Helena the bm

28 + 2. 81 dagar to go... Varför måste det ta så lång tid, varför kan han inte bara komma ut nu. Han skulle ju till och med ha goda chanser att klara sig, det har jag faktiskt läst. Men han ska tvunget växa till sig över en dec i diameter i huvudomfång och frodas och suga näring och must ur mig. För lågt järnvärde och blodtryck sa barnmorskan till mig idag. Kanske var det därför jag kollapsade under flygresan till Borneo. Mindre socker och mera järn. Nu. Min barnmorska by the way, är skönt disträ och liknar något in between en gammal hippiemorsa med färgglada tygband i yvigt hår och en energifylld och livsälskande yogamamma. En sån där som det liksom bara lyser om och som bara utstrålar frisk energi och hälsa. Och komiskt förvirrad. Varje gång är det något nytt som jag skrattar åt i hemlighet. Att hon glömt hur jag ser ut och chansar på nån av de andra tjejerna i väntummet. Att hon inte hittar broschyren om profylaxen. Att hon frågar mig om jag är spänd inför Singaporeresan (som jag just är hemkommen ifrån). Att hon ber om att få göra om blodprovet eftersom hon känner sig osäker på om det blev riktigt utslag. Men på något konstigt vis gillar jag henne skitmycket och känner mig helt trygg med hennes kaosartade uppenbarelse. Helena heter hon.