Worrying kind

Dagarna flyter, allt går i ett, snart börjar Henry på Minnemalen och då snurrar vi vidare, runt och runt, alla får sin plats. Familjen, livet i den där vardagen. Lämna, jobba, hämta. Lämna, jobba, hämta. Handla på kvällar och helger. Laga mat, bada, torka. Bolibompa och plocka. Välling, saga och sov gott. Jag försöker göra upp planer i mitt huvud, planer som ska underlätta. Strukturera, sålla och prioritera. Fånga ljusglimtarna. Skapa nya. Tänker tillbaka på Henrys och min tid. Oroar mig för mycket. För att Henry inte kommer gilla förskolan. Att det blir för långa dagar. Funderar över syftet att låta honom spendera 8 timmar om dagen på förskola. För att han behöver det? För att vi måste jobba? För att vi måste bo? Och jag oroar mig för det inrutade och för att helgerna kommer bli för korta och att jag inte kommer fylla dom med saker jag vill i brist på motivation. Att jag bara flyter med.