Det är så sjukt. På riktigt alltså. Det sjukaste Henry hittills varit med om i sitt lilla liv. Det är snor och feber och slem och hosta i massor. Men han är så liten och förstår inte att han är sjuk och borde ta det lugnt utan fortsätter som vanligt med att göra grejer han gillar. Leker, kryper, står, går, dansar och kastar bollen, och så tar han plötsligt helt slut och flåsar och stånkar. Nu sover han och ger ifrån sig konstiga små kippande ljud som gör att Micke och jag springer in och kollar till honom om vartannat.
Bli frisk nu lilla vän.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar