Välkommen till Föräldramöte!

Äntligen. Vårens föräldramöte över och jag kan pusta ut. Jag pratade jättmycket och förmodligen alldeles för fort men det kändes bra ändå i efterhand. Jag kände också att jag under större delen av mötet var varm och röd i fejjan. Dessutom har mitt 5-månadersvirus satt sig på stämbanden vilket betyder att jag har svårt att hålla rösten i schack, likt en finnig liten målbrottskilles, extremt irriterande. Och jävligt ansträngande. Och ibland rätt pinsamt. Det är jobbigt att lyssna till nervösa talare som andas med axlarna. Som att det inte vore tillräckligt läskigt att prata på föräldramöte ändå. Varför vänjer man sig aldrig att prata inför en stor grupp? Och särskilt läskigt blir det när det är massa föräldrar man ska tillfredställa genom att ansvarsfullt försäkra dem om att deras barn erbjuds det bästa möjliga under sina dagar på dagis. Man vill ju så gärna att de ska känna sig nöjda och tycka om det man gör och tänker. Vill så gärna göra rätt! Ändå är det så lätt att känna sig ifrågasatt och otillräcklig. Men det blev mycket diskussion kring genus i alla fall, många är väldigt intresserade och har åsikter och det tycker jag är superbra och roligt! Efter mötet kom några föräldrar fram och berömde mig för att ha gjort ett jättbra jobb på Glassen och önskade mig lycka till. Då blev jag glad och rörd och kramade dem.

Nu smälter jag kvällens intryck och ansträngningar med te och macka i soffan. Visst nåt hockeyslutspel på tv. Modo leder och kan snart pusta ut. Som jag.