Det är surt

Nu jävla ovana Henry har börjat med. Att vakna mellan 5 och halv 6 på morgnarna, jag blir vansinnig. Har lagt mig kl tio på kvällarna för att kompensera men det hjälper föga. 5 är likförbannat 5 även om jag skulle lägga mig 8 på kvällarna, det är omänskligt. Har svårt att dölja mitt humör för närmast anhöriga, dvs Micke och Henry, pustar och stönar och tycker det är orättvist. Jag vill också ha ett arbete att åka till och få sova till 8. Inte 5, det är mitt i natten. Funderar på en strategi som jag egentligen vet inte funkar eftersom jag på olika vis prövat förut. Att dra på läggningen, hålla ungen vaken till 8 på kvällen, minst. Men då försvinner egentiden på kvällen istället plus att han ändå kommer vakna på samma tid. Att bara låta honom sova en gång under dagen är ett annat alternativ men det verkar inte heller bita på hans sömnmönster utan det kommer bara bli ännu mindre paus för mig. Alternativ 3, att Micke tar honom nån dag i veckan lär möta stort motstånd då han tidigare starkt hävdat att den som arbetar (på riktigt alltså) måste få sin sömn eftersom det annars, och i värsta fall, kan leda till att man inte klarar av och förlorar jobbet. (Dvs det viktiga som inbringar pengar). Och det vill man ju inte. Surt, sa räven. Och min tid lär ju komma. I höst är det jag som sover och cashar in.