Weddingday

Vilket bröllop! Världens finaste Daniel & Petra med lilla Ella i hasorna, tårarna var nära och jag blev påmind om att jag förmodligen aldrig kommer klara av av utsätta mig för det där. Promenera fram till altare på darriga ben. Svettas så händerna glider ur varandras. Höra en präst tala högtidligt om kärlek. Se nära och kära. Höra sin bror sjunga om den stora kärleken och samtidigt insupa att allt det här är för OSS. Dig och mig och den här dagen som ska bli den största dan i vårt liv. Den största och den bästa som någon sjöng. Undrar vad man tänker där framme? Ser man sitt liv passera revy och på allt som varit och allt man hittills byggt tillsammans eller handlar det mer om att man måste koncentrera sig på att hålla benen stadiga och gråten tillbaka?

Festen kunde inte ha bättre förutsättningar. Klarblå himmel, strålande sol, landet, buffé, logdans och mycket mycket mer. Petra strålade mest och började middan med att hälla rödvin på sin fantastiska gräddvita brudklänning. Inget som hon grävde ner sig över utan skålade glatt vidare och fortsatte kvällen på samma strålande humör och dansade till sist även sönder känningen efter vad jag fått berättat för mig. Men va gör väl det? En brudklänning är ju inget att spara på och tanken är väl ändå att man bara bär den en gång i livet, sa Petra. Hur som helst tyckte jag att vinfläckarna faktiskt gav lite extra piff åt klänningen och att det klädde henne ganska bra!

Micke och jag var ansvarsfyllda föräldrar till mycket skötsam liten kille som sov och var vaken och glad om vartannat och vi behövde inte tänka på hemgång förrän vid 1-tiden. Och medan Micke njöt av vin och diverse bröllopsdrinkar frossade jag i buffé, efterätter och bröllopstårta! Tack kära fina brudpar för en alla tiders bröllopsfest!