Medan jag bloggpausar kan man istället bekanta sig med Saras nya liv i Kambodja som bland annat innebär att börja dagen kl 05:00 och gå och lägga sig 20:30 då strömmen bryts. Att sova bland ormar och skorpioner och sleva i sig ett gäng myror till dagens lunch. Att lära känna sjuka men hoppfulla och sprudlande små barn, ge dem en bit av sig själv för att efter 3, 4, 5 eller kanske 6 (!) månader lämna dem med hela deras livs historia i hjärtat. Hur funkar det, hur GÖR man?
Att ha en syster som frivilligt beger sig iväg på volontäruppdrag för att jobba med HIV-sjuka barn på barnhem i fattigaste Kambodja gör mig sjukt stolt och imponerad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Åh, vilken syster alltså.
Kram, Malin A
Skicka en kommentar