Novemberdwell

Micke frågade mig just om många är trötta på mitt jobb. Och berättade att på hans jobb suckar alla väldigt mycket just nu. Det är tungt och motigt. Lunchen är dagens höjdpunkt. Och det uppfinns tydligen en del andra strategier för att minimera det huvudsakliga jobbsittandet också, till exempel att välja den längsta kön när man köper snus. Bara för att dra ut på pausen.

Jag är också trött. Trött och upptagen över att känna mig otillfredsställd. En odefinierbar stress tynger mig. Vill ha struktur, bocka av listor, bli KLAR. Det blir man tydligen aldrig när man jobbar på förskola. Det är ett ständigt pågående utvecklingsarbete har jag hört och det kommer hela tiden upp nya saker att ta i itu med. Det går runt, runt istället för framåt, uppåt. Tillbaks på ruta 1. Ser inte den förbannade utvecklingen. Känner mig aldrig klar. Blir sällan nöjd. Ser allt som inte hinns, inte görs, inte orkas. Är kantig och linjär, kan inte göra C före B. Och jag är innerligt trött på att städa efter ungar varje dag.

Liten novembersvacka bara. Tror jag.