Höll på att köra på en unge på cykel idag med bilen. Körde inte för fort men han dök upp från sidan och hade inte en tanke på att se sig för och rullade rakt mot mig med blicken sänkt och riktad mot något nertill på sin cykel. Så nära. Han var kanske bara 6 år. Utan nån vuxen med sig. Jag såg att han blev rädd. Men kanske inte lika rädd som jag, som började gråta i chock.
För övrigt är jag missnöjd och utmattad över att mina åtaganden aldrig verkar ta slut. Det är för mycket just nu men jag tröstar mig med att det handlar om dålig tajming bara och att det blir bättre sen. Men jag vet inte om det hjälper eller är särskilt hälsosamt. Egentligen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar