Mannheim & Jonas Thåström

Klarade oss från några större regnmängder och jag slapp uppleva en WTAI-repris. Mötte upp festivalgänget på Lasse i parken strax innan Freddie klev på och hann höra tre låtar. Ville man se och det ville man ju, fick man lov att tränga sig längst fram eftersom han satt på stol och liksom strändigt försvann ur bild. Men det orkade man inte. Att jag som 16-åring gärna skröt om vilken sann festivalbrud jag var (trots att jag hatade att bli smutsig under naglarna eller att tvinga i mig juicegrogg om förmiddagarna) fick på något sätt lite vatten på kvarnen nu som man säger, även om festival-och konsertbesöken nuförtiden sker sällan och ger mig känslan av att vara bambi på hal is. Har glömt bort hur man gör. Hur man världsvant glider fram med tovigt hår och slitna jeans. Känns som att alla stirrar och kommenterar mig och min, helt vanliga, svarta Lindex-klänning med smock. Vilka är kändisar och vilka är inte, borde jag inte veta? Sen hör jag Sara i samspråk med kompis säga att vi kollar på Anna Mannheim. Och Johan som tydligen lägger till en Thomas (Stefan?) Sundtröm på sin kändisspanarlista. Och som lite senare tror att vi sjunger med och klappar händerna till låtar av Jonas Thåström. Det är då jag börjar jag fatta och känner känslan komma tillbaks. 31 och festivalbrud - fortfarande. Tack hörrni.