Kräksjukan kom och tog mig inatt.

Trodde tills väldigt nyligen att jag skulle gå på en långt i förväg bestämd och skittrevlig återträff med härliga gamla Salabästisar, bundisar och exkillar (!) vilket jag hade sett fram emot väldigt mycket. Halsflussen var avklarad och vinet låg välkylt och väntade. Vad händer? Jag sätter igång med kräkfest i stället.

Vinterkräkan slog till som en smäll på käften och jag låg hulkandes på toaletten från 9 i går kväll till 3 inatt. Så orutinerat och uppkäftigt att jag dör. Tänkte i morse att om jag vilar ordentligt under dagen så kanske det finns en liten möjlighet att gå ändå - det handlar förmodligen om en once in a lifetime-träff och det vore alltför pissigt att tvingas lämna återbud samma dag på grund av en vidrig kräksjuka natten innan. Men tyvärr. Kroppen värker och skriker av weakness och nederlag. Orkar inte kan inte. Det blir inget för mig.

Så jävla bittert.