Sweet dreams

Inatt hade jag en dröm som jag hade väldigt roligt åt imorse när jag vaknade. Jag fick nämligen följa med Micke till jobbet som ett slags studiebesök. Och det här med att jobba på Aftonbladet visade sig inte riktigt vara som jag trott eller snarare vad Micke gett sken av. Jag fick av oförklarliga skäl sitta i en väntsal utanför (för att inte störa antar jag) hans arbetsplats medan han jobbade. Till sist blev jag så uttråkad och nyfiken att jag ändå öppnade dörren till hans arbetsrum och får se honom ligga och sova skönt i en stor säng. That´s it, the hard work at the office gick alltså ut på att sova hela dagarna. Det roliga var att Micke inte alls verkade förstå min förvåning över denna upptäckt utan gäspade yrvaket samtidigt som han också suckade tungt över hur mycket han var tvungen att jobba hela tiden....

Lite senare blev jag även varse om att Micke fabulerat historier om mig för sina arbetskamrater som jag plötsligt tvingade stå till svars inför. Till exempel hade han hittat på att jag sjöng i nån mystisk kör som ingen hade hört talas om varpå hans kollegor misstänksamt ber mig att på kommando sjunga några av våra sånger.
- Ta den där Bollesången, säger de...
Jag känner mig helt lost, tittar på Micke och bara väntar på att han ska säga nåt, gripa in och rädda mig ur situationen som ju är hans fel. Men han bara stirrar tillbaka på mig och väntar precis som de övriga på att jag ska falla ut i nån sång han hittat på och kallat för Bollesången!
Det hela slutar med att jag lyckas improvisera fram några rader Bolle, bolle, bolle till en annan välkänd melodi jag knyckt och ursäktar mig med att det faktiskt inte är en riktig sång utan att det egentligen är en uppsjungningssång vi använder när jag övar med kören...