Didn´t we almost have it all?

Var till pappa och Nillan på lite adventsmys ikväll. Henry och Anna fick julklappar. En radiostyrd bil. Från 5 år. Med diverse finesser, som tex att sjunga och dansa(!). Det var säkert tio olika knappar att lära sig och jag hade själv svårt manövrera den lilla sportbilen och man skulle kanske kunna tycka att det var lite i överkant att ge en ett-åring leksaker av denna kaliber. (Nillan hade kompensationsköpt en varsin ficklampa till dom också) Henry var förstås mycket nöjd även om han till en början såg lite skärrad ut när bildörrarna plötligt öppnade och stängde sig. Han vägrade släppa den och satt med den i knät hela vägen hem och har sedan dess ägnat resten av första-adventskvällen att undersöka och köra bilen, både via radiovågor men även en hel del manuell styrning har förekommit med en avbruten antenn som följd. Men det var inte det jag ville säga. Vi har efter ungefär, eller närmare bestämt 6 månader äntligen erhållit p-plats för vår lilla POJ. No more tjuvparkering och no more p-jävla-böter. No more cirkulation på spaning efter tillfälliga p-plater. Vi har en egen! Officiellt börjar den gälla imorgon, den 1:a december men efter en liten snabb överläggning i bilen på väg hem ansåg vi att vi redan nu ikväll kunde knipa platsen om det nu var så att den var ledig eftersom vi anade att de gamla p-platsägarna i så fall redan hade tagit sin nya p-plats i besittning. Sagt och gjort, platsen gapade tomt och vi kände känslan, lyxen, lättheten att bara parkera, låsa bilen och gå därifrån med vetskapen om att den står där helt lagligt och lättillgängligt, beredd att när som helst backas ut för dagligt ändamål. Men så ringer en Kristoffer en timme senare och undrar, lite överlägset (min tolkning) "om jag möjligtvis äger en Opel Kadett?" Och fan vad det inte kändes coolt eller ens försvarbart att äga en OPEL KADETT i det läget. Kunde han inte bara sagt att han behöver platsen och frågat om jag skulle vilja va vänlig och flytta bilen som just nu står där? Aldrig har skammen över att vara OpelKadett-ägare känts mer påtaglig. "Men självklart, oj förlåt vår fräckhet, jag kommer självklart ut på momangen och flyttar den, bärgar, skrotar den, whatever om du vill". En Opel Kadett från 92 har fan inget existensberättigande, I hear you. Lommade iväg ut i mörkret och ursäktade mig än en gång när jag undflyende meckade upp passagerarlåset på sedvanligt sätt för att så smidigt som möjligt åla mig över bilbarnstol och växellåda, över till förarsidans låsta dörr och låsa upp den inifrån eftersom den händelsevis bara kan öppnas på det viset sedan den utsatts för en rad inbrottsförsök back in the Råckstahoods. Jag var rätt nöjd med mörkret i detta läge och jag gjorde mitt bästa för att inte notera hur deras stora fina och förmodligen skitsäkra familjebil tålmodigt stod och brummade på vid sidan av. Kvinnan bar ett trött och skrikigt litet barn i famnen och jag fick en mumlande pust till svar efter mina ytterligare ursäkter. Kände inte direkt att samfällighetens goda grannskap stod på topp när jag satte nyckeln i låset och nervigt backade ut från p-rutan och snabbt lämnade platsen.
Sitter just nu och funderar på att slå en signal, till en Kristoffer med familj strax efter tolv inatt, för att kolla vem som äger bilen som står på VÅR plats.

Ängbybarnens förskolor

Kolla, vi vann liksom!!! Bildspel också, Ängbybarnens förskolor alltså.

"Verksamheten har en vision med mycket tydliga mål. Genom lust och glädje bygger de verksamheten. Enhetens värdegrund bygger på ett demokratiskt förhållnings- och arbetssätt där empati, glädje, nyfikenhet, hänsyn, respekt och 100-procentigt ansvar utgör grundstenarna.

Personalen har god insikt om värdegrund och förhållningssätt, vilket också genomsyrar organisationen. Ledningen skapar meningsfulla sammanhang för personalen med utmaningar och stimulans. Ledarna inspirerar till lärande och stöttar medarbetarna i förmågan till ansvarstagande och problemlösning. Ledarna och personalen har olika ansvarsområden utifrån personlighet, kunskap och intressen. Medarbetarna har tydliga ansvarsområden och ges möjlighet att växa. Utveckling är ledarnas drivkraft.

Det finns ett strukturerat arbete utifrån mål och strategier för uppföljning. Åtagandena är relevanta och omfattar verksamhetens viktigaste delar. Arbetssätten är mycket tydligt beskrivna och det framgår mycket klart hur varje åtagande ska säkerställas. Det framgår väl ur verksamheten använder sina resurser så effektivt som möjligt. Enheten har mycket tydliga metoder och strukturer finns för att säkerställa att rätt delar av verksamheten utvecklas.

Enhetens bärande vision, ett gott arbetsklimat och en bra struktur, skapar trivsel och utveckling på enheten. Förskolan är en verksamhet som gagnar barnen vilket gör den till en värdig mottagare av Kvalitetsutmärkelsen 2008.

Prissumman är 200.000 kronor och delades ut av borgarrådet Lotta Edholm"

Worrying kind

Dagarna flyter, allt går i ett, snart börjar Henry på Minnemalen och då snurrar vi vidare, runt och runt, alla får sin plats. Familjen, livet i den där vardagen. Lämna, jobba, hämta. Lämna, jobba, hämta. Handla på kvällar och helger. Laga mat, bada, torka. Bolibompa och plocka. Välling, saga och sov gott. Jag försöker göra upp planer i mitt huvud, planer som ska underlätta. Strukturera, sålla och prioritera. Fånga ljusglimtarna. Skapa nya. Tänker tillbaka på Henrys och min tid. Oroar mig för mycket. För att Henry inte kommer gilla förskolan. Att det blir för långa dagar. Funderar över syftet att låta honom spendera 8 timmar om dagen på förskola. För att han behöver det? För att vi måste jobba? För att vi måste bo? Och jag oroar mig för det inrutade och för att helgerna kommer bli för korta och att jag inte kommer fylla dom med saker jag vill i brist på motivation. Att jag bara flyter med.

Söndag eftermiddag

Studiebesök på Aftonbladet

Briljerar såklart med pappa på jobbet!

Dagens barn

Två 5-åriga tjejer snicksnackar lite på lunchen bara.

- Kan man äta potatisskalet?
- Nä, då får du smuts i lungorna och man kan dö faktiskt.
- Men min pappa både röker och snusar.
- Men då MÅSTE du säga åt honom att sluta röka för annars blir lungorna svarta. Det är faktiskt sant. Men han kan snusa. Men inte röka och äta smuts, det måste du säga åt honom att sluta med.

Längtan har börjat

Nämen om du skulle ta och komma hem nu då kanske.

Me love Annika.

Jag har en solovecka utan familjen som för tillfället befinner sig i Tärnsjö. Blandade känslor. Skamsen över att känna att fan va skönt. Orolig för hur mycket jag kommer hinna längta ihjäl mig efter Henry. Förväntasfull över allt jag kanske eventuellt skulle kunna göra. Nervös inför att hänga med mig själv ett tag. Inledde just veckan med en billys pizzaslice och ett stort glas julmust framför datorn. Äta godis och surfa är tydligen också något jag kommer ägna mig åt. Så såg jag detta och drabbades av tusen små lyckorus och klickade mig snabbt fram till biljettköpssidan. Det hade kunnat bli en smått fantastisk kväll för mig. Enligt uppgift ska biljetterna vara slutsålda. Det känns inte alls bra faktiskt. Orättvist på ett sätt. Tror inte jag tänker komma över besvikelsen på ett tag, känner jag.