Det tar sig

Nu så. Penicillinet verkar till slut. Imorse grinade jag och var övertygad om att tandläkaren inte hade fattat hur smärtsamt ont jag faktiskt hade när jag var där i söndags och att hon därför inte gav mig ett särskilt starkt eller ens bra penicillin. Nåt mespenicillin till att börja med bara så att jag skulle vara tvungen att komma tillbaka för att böna och be och betala för lite till. En dos till tack. Lite starkare denna gång tack. Det var faktiskt därför jag frågade tandläkaren en extra gång när jag var där om vi ändå inte skulle försöka ta de där röntgenbilderna som hon redan förklarat lönlöst med tanke på att hon knappt fick in ett finger mellan tänderna på mig. Men jag misstänkte alltså redan då, och tänkte tyst på ifall hon verkligen kunde ha fattat hur ont jag hade, utan att ha sett röntgenplåtarna. Och det verkar ju inte sämre faktiskt. Hon hade koll helt enkelt. Det känns bra. Man vill kunna lita på läkare.