Carro och jag red tillsammans igår. Privatlektion och jag var hur nervös som helst. Det var väl 15 år sedan sist, sa jag till instruktören, men egentligen är det nog närmare 20. Men det spelade kanske mindre roll, för det var lite som med cykling. Har man lärt sig grunden så flyter det på, det är bara lite, ok MYCKET, jobbigare för ben och armar att ta sig runt på volt i 45 minuter under konstant bevakning. Räta upp dig, fick jag höra kanske 20 gånger. Jag låg fram över manken som att jag typ trodde det var jockeying jag höll på med. Jag ä grymt imponerad, sa den snälla ridläraren sen efteråt också, som tyckte jag red bra och behållit mycket från mina ungdomsridår. Men äsch då, sa jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar