Plutten

Solen skiner och vi drar upp på Välllingby som man säger på vissa håll. Det ska inhandlas mat och alvedonpipetter, febertermometer och vätskeersättning. Man blir helt nojjig, har ingen erfarenhet av det här med att ha en liten människa i sin närhet som inte alls kan tala om hur det känns eller hur han mår. Förmodligen helt normalt men det är lite overkligt att vi lyckats hålla oss friska från förkylningar värre än lite snorbusar hittills. Ett rött märke på ena sidan av tungan har mystiskt uppenbarat sig men inget han verkar ta någon särskild notis om.