dansar och pratar. Om viktiga saker som krig och Moa Martinsson. Vi flirtar och delar svarttaxi. Till Hägerstensåsen och Gullmarsplan där vi trängs med övriga inneboende. Det blir sommar, vi glider, spelar back gammon och lyssnar på Kalle Baah och Hassan. Käkar pizza, dricker kvällens öl på Carmen och blir vän med Alex som är liten och trevlig och helt raka motsatsen till sin buttra arbetskollega vi kallar tjuriga gubben. Vi dejtar. Ofta och mycket, ibland tre hela dygn på raken, går på bio och fikar på String. Vuxna och nya. Välformulerade och distanserade. Det dröjer lååång tid innan vi yttrar några djupare kärleksförklaringar men när jag får mitt första JAG-ÄLSKAR-DIG-sms drabbas jag av såna magboxar att jag vill kräkas. Smsandet blir den centrala plattformen för våra kärleksförklaringar till varann dygnet runt, och jag hyllar mobilen för det. Alltid genomtänkta men ändå spontant charmiga meddelanden att vältra sig i närhelst man behöver det. Jag skrattar mycket och inser att mitt livs kärlek inte bara är gudomligt snygg och sexig utan visar sig dessutom vara världens ROLIGASTE också! När han senare poängterar att han KÄRLEKSÄLSKAR mig känns det som återvändsgränden är nära. Tiden står still, jag är i ett rus. Eller är det jag som står still och tiden som rusar? Lyckan är här, mitt liv är fullbordat och jag svävar högt på de rosa och är totalt oförmögen att se minsta tillstymmelse till mark under mina fötter. Fallet blir därför hårt när ett vik på Eskilstunakuriren tornar upp sig kort därefter och jag konstaterar högt och så övertygande jag kan för Micke att inte en gång till, jag orkar inte se dig försvinna en gång till, fattar du. Men det går och vi tar oss igenom en sommar och höst med tågpendling, långa sovmorgnar på en madrass i ett 10-våningshus och upptäckten av ett nytt gemensamt intresse: att mata och betrakta änderna nere vid ån. I timmar studerar vi deras beteenden, lär oss allt om parbildning och noterar deras bristande flyg- och landningsteknik. Vicket på Kuriren tar äntligen slut, vi flyttar runt, tillbaks till Stockholm, är kära och glömmer världen utanför. Bagis, Spånga, Sundbyberg innan vi till sist hamnar i en tre och en halva i Råcksta. Det blir vår första riktiga lägenhet. Och här börjar det som ska bli vårt nya liv.

Möter lite nervöst vår första vardag tillsammans, den där grå, trista man hör talas om. Den man omöjligt kan värja sig ifrån efter några år tillsammans. Den som ovälkommet tränger sig på med jobb, tvätt, disk, städ, mat och räkningar och som blir till en massa måsten mitt i det som nyss var så lätt, kärleksfyllt och lyckligt. Men jag blir så glad. För att jag inte riktigt känner igen mig den beskrivningen och att den tredje delen i vår historia istället handlar om en vardag med tusen små ögonblick och stunder som gör att jag mår bra nästan varje dag. Att somna tillsammans med filosofiska rummet i lurarna. Att vakna med ett kärlekshej. Att mötas med en kram flera gånger om dan. Att se Stewie Griffin - the untold story och skratta hysteriskt när han super ner sig med Brian och sjunger Suicide is painless. Att inte bry sig om pengar. Att under tystnad lyssna på en låt för sjunde gången i rad bara för att den är så sjuuukt bra. Att bjuda på en kaffe, mat eller massage. Att dela en apelsin. Att lyxa med att ta ut bäddmadrasserna i vardagsrummet och somna framför tvn. Att svälja sin stolthet och gråta hejdlöst till Extreme home makeover. Att somna till kritikerrosade filmer gång på gång, utan att skämmas. Att tycka det är ok att väckas med en knuff för att man snarkar högt och ocharmigt. Att gå ner till träsket i hopp om att få se änder göra lustiga saker. Att svära över vilket helvete det är att jobba. Att sucka över det ständiga söndagsborrandet i lägenheten intill. Att snacka skit om grannkärringen. Att smygtitta på gravida tjejen och hennes kille i huset bredvid. Att acceptera att man är kass på att ta beslut för att man är rädd. Att ha jargonger ingen annan förstår. Att uppmärksamma att någon är mongo eller pratar fult. Att skämta om att hissen inte går ända upp. Att skita i att gå ut en solig dag. Att aldrig låta dåligt humör gå ut över den man älskar. Att inte förstora små bekymmer.Att skryta med hur bra vi har det. Att aldrig sluta tala om att vi älskar varann. Att alltid ringa hem när man blir sen. Små detaljer med stor betydelse. Del tre och vardagen i vår historia är svårast att formulera. För att den är närmast, saknar skimmer och kräver sitt här och nu. Men jag gillar den som fan.

Idag står en nybäddad spjälsäng och väntar i vårt sovrum. På någon och på något som ska bli början på del fyra i vår historia. En fortsättning på en skimrande kärlekssaga eller fisljummen vardagsstory. Vår framtid. Det är helt ofattbart, stort och svindlande. Men trots att det just nu gör mig lyckligast på jorden att inom några timmar eller dar, kanske en vecka eller två, få bli tre tillsammans med den jag älskar högst i livet kan jag inte helt bortse från att historien om oss två samtidigt närmar sig sitt slut. Aldrig mer bara vi två.
Det blir aldrig vi igen.
Linda & Micke
1993 - 2007
R.I.P
Älskar dig.