Vilken besvikelse. När jag äntligen tar mig i kragen och cyklar ner till träningen efter ca en månads uppehåll studsar jag in och slänger på vikter på stången som vanligt. Tänker att liksom inte så mycket kan ha hänt sedan sist, tycker mig ha koll på vilken nivå jag ligger och är redo för intensivt powerstep-pass. Men vad händer. Efter en halvtimme skakar armarna och det börjar svartna för ögonen. Orkar inte, gäspar(?!) nervöst och vill bara lägga mig ner och kräkas. Det var så knäckande att inse att jag tappat allt och jag passade på att beklaga mig för instruktören när passet var slut, som att det var hennes fel att jag inte pallade, och sa uppgivet till henne att det inte är nån idé och fan, nu får jag börja om igen och helvete va dåligt det gick.
Cyklade hem på svajiga ben och känner fortfarande skaket i armarna.
Jag är slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men gulle, tänk på att man kan ha hundra procent helt olika dagsform mellan olika dagar. plus att om du nyss haft muskler så jobbar du upp nya mycket snabbare. plus att du har sjukdom i familjen nu och kanske har lite krux nånstans själv. du är stark inom en vecka, lovarej.
Veet, tack. Handlar nog mest om att jag behöver ta ut lite frustration och besvikelse över att jag slarvat så och skjutit upp och blundat. Big failure i my face bara. Är snart på banan igen.
Skicka en kommentar